Hej.

Jag mår bra. jättebra.

Symtom på mitt bra liv:

* Jag har sömnbrist, wihi!
* Jag är deprimerad igen, men börjar se livet ljusare och ljusare.
* Jag saknar min expojkvän, som har ny flickvän.
* Om fem dagar är det en månad sedan jag & exet gjorde slut.
* Jag har blivit förkyld.
* Jag tror jag börjar/har feber.
* Alla symtom på stress finnes hos mig, men jag förstår inte hur jag kan vara stressad med mina korta skoldagar.
* Jag vill kunna springa en hel mil nästa vecka, utan att behöva stanna något, och jag är totalt otränad.
* Hela min kropp gör ont.
* Jag är uppenbarligen hatad i min nya skola.
* Jag har inga polare i min nya skola, och jag vill nog inte ha några heller.
