January
![Del 2 i bakrunds historian (:
( längre än den förra x] )
Ryhan tog Amber runt midjan, Lutade henne försiktigt bakåt & kysste henne. Amber njöt av känslan. Det var bäst det för nästa sekund drogs Amber tillbaka av Ofeliá. ATt stå och kyssa en bondpojke. Främmande bond pojke sådär, " Mamma han är rik & vi älskar varandra, Vi har varit ute några gånger " Sa Amberw till hennes mamma, " Rik? Träffats? HAR DU RYMT?" Skrev Ofeliá till Amber.Ofeliá stannade vagnen och kastade ut Amber ( bokstavligen) " Kom tillbaka när du lärt dig hyfs" sa Ofeliá och pkte iväg. Amber lyfte upp klänningen och kollade eter sår på benen, På Högra benet var det ingeting, Men på vänsta, det var blod över nästan hela benet, Amber försökte gå men lyckades inte, Hon hittade en pinne som hon använda som krycka, Efter halva vägen hade hon förlorat mycket blod, och var väldigt yr, Hon lyckades ta sig till ett träd och satte sig och vilade. Hon skulle alldrig kunna komma hem.Hon kom och tänkta på det mycket tjocka hårbandet hon hadde upknuten i en rosett. Hon tog av det och knöt runt knäet, Hon fortsatte gå , efter några minuter hade hon kommit till torget, " Nu är det bara lite kvar" tänkte Amber. Hon tog ett steg till, men helt plötsligt var allt svart, Hon minndes att hon rammlade ihop mitt på gatan och någon skrek "prinnsessan! Hjälp henne! " Sen blev allt svart. När hon vaknade upp igen var hon inte på torget, hon var i ett hus, väggarna höll på att rasa, Och Amber satt i en soffa, eller det var mer skräp än Soffa. Hon kollade sig runt och såg att det fanns ett till rum , hon skulle resa sig upp men kännde en fruktansvärd känsla i benet så hon låg kvar. " Hallå? Någon? Vart är jag ? " Frågade Amber föriktig, " Hejsan, Jag heter Trampa och du är hos mig" Sa en röst från det andra rummet. Efter några minuter kom Trampa in i rummet. Hon vara tio år gammal med såg inte ut som hon var det. Trampa hade med sig en liten bricka med vatten och lite lite mat till Amber. " Tack " Sa Amber och började äta. " Jag är ledsen, jag har inte så mycket mat här hemma, inga pengar" Sa Trampa lite ledsammt. "Oh, okej, Här! " Sa Amber och gav henne någr guldmynt, " Oh, tack tack tack snälla prinsessa av Ambethia" Sa Trampa och neg. " Oh snälla du, du behöver inte kalla mig det, säg bara Amber Tack " Sa Amber och lyckades ställ sig upp. " Ska vi gå och handla? " Sa Trampa försiktigt. " Okej kom då" Sa Amber och tog henne i handen. Dom gick till torger son inte var så långt bort och hawndlade grönsaker , lite fisk och lite småsaker. "Oh, Jag är så glad att jag lyckades få in dig i mitt hus, annars hade inte jag fått all maten" Sa Trampa och skuttade lite. " Jag är glad att jag lever" Sa Amber och skrrattade till lite. " Kom vi måste ta hem maten nu" sa Amber och öppnade dörren åta Trampa. " Jag lagar maten" Sa Amber och ställde sig i köket och gjorde maten. Efter en timma ungefär var maten klar. " Mm... Det luktar gott," Sa Trampa och gick in i köket. Hon hitttade Amber vid bordet, " Kom , ät du" Sa Amber och Trampa satte sig ner. ~Efter några dagar~ " Jag måste gå, det är för vårat bästa" SA Amber till Trampa. " Oroa dig inte, jag ger dig pengar](http://cdn08.dayviews.com/81/_u2/_u9/_u4/_u5/_u5/_u2/u2945523/70290_1281429359.jpg)
Friday 5 November 2010 photo 6/7
|
Åh herregud, nu har jag skrivit och skrivit och skrivit i dagar för att få ihop "slutet " men nu slipper man iaf den personen. Behöver bara en hemsida med killdockor i 25-35 cm storleken, tips ?
