November
Monday 14 May 2012 photo 1/13
|
För ungefär 6 månader sedan satt jag på Erocenter å lyssnade på radion. Dom sade att NKOTBSB skulle komma till Malmö Arena. New Kids on The Block och Backstreet Boys gjorde en turné ihopa å det tog kanske 10 min för mig att komma på att jag fanimej ska beställa en biljett, bara för sakens skull.
När jag var mellan 11 och 16 år så var jag något så djävulskt tokig i Backstreet Boys. Jag hade 62 (jag räknade) planscher tapetserade på väggarna, jag hade 2 vhs:er (för de var skitsvåra att får tag på jue..), alla album + några extra samlings CD's, 1 t-shirt (som jag var asstolt över), 2 halsband och jag samlade ihopa alla stickers å utklipp jag kunde hitta. Jag terroriserade min familj och mina vänner med prat å tjat om dem. Jag tyckte dom var det coolaste grymmaste asballaste sexigaste bandet i hela världen, Westlife, Five, Boyzone å alla de andra kunde ta sig långt upp i arslet! Jag satt inne i 3 sommrar för att jag inte skulle missa en enda video på MTV med dom.
Jag beställde en ensam plats å jag tänkte egentligen inte berätta för någon om detta, för jag visste att om detta kom ut så skulle det ta skruv i helvetet. Mobbad i resten av livet. Igen.
Konserten var dagen innan min födelsedag, den 13:e. Jag åkte dit, belv visiterad å där förlorade jag min systemkamera eftersom det tydligen inte var åkej med sånna.. Nehepp, bara att böja sig fram å ta emot.
Satte mig på min plats å insåg att jag fått en jävla bra plats faktiskt. Satt å väntade i en timme på att det jävla tradiga fjantiga förbandet skulle spela å sedan ÄNNU en jävla halvtimme på att de skulle börja spela.
Fatta nu detta.. då jag gav mitt hjärta till hårdrocken, rock n' roll och metal så undrade jag hur i all världen man kan stå å gapa å skrika å störtgråta för något så fjantigt som ett pojkband. Ja menar, kom igen, de är ju lika mycket människor som vi. Inget speciellt.
När allt väl började insåg jag att jag just i det tillfället upplevde en dröm jag hade som barn. Efter 12 år, TOLV JÄVLA ÅR, fick jag uppleva det jag endast kunnat fantisera om. Att uppleva det existerade inte i mitt huvud förrän jag väl satt där. Å när jag berättar om detta jag skäms jag å tycker att jag är en jävla tönt som faktiskt fick tårar i ögonen av lycka (vilket jag aldrig någonsin fått, iaf inte av lycka). Fatta att jag fick uppleva det, jag fick faktiskt uppleva det! WOW! Å det handlar inte om pojkbandet, det handlade inte om att stå å fjanta sig som en skitunge, det handlade om saken i sig. Att få uppleva något jag så hemskt gärna ville göra sen jag var barn.
Har aldrig varit på en konsert som hade ett sådant drag. Aerosmith, en sak. Alice Cooper, också en sak. Två fjantiga pojkband - priceless. Massa spännande ljusshower, pyroteknik, fyrverkerier, platsformar som hissades upp å ner å grejjer.
När allt var över drog jag en fuling å gick runt arenan för att se ifall deras turnébussar skulle stå därbak å jo, där stod både bussar å fans. Bussarna på ena sidan hönsnätet, fansen på andra. Å det var ingen jätteskara, men ändå. Är man ett fan så är man.
Jag stod där ute i 20 min när AJ, Howie å Nick gick ut å till bussarna. De vinkade å jag dog en smula på insidan. GARG jag måste se dem närmare. Jag måste se om det jag upplever faktiskt är på riktigt.
Jag stod där ute i 1½ timme, det var svinkallt å jag var pissenödig som ett helvete men jag vägrade röra mig, jag kom inte hit för att ge upp min dröm, oavsett hur töntig den är. Vid ett tillfälle kom Brian, hans fru å hans son ut och gick mellan bussarna för att gå in. De var ca 6 meter ifrån mig.Det var för mörkt för att jag skulle kunna se honom ordentligt men jag HÖRDE honom.
