Tuesday 2 March 2010 photo 1/1
|
Många kommer säkert ta den här texten som ett sätt för mig att whina på ordentligt bara. Men så är inte fallet.
Jag vill berätta en liten historia, den började för ungefär tre veckor sedan, då jag och Lollo gjorde slut. Anledningen? Det var jag, jag hade inga känslor kvar som jag kände av, jag kunde inte vara ihop med någon som jag förlorat alla känslor för. Därför började jag prata om det, och vi bestämde oss för att ta en paus, en vecka senare, gjorde jag slut.
Det här kanske verkar lite otåligt av mig. Göra slut en vecka efter vi bestämt oss för att ta en paus och känna försiktigt på förhållandet. Men sanningen är att jag inte orkade, jag orkade inte försöka längre, allt jag tänkte på kretsade i princip på hur kasst jag fått Lollo att må. Jag ville inte att det skulle fortsätta, så jag tog det sista steget. Många kallar detta säkert för dumt, andra för lathet.
Men poängen var hursomhelst att jag ville att det skulle ta slut, jag ville inte dra ut på lidandet längre.. det skulle bara skada oss båda.
Trodde jag, självklart förväntade jag mig att du skulle skicka sms, självklart förväntade jag mig att du skulle skriva texter på bdb om att du saknade mig. Jag väntade mig det, men vad jag inte väntade mig var hur djupt det skulle beröra mig.
Jag vet att du behöver skriva av dig, likaså som jag tycker det är härligt att skriva av sig nu. Men texterna på bdb, smsen om hur du vill att allt ska bli som förut, hur du ska göra sånt du inte gjorde förut osv, dom må ha ett gott syfte, och jag tror att dom har det. Men det är inte så dom kommer fram som. Jag bryts ner, mer och mer, för varje sånt sms/inlägg jag ser.
Jag vill inte sluta tro på att vi någon gång kan bli tillsammans igen, det vill jag inte. Jag vill inte heller sluta prata med dig, eller dissa dig, något jag vet att jag har gjort. Men jag är rädd att det börjar närma sig den punkten.
Jag vill inte att du ska sluta skriva till mig, jag vill inte att du ska bryta kontakten med dig, jag vill inte heller att du ska sluta skriva om hur det var mellan oss. Vad jag vill är bara att du ska förstå hur det är för mig, något jag hoppas att jag kunnat få fram genom den här texten. (Antagligen den längsta texten jag någonsin skrivit på bdb)
Som sagt, försök inte förändra dig något.. Det jag ville var helt enkelt att folk skulle få höra min sida lite. Jag ville bara skriva av mig.
Om någon tycker att denna text var undermåligt skriven, tråkig, eller bara allmänt meh. Så kan det vara för att jag
1. haft panik i lite under en timma
2. varit extremt pissnödig
förvänta dig i alla fall att bli sönderkramad (på ett ytterst sympatiskt sätt såklart) nästa gång vi ses<3
(Du kan klara det här, ni kan klara det här. Även om det är jätteslut så kan ni båda klara av varandra på något sätt. Nu vet jag inte om jag babblar eller inte, men du ska veta att det finns många som stöttar dig, bland annat jag. <3)
hoppas allt ordnar sig!
Kram!
47 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/schwomp/445868477/