Vi sa hejdå. Sen sa det klick. Där tog det slut, Jag satt länge och lyssna i telefonen om det skulle komma några fler ljud. Men det var tyst. Och det kommer vara tyst. Det enda jag hörde var ett vakum i mitt huvud som surrade som tinnitus. Det är slut.. Det är tyst, jag grät men jag hörde inte att jag gjorde det. Sen grät jag inför mamma, jag har inte gråtit framför henne sen jag skrapade benen som liten. Sen grät hon också och frågade om jag ville ha en kram. Jag har inte velat ha det sen jag var liten med såriga ben men nu ville jag ha det. Jag kan inte andas, Det känns som jag sitter och andas i en plastpåse, som jag andas min egen syrelösa och livlösa luft hela tiden. Jag blir rastlös och känner att jag måste göra nåt, men jag vet inte vad. Allt känns fel att göra. Jag höll på att somna precis efter att hon la på luren, antar att min kropp sa ifrån, att den bara dog, Inget syre. Jag glömde andas. Men jag lever, lever på hoppet, om nåt gammalt, om nåt nytt. Jag kan leva normalt, även om jag hoppas. Fast just nu är det tyst, inte ett sms. ingen som ringer. Det slog mig precis hur ensam jag är. Jag har inte känt det förens nu. Jag har verkligen ingen. Vill du bli min vän? Vid ett senare tillfälle? När allt har lagt sig kanske? Det känns konstig att sitta och skriva det här redan 3 timmar efter. Men det är väl så jag reagerar.. Jag vet att jag kommer gråta stora tårar sen. Jag samlar sorgen i pölar, tillslut rinner dom över. Jag vet inte om jag kommer orka lägga upp så mycket bilder här längre. Det är för få som tittar och ingen som säger nåt. Eller så kommer jag fortsätta som vanligt. jag vet inte. Jag vet ingenting. Håll till godo.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Spring Tue 18 Sep 2007 22:21

Det känns bra att du finns käre rongar! Rongar och Toubar är grejer det!

- Read more -

Rongar Tue 18 Sep 2007 21:50

hej hallå, va skriver du...förstår vad du skriver men kan inte fatta att det är sant..
är det verkligen slut :( . jag har följt dina bilder sedan jag fick länken, det har varit precis som en underbar kärleks historia, jag har varit väldigt dålig på att kommentera till det men jag har följt era många äventyr,,,, vill bara säga att du är inte själv även om det känns som hela världen rasar och man inte vet var man skall ta vägen...det bara känns jätte tomt,,
men i den tomheten du känner så har du alltid dina vänner som finns här för att stötta dig,, du är inte själv även om det känns för jävligt..... många kramar

- Read more -