Del 6
" Trampa? Är du säker att du mår bra? " Sa Amber och kollade på Trampa som började bli grönare än hon redan var i ansitet. Trampa höll upp pekfingret.
"Buuurp" Rapade sedan Trampa fram. Amber och Ryhan kunde inte hålla sig för skratt.
" Haha, Trampa då, " Skrattade Ryhan fram. Snart hördes bara Trampas, Ryhans och Ambers Klingande skratt. De tre vännerna pratade och skrattade under måltiden, men när alla var mätta satt de kvar och pratade.
" Ähum, jag borde nog gå... " Sa Ryhan och reste sig från stolen. Amber reste sig snabbt upp och gick fram till Ryhan.
" Varför? Du har ju inte bråttom någonstans, Ryhan, " Sa Amber och kramade om Ryhan,
"Jag måste ju hem, du vet , jag bor ju inte med er" Sa Ryhan och gav Amber en lätt kyss.
"Jag älskar dig Ryhan,det vet du. Gör inget dumt medans du är borta.." Sa Amber och kysste Ryhan lätt ännu en gång.
" Jag älskar dig med Amber. " Sa Ryhan och besvarasde kyssen. " Jag lovar, du känner väl mig, "
" Det var dumt det du gjorde vid dammen.. " Sa Amber lågt.
" Jag vet, jag trodde du var död. Jag ville tärffa dig, vara med dig varje sekund. En sekund utan dig är som en hel evighet för mig. Jag ville vara med dig i himmlen Amber. Jag trodde du var där. Jag kna inte leva utan dig och det vet du! " Sa Ryhan och kramade om Amber. "Hejdå , jag måste gå nu.. "
" Okej.. vi ses imorgon.. " Suckade Amber och tittade ner på sina fötter.
" RYHAN! DÖ INTE!! " Skrek Trampa plötsligt. Både Amber och Ryhan kollade på henne med förvånade blickar. Sedan skrattade dem åt Trampa lite smått.
" Du kommer dö... Stanna snälla..." Sa Trampa med allvarlig röst.
" Jag kommer tillbaka imorgon jag lovar, " Skrattade Ryhan fram.
"Du kani nte då för då är du redan död, " mummlade Trampa,
"Aja, jag går nu då, " Sa Rynan och gick iväg ut ur huset och in mot gatorna.
"Trampa, det var väl onödigt, han kommer inte dö.." Sa Amber och bärde upp Trampa i fammnen, och de satte sig i soffan,
" Du vet inte.. Jag Visste att du skulle komma. Jag vet att du kommer träffa ne man som heter Rick, ni kommer bli tillsammans. Jag VET det Amber! " Skrek nästan Trampa fram med en sur min.
" Trampa, jag kommer inte lämmna Ryhan, Vi... Vi har det bra tillsammans. " Svarade Amber med en lugn röst.
"Amber, jag kan se i framtiden, jag visste att du kastade dina skor på Drottning Ofeliá . Att Ofeliá kastade av dig ur vagnen. Att hon hatar Ryhan. Jag VET! " Skrek Trampa åt Amber.
"Trampa, Du ljuger inte nu va? kommer Ryhan att....att...Dö? " Sa Amber med skakig röst.
" Amber, när du gjorde tårtan kolladej ag p-å Ryhan hela tiden? Det var då jag fick reda på hans livs historia, att ni träffades vid en näckrosdamm ohc ristade in era namn i ett hjärta på ett träd. Jag vet. Jag lovar att det är sanning Amber. " Sa Trampa med lugn röst .
"Men.. Trampa... Ryhan kommer att .........Dö? " Sa Amber och höll händerna framför munnen.
"SHIT! " Skrek sedan Amber och sprang ut ur huset." RYHAN?" Skrek Amber rakt ut och hoppades på svar. Hon hörde någon som skrek .
" Ry...han? " Viskade Amber med en pipande röst. Amber sprang mot hållet hon hade hört skriket ifrån. Amber Sprang och sprang, Hon struntade i allt. Hon minndes Ryhans och hennes alla tusentals minnen. Allt.
"A-a-am-amber.... " Hörde Amber någon som fämtade fram. Ryhan..
" Ryhan? Lever du ? Snälla, ? " Sa Amber och satte sig brevid Ryhan.
"Nog lever jag, det känns att jag lever. " Log Ryhan. DEt var då Amber såg det. Det stora blödande såret. Och Blodet som rann ur sidan på Ryhan.
