Monday 6 April 2009 photo 2/2
|
Jag trodde du var en ängel som stigit ner från himlen för att skydda och älska mig så som jag är värd att bli älskad.
Jag trodde du hade sett allt hämskt som hänt mig under mitt liv.
Men jag hade tydligen fel IGEN!
Du var ingen ängel, du var bara ännu en kiille som fick mig att tro att det skulle bli något stort den här gången.
Jag drömmer om att du ska komma och försklara allt, men det är bara en dröm, varför skulle någon som du komma till någon som mig?
Jag undrar ibland om det verkligen finns någon där ute som verkligen kan älskar mig?! Jag har tyvärr börjat tvivla på det.
Killar har förtrollat mig förr.
Jag trodde du var en ärlig människa.
En dag slutade du bara att svara på min sms, och helt plötsligt visste du inte längre vad du kände för mig.
Jag menar, hur kan man bara börja tvivla sådär. På fredagen sa du att du saknade mig och älskade mig, men på kvällen så vände det tvärt.
Så nej, jag tror inte ett piss på att du någonsin älskat mig..
Allt jag fick var påhittde ord, ord som egentligen inte kom från ditt hjärta, utan tomma ord som du kände dig tvingad att säga.
Det första du sa till mig när det blev vi var att inte göra slut på sms.
Men vad fan hade jag för val.
Du ville ju inte ha mig mera.
Hade deet inte tagit slut där så hade jag suttit här än idag och hoppats på något som inte skulle komma.
Allt jag ville ha var ett ärligt förhållande där jag kunde vara mig själv, prata ut om det som plågade mig.
Men vad fan, hur mycket brydde du dig.? Så länge du hade det bra så sket du fan i allt - ja iaf mig.(Så kändes det)
Jag fick inte kärlek av dig jag fick bara allt det där som egentligen inte betyder något i ett förhållande.
"Kärlek, tillit, omtanke och tid" Det var allt jag inte fick, + lite till...
Jag hoppas det finns någon där ute som kan älska mig för den jag är...
Det har inte hänt på länge....
Jag trodde du hade sett allt hämskt som hänt mig under mitt liv.
Men jag hade tydligen fel IGEN!
Du var ingen ängel, du var bara ännu en kiille som fick mig att tro att det skulle bli något stort den här gången.
Jag drömmer om att du ska komma och försklara allt, men det är bara en dröm, varför skulle någon som du komma till någon som mig?
Jag undrar ibland om det verkligen finns någon där ute som verkligen kan älskar mig?! Jag har tyvärr börjat tvivla på det.
Killar har förtrollat mig förr.
Jag trodde du var en ärlig människa.
En dag slutade du bara att svara på min sms, och helt plötsligt visste du inte längre vad du kände för mig.
Jag menar, hur kan man bara börja tvivla sådär. På fredagen sa du att du saknade mig och älskade mig, men på kvällen så vände det tvärt.
Så nej, jag tror inte ett piss på att du någonsin älskat mig..
Allt jag fick var påhittde ord, ord som egentligen inte kom från ditt hjärta, utan tomma ord som du kände dig tvingad att säga.
Det första du sa till mig när det blev vi var att inte göra slut på sms.
Men vad fan hade jag för val.
Du ville ju inte ha mig mera.
Hade deet inte tagit slut där så hade jag suttit här än idag och hoppats på något som inte skulle komma.
Allt jag ville ha var ett ärligt förhållande där jag kunde vara mig själv, prata ut om det som plågade mig.
Men vad fan, hur mycket brydde du dig.? Så länge du hade det bra så sket du fan i allt - ja iaf mig.(Så kändes det)
Jag fick inte kärlek av dig jag fick bara allt det där som egentligen inte betyder något i ett förhållande.
"Kärlek, tillit, omtanke och tid" Det var allt jag inte fick, + lite till...
Jag hoppas det finns någon där ute som kan älska mig för den jag är...
Det har inte hänt på länge....