October
Tuesday 19 June 2012 photo 1/1
|
Kapitel 4
Efter ett misslyckat försökt lyssna koncentrerat på lektionerna är dagen slut. Jag lyfter min skolväska från golvet bredvid mig, hänger den påaxeln och börjar gå hemåt.
"Celine!", hör jag någon ropa någonstans bakom mig. Jag vänder mig om och därstår Oliwer. (Yes, jag bytte "Oliver" mot "Oliwer", för det såg coolare ut. 8D)
"Vart bor du?", frågar han.
Jag pekar i samma riktning som tågstationen ligger åt.
"Jag måste åka tåget några stationer.", svarar jag och upptäcker att mittfåniga leende fortfarande är kvar.
"Åh, jag med!", strålar han. "Då skulle vi ju kunna gå hem tillsammans."
Vi börjar gå och jag accepterar att jag troligtvis kommer att le hela vägenhem.
Jag sätter mig ned på tågsätet och tittar ut genom det smått repade fönstret.Tänk att det skulle vara så enkelt att skaffa vänner. Så enkelt att skaffavänner? Det här måste vara mina första vänner. Ja, i min ålder, det vill säga. Detär klart att jag pratat med andra människor, fast bara personer jag lärt kännavia min far. Jag har sett min lillasyster Novalee leka med de andra barnen somvarit i vårt kvarter, men jag har däremot hållit mig lite undangömd bakom minateckningar. Så sorgligt. Stackars mig.
"Åh, nej, jag som har en så lång väg hem…", klagar Oliwer och sparkar på sätetframför sig.
Det tar inte en lång stund för mig att förstå vad han pratar om. Stora, hårdavattendroppar regnar ned från den vita himlen och ger ifrån sig ljudliga plasknär de landar i de stora vattenpölarna.
"Du kan nog stanna hos mig om det fortfarande regnar när vi är framme.", svararjag och blir genast orolig över vad min far kommer att säga om saken.
Tåget stannar så plötsligt att jag nästan ramlar framlänges.
Ett gnisslande läte ekar i högtalarna som är uppsatta längst med väggarna ochnågon testar försiktigt en mick.
"Testar. Ehm, jaa… det verkar som om den funkar som den ska…", mumlar enkvinnoröst osäkert i högtalarna. Man kan tydligt höra att hon är nervös.
"I alla fall… det verkar som om det är ett… ehh… stopp framför oss så att… nikan väl typ… gå av tåget eller något…" hon skrattar nervöst och dörrarnaöppnas.
Hennes nervositet måste ha smittat av sig på mig, eftersom att Oliwer klapparmig lugnande på axeln.
"Det är ingen fara, det händer ganska ofta att tågen stannar här. Kom.", sägerhan, och jag följer efter honom mot de öppnade dörrarna.
"Jaha… så, är det värt att vänta på nästa tåg eller ska vi gå?", frågar jag.
Han ger ifrån sig ett litet skratt.
"Om vi ska vänta på nästa tåg måste vi ju vända om och gå tillbaka till skolan",säger han och jag känner mig genast dum. "så det är lika bra att vi börjar gå.Jag hittar härifrån."
Vi går och går, och går lite till. Vi harsäkert irrat runt här i timmar nu, tänker jag. Tänk om han egentligen inte kan vägen…
"Jag är lite trött…", mumlar jag. "Är det okej om vi sätter oss ned lite?"
Oliwer nickar och börjar byta riktning.
"Vart ska du?", frågar jag osäkert.
"Det får du snart se.", ler han och börjar springa. "Kom!"<o:p></o:p>
Jaa, det får du snart se... :I Spännande, va? Nej men det blir bättre senare... hoppas jag.
Kommentera så blir jag micket, micket glad. :D
<o:p></o:p>
Efter ett misslyckat försökt lyssna koncentrerat på lektionerna är dagen slut. Jag lyfter min skolväska från golvet bredvid mig, hänger den påaxeln och börjar gå hemåt.
"Celine!", hör jag någon ropa någonstans bakom mig. Jag vänder mig om och därstår Oliwer. (Yes, jag bytte "Oliver" mot "Oliwer", för det såg coolare ut. 8D)
"Vart bor du?", frågar han.
Jag pekar i samma riktning som tågstationen ligger åt.
"Jag måste åka tåget några stationer.", svarar jag och upptäcker att mittfåniga leende fortfarande är kvar.
"Åh, jag med!", strålar han. "Då skulle vi ju kunna gå hem tillsammans."
Vi börjar gå och jag accepterar att jag troligtvis kommer att le hela vägenhem.
Jag sätter mig ned på tågsätet och tittar ut genom det smått repade fönstret.Tänk att det skulle vara så enkelt att skaffa vänner. Så enkelt att skaffavänner? Det här måste vara mina första vänner. Ja, i min ålder, det vill säga. Detär klart att jag pratat med andra människor, fast bara personer jag lärt kännavia min far. Jag har sett min lillasyster Novalee leka med de andra barnen somvarit i vårt kvarter, men jag har däremot hållit mig lite undangömd bakom minateckningar. Så sorgligt. Stackars mig.
"Åh, nej, jag som har en så lång väg hem…", klagar Oliwer och sparkar på sätetframför sig.
Det tar inte en lång stund för mig att förstå vad han pratar om. Stora, hårdavattendroppar regnar ned från den vita himlen och ger ifrån sig ljudliga plasknär de landar i de stora vattenpölarna.
"Du kan nog stanna hos mig om det fortfarande regnar när vi är framme.", svararjag och blir genast orolig över vad min far kommer att säga om saken.
Tåget stannar så plötsligt att jag nästan ramlar framlänges.
Ett gnisslande läte ekar i högtalarna som är uppsatta längst med väggarna ochnågon testar försiktigt en mick.
"Testar. Ehm, jaa… det verkar som om den funkar som den ska…", mumlar enkvinnoröst osäkert i högtalarna. Man kan tydligt höra att hon är nervös.
"I alla fall… det verkar som om det är ett… ehh… stopp framför oss så att… nikan väl typ… gå av tåget eller något…" hon skrattar nervöst och dörrarnaöppnas.
Hennes nervositet måste ha smittat av sig på mig, eftersom att Oliwer klapparmig lugnande på axeln.
"Det är ingen fara, det händer ganska ofta att tågen stannar här. Kom.", sägerhan, och jag följer efter honom mot de öppnade dörrarna.
"Jaha… så, är det värt att vänta på nästa tåg eller ska vi gå?", frågar jag.
Han ger ifrån sig ett litet skratt.
"Om vi ska vänta på nästa tåg måste vi ju vända om och gå tillbaka till skolan",säger han och jag känner mig genast dum. "så det är lika bra att vi börjar gå.Jag hittar härifrån."
Vi går och går, och går lite till. Vi harsäkert irrat runt här i timmar nu, tänker jag. Tänk om han egentligen inte kan vägen…
"Jag är lite trött…", mumlar jag. "Är det okej om vi sätter oss ned lite?"
Oliwer nickar och börjar byta riktning.
"Vart ska du?", frågar jag osäkert.
"Det får du snart se.", ler han och börjar springa. "Kom!"<o:p></o:p>
Part of an album
Camera info
Comment the photo
Tackkkkkkk. c: <33
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/shinorii/506624602/
Visa toppen
Show footer