Mot slutet på denna kvällen, kanske en halvtimme innan, när det bara var ca..7-8 pers kvar (Backstreet Boys fans..) så stod AJ (i röda shorts) å Nick utanför bussarna å gjorde nånting med sina medarbetare. De sprang runt å fjantade sig iaf å jag dog mer på insidan å önskade att de kunde komma närmare så att jag kunde se ordentligt (jävla helvetetsskitljus, jag såg inte ett mög pga det), jag såg bara röd keps å röda shorts. Åkej.
Vid flera tillfällen fotograferades vi bakom stängslet av de som jobbade med bandet å nu gjorde nån det igen. Åh åh ÅH han kom närmare! AJ kom närmare, kom kom kom närmare!!! Kom igen 5 meter ifrån!
De gjorde en snabb video av oss som stod där:
BEVIS:
http://socialcam.com/videos/thx0hLjk?autostart=true&fs=twitter&fsk=rWywH9aa&no_fb_log=true&code=AQC62JkgP_qUk6uJSt6t9E4W-7QYbl8A_pDCHHfNCDvJV_PY2QtL8dJGAUlKmQSrimVwZi803oQ7Xc-j_dB55n64pVKHlg_tfkPuVbUUCalYpZ8JL6yDfhbEklfCT8DAaj_x6-5WrQwWIfl-tErthuL7LOcBTdOY6tIIzii9FnW7KRUMHzHM-F3KwwUNbr_6yXQ#_=_
(tredje från höger är jag)
Å jag dog för att han hade stått så nära mig. Åååh helt borta.
MEN NEJ! Då sade han att NEJ han måste tacka sina fans för att de hjälpte till! Så han gick fram till stängslet... där vi stod... å han hälsade på alla som stack genom sina händer där... åsså kom han till mig å jag såg att dedär mörka bruna ögonen, som jag endast sett genom TV eller på bild, se rakt på mig.. å han skakade min hand som jag tryckt genom hålet i stängslet å.. ååh.. åh hans hand var så varm å mjuk.
Åh ja dog.
Där på plats. Jag hade lust att bara lägga mig ner där på marken å bara vänta tills jag skulle dö för nu hade jag allt som existerade på denna jorden, jag behövde aldrig något mer igen.
Jag undrar fortfarande ifall det jag upplevde faktiskt var på riktigt. Jag har haft så många töntiga drömmar om ett sådant tillfälle å nu hände det. På riktigt. Efter 12 år. På min födelsedag.
Åh jag ångrar nu efteråt att jag inte sade att det var min födelsedag, men jag var så påtänd av situationen att min hjärna inte fungerade ordentligt.
Jag skiter fullständigt i vad andra kommer tycka å tro om detta. De kommer aldrig att förstå det. De kan inte fatta det om de inte själv stått där som tidig tonåring å varit SÅ förälskad i personer som inte ens visste att de existerade. Jag skiter dessutom i vad folk kommer att säga när jag säger att jag ska gå på fler konserter, för jag har inte fått nog, å jag kommer inte att sluta förrän jag har fått alla deras uppmärksamhet, förrän de alla har sett mig i ögonen å vinkat åt mig, pratat med mig, uppmärksammat min existens. Jag är en av hundratusentals men det skiter jag i. Jag skiter i om jag så ska betala dyra pengar för VIP biljetter, om jag så ska klä mig från topp till tå i neonrör å ställa mig längst fram.
Detta handlar inte längre om ett band, det handlar om en HÄMND på mitt liv för att jag aldrig fick det när jag var barn.
Jag lyckades få både Penn Jillettes å Adam Savages uppmärksamhet genom mina bilder å FAN om jag inte ska lyckas med dessa personerna med.
It's on.
Annons
Camera info
Camera NIKON D2X
Focal length 38 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/80 s
ISO 800
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skuggvante/505368143/
Visa toppen
Show footer