Såhär såg det helt plötsligt ut när jag vred på huvudet och tittade ut genom fönstret. Det hade varit mulet å tråkigt under hela dan sen slog helt plötsligt en gnutta vår till. Och där satt jag och dräpte jättar i Shadow of the Colossus. Jag har ju fått ordning på mitt PS2 igen så nu kan jag spela det bästa och mest nytänkande spelet sedan Final Fantasy 7. Vackert som tusan är det också. Hjälten rider in i en altarsal med en död kvinna på hästen. Han börjar samtala med gudarna om att ta tillbaks henne till liv. Gudarna säger att det enda sättet är att dräpa ett antal kolosser som vandrar omkring ute på slätterna. Så med enbart en häst, ett svärd och en pilbåge försöker man med det. Problemet är att hjälten är lika stor som en koloss tånagel. (Såhär ungefär: http://img.gamespot.com/gamespot/images/2005/118/reviews/924364_042905_screen002.jpg) Brukar bli att man får lura dem ner på knä och grabba tag i dem för att klättra upp på dem och sätta svärdet i deras nacke. Jag var nyligen nere i bergakungens (eller "dovregubben" som han tydligen heter på norska) sal och klättrade i nämnda kungs skägg. Ja, helt underbart vackert spel detdär. Med något slags mörker dolt i bakgrunden. Vad hjälten, kvinnan eller världen heter får man inte veta. Hästen heter Arro. Men bakgrundsinformation är minimal. Så jag anar att gudarna pysslar med nån slags komplott. Det känns lite sorgesamt när man dräper en koloss. Vem är kvinnan och varför ska hon få tillbaks sitt liv? Inte vet jag. Magiskt men tragiskt, som nån sa. Back to business..

Annons

The photo has no tags

July 2009