"Ryhan, du kommer inte över leva detta. Jag vet det. " Sa Amber och tårar föll från hennes ögon.
"Amber, jag vet det. Men jag vill.. vill at du ska vara kycklig ändå. Försök hitta någon ny. DEt kan vara svårt med Amber, Lova mig det. Bara för att jag dör skai nte du göra det, " Sa Ryhan med skakig röst.
" Ryhan, det är du eller ingen! Jag ska dö tillsammans med dig, kommer du ihåg? Vi håller ihop, dör du dör jag, vi ska vara två lyckliga själar, två lyckliga änglar. Du och jag eller inget! Hör du det ? Ryhan . Jag släpper dig inte. Du SKA leva!" Sa Amber och allt mer tårar föll medans hon höll i Ryhans skakiga hand.
"Amber...Sänlla, Gör det för min skull. Det var dumt det jag sa, jag visste ju att det skulle hända.. Amber du ska till en planet kallad Tellus. Där finns en kille i staden Stockholm. Hans flickvän har precis dött. Hon dog alldeles nylig, Samtidigt som jag blev träffad av bilen. Han heter Rickard, eller Rick. Ni ska elva tillsammas. Ni ska bli lyckliga. Du kommer kunna använda dina krafter på Tellus. Amber. Du måste låta ödet bestämma vad som ska hända.. Amber. Jag bor nu i ditt hjärta och besämmer vid svåra beslut. Vi kan fortfarande prata.. Jag lo..." Sa Ryhan inmnan han sommnade..Sommnade för evigt i Ambers famn..
Amber kunnde inte sluta gråta. Åh herregud, han hade ju börjat svammla i slutet.. Amber kännde sig som universums ledsnaste person person.
Det hon inter visste var att på planeten Tellus, Glaaxer bort, fanns det en kille vid namn Rickard som precis hade förlorat sin flickvän på samma sätt...
Åh herregud, nu har jag skrivit och skrivit och skrivit i dagar för att få ihop "slutet " men nu slipper man iaf den personen. Behöver bara en hemsida med killdockor i 25-35 cm storleken, tips ?
Del 6
" Trampa? Är du säker att du mår bra? " Sa Amber och kollade på Trampa som började bli grönare än hon redan var i ansitet. Trampa höll upp pekfingret.
"Buuurp" Rapade sedan Trampa fram. Amber och Ryhan kunde inte hålla sig för skratt.
" Haha, Trampa då, " Skrattade Ryhan fram. Snart hördes bara Trampas, Ryhans och Ambers Klingande skratt. De tre vännerna pratade och skrattade under måltiden, men när alla var mätta satt de kvar och pratade.
" Ähum, jag borde nog gå... " Sa Ryhan och reste sig från stolen. Amber reste sig snabbt upp och gick fram till Ryhan.
" Varför? Du har ju inte bråttom någonstans, Ryhan, " Sa Amber och kramade om Ryhan,
"Jag måste ju hem, du vet , jag bor ju inte med er" Sa Ryhan och gav Amber en lätt kyss.
"Jag älskar dig Ryhan,det vet du. Gör inget dumt medans du är borta.." Sa Amber och kysste Ryhan lätt ännu en gång.
" Jag älskar dig med Amber. " Sa Ryhan och besvarasde kyssen. " Jag lovar, du känner väl mig, "
" Det var dumt det du gjorde vid dammen.. " Sa Amber lågt.
" Jag vet, jag trodde du var död. Jag ville tärffa dig, vara med dig varje sekund. En sekund utan dig är som en hel evighet för mig. Jag ville vara med dig i himmlen Amber. Jag trodde du var där. Jag kna inte leva utan dig och det vet du! " Sa Ryhan och kramade om Amber. "Hejdå , jag måste gå nu.. "
" Okej.. vi ses imorgon.. " Suckade Amber och tittade ner på sina fötter.
" RYHAN! DÖ INTE!! " Skrek Trampa plötsligt. Både Amber och Ryhan kollade på henne med förvånade blickar. Sedan skrattade dem åt Trampa lite smått.
" Du kommer dö... Stanna snälla..." Sa Trampa med allvarlig röst.
" Jag kommer tillbaka imorgon jag lovar, " Skrattade Ryhan fram.
"Du kani nte då för då är du redan död, " mummlade Trampa,
"Aja, jag går nu då, " Sa Rynan och gick iväg ut ur huset och in mot gatorna.
"Trampa, det var väl onödigt, han kommer inte dö.." Sa Amber och bärde upp Trampa i fammnen, och de satte sig i soffan,
" Du vet inte.. Jag Visste att du skulle komma. Jag vet att du kommer träffa ne man som heter Rick, ni kommer bli tillsammans. Jag VET det Amber! " Skrek nästan Trampa fram med en sur min.
" Trampa, jag kommer inte lämmna Ryhan, Vi... Vi har det bra tillsammans. " Svarade Amber med en lugn röst.
"Amber, jag kan se i framtiden, jag visste att du kastade dina skor på Drottning Ofeliá . Att Ofeliá kastade av dig ur vagnen. Att hon hatar Ryhan. Jag VET! " Skrek Trampa åt Amber.
"Trampa, Du ljuger inte nu va? kommer Ryhan att....att...Dö? " Sa Amber med skakig röst.
" Amber, när du gjorde tårtan kolladej ag p-å Ryhan hela tiden? Det var då jag fick reda på hans livs historia, att ni träffades vid en näckrosdamm ohc ristade in era namn i ett hjärta på ett träd. Jag vet. Jag lovar att det är sanning Amber. " Sa Trampa med lugn röst .
"Men.. Trampa... Ryhan kommer att .........Dö? " Sa Amber och höll händerna framför munnen.
"SHIT! " Skrek sedan Amber och sprang ut ur huset." RYHAN?" Skrek Amber rakt ut och hoppades på svar. Hon hörde någon som skrek .
" Ry...han? " Viskade Amber med en pipande röst. Amber sprang mot hållet hon hade hört skriket ifrån. Amber Sprang och sprang, Hon struntade i allt. Hon minndes Ryhans och hennes alla tusentals minnen. Allt.
"A-a-am-amber.... " Hörde Amber någon som fämtade fram. Ryhan..
" Ryhan? Lever du ? Snälla, ? " Sa Amber och satte sig brevid Ryhan.
"Nog lever jag, det känns att jag lever. " Log Ryhan. DEt var då Amber såg det. Det stora blödande såret. Och Blodet som rann ur sidan på Ryhan.
"Ryhan, du kommer inte över leva detta. Jag vet det. " Sa Amber och tårar föll från hennes ögon.
"Amber, jag vet det. Men jag vill.. vill at du ska vara kycklig ändå. Försök hitta någon ny. DEt kan vara svårt med Amber, Lova mig det. Bara för att jag dör skai nte du göra det, " Sa Ryhan med skakig röst.
" Ryhan, det är du eller ingen! Jag ska dö tillsammans med dig, kommer du ihåg? Vi håller ihop, dör du dör jag, vi ska vara två lyckliga själar, två lyckliga änglar. Du och jag eller inget! Hör du det ? Ryhan . Jag släpper dig inte. Du SKA leva!" Sa Amber och allt mer tårar föll medans hon höll i Ryhans skakiga hand.
"Amber...Sänlla, Gör det för min skull. Det var dumt det jag sa, jag visste ju att det skulle hända.. Amber du ska till en planet kallad Tellus. Där finns en kille i staden Stockholm. Hans flickvän har precis dött. Hon dog alldeles nylig, Samtidigt som jag blev träffad av bilen. Han heter Rickard, eller Rick. Ni ska elva tillsammas. Ni ska bli lyckliga. Du kommer kunna använda dina krafter på Tellus. Amber. Du måste låta ödet bestämma vad som ska hända.. Amber. Jag bor nu i ditt hjärta och besämmer vid svåra beslut. Vi kan fortfarande prata.. Jag lo..." Sa Ryhan inmnan han sommnade..Sommnade för evigt i Ambers famn..
Amber kunnde inte sluta gråta. Åh herregud, han hade ju börjat svammla i slutet.. Amber kännde sig som universums ledsnaste person person.
Det hon inter visste var att på planeten Tellus, Glaaxer bort, fanns det en kille vid namn Rickard som precis hade förlorat sin flickvän på samma sätt...
Comment the photo
Jag visste det D8
Höhöh >:D
19 comments on this photo
Visa toppen
Show footer