Solen lyser upp mitt ansikte och får mig att blunda av dess starka strålar.

Den får även något att lysa upp inom mig , två känslor jag inte känt på länge!

Två känslor som gör att jag tror att allt annat inte existerar, att bara dessa känslor är äkta! Känslorna kallas för hopp och kärlek. Och det tråkiga är bara läskiga drömmar. Känslorna som gör att man tvivlar på sig själv och andra! Men sen slocknar det inom än och man öppnar ögonen, man inser det är ingen sol utan det är regn. Regnet öser ner och regnet symboliserar alla tårar du har fällt för den killen , alla det tårar du fällt för honom när du insett att era lyckliga stunder där han fick dig känna dig vackrast på jorden och att han bara var din. Var lika falska som när han säger att han älskar dig. För du är inte den ända för honom, du är inte den vackraste i hans ögon. Så där står jag utan solen som gav mig hopp, för den har slocknat. Och kvar är jag i mitt mörker utan hopp och drömmar.

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 400D DIGITAL

Focal length 18 mm

Aperture f/3.5

Shutter 1/1000 s

ISO 100

Date

June 2013