Thursday 2 October 2008 photo 2/11
|
Lammstek med linsröra, rosmarinsky och salsicciakorv samt potatiskaka.
Av Patrik och Jag.
Åter igen så fick jag göra kötträtten, då Ercan som skulle ha gjort den med Patrik var magsjuk. Vilket har fått mig att grubbla lite: sätter Daniel mig på kötträtten när andra är borta för att han vet jag alltid gör det jag ska? Eller gör han det för att jag är inte är särskilt duktig på desserter? Hursomhelst så hade jag helst gjort något annat. Särskilt som Daniel, för serveringens skull, tvingade mig och Patrik att istället för att använda tallrikar lägga upp maten på serveringsfat, med sky och linsröra serverat a part, för att serveringen skulle få öva på att lägga upp mat åt gästerna vid bordet.
Andra dagen gick dock faktiskt ännu bättre, trots att Daniel tvingades gå efter en timme då han blivit uppringd från sonens dagis och fått höra att även sonen blivit sjuk. Men trots det och trots det faktum att vi fick dubbelt så mycket gäster som dagen innan så gick allt galant. Allt utom förrätterna vill säga. Jag förstår verkligen inte vad Daniel tänkte med när han satte Rebecca och Brigitte, klassens två långsammaste elever, på varsin förrätt, då förrätterna är de rätter som tar längst tid att lägga upp på tallriken och få fram till luckan. Vissa gäster tvingades vänta i tjugo minuter på grund av Rebecca. Oacceptabelt!
Av Patrik och Jag.
Åter igen så fick jag göra kötträtten, då Ercan som skulle ha gjort den med Patrik var magsjuk. Vilket har fått mig att grubbla lite: sätter Daniel mig på kötträtten när andra är borta för att han vet jag alltid gör det jag ska? Eller gör han det för att jag är inte är särskilt duktig på desserter? Hursomhelst så hade jag helst gjort något annat. Särskilt som Daniel, för serveringens skull, tvingade mig och Patrik att istället för att använda tallrikar lägga upp maten på serveringsfat, med sky och linsröra serverat a part, för att serveringen skulle få öva på att lägga upp mat åt gästerna vid bordet.
Andra dagen gick dock faktiskt ännu bättre, trots att Daniel tvingades gå efter en timme då han blivit uppringd från sonens dagis och fått höra att även sonen blivit sjuk. Men trots det och trots det faktum att vi fick dubbelt så mycket gäster som dagen innan så gick allt galant. Allt utom förrätterna vill säga. Jag förstår verkligen inte vad Daniel tänkte med när han satte Rebecca och Brigitte, klassens två långsammaste elever, på varsin förrätt, då förrätterna är de rätter som tar längst tid att lägga upp på tallriken och få fram till luckan. Vissa gäster tvingades vänta i tjugo minuter på grund av Rebecca. Oacceptabelt!