Munk hade föreslagit att vi tillsamans skulle gå till minneslunden och tända ljus för min älskade Kee, och när hon sa det blev jag tårögd, för jag ville verkligen göra någonting speciellt för honom, eftersom han skulle ha fyllt fyra bara veckan innan.

Det kändes väldigt jobbigt att faktiskt möta sorgen, men det var samtidigt skönt att få plocka maskrosor åt min maskrospojke (de flesta hade lagt köpblommor, jag hade plockat olika blommor, men mest maskrosor, symboliskt liksom) och tända det där ljuset. Ljuset ville inte riktigt tändas för att det var blåsigt. Ett envist ljus åt en envis hund, som Munk så fint sa.

Jag grät väldigt mycket, och det var skönt att ha Munk vid min sida.

Efteråt när vi kom hem tog jag en lång dusch och somnade sedan halvnaken i soffan bredvid Munk och sov i två timmar. Känslomässiga saker tar kol på mig med andra ord. Men jag vart väldigt nöjd, och jag är så himla glad att hon ville göra det med mig.

Annons

The photo has no tags

November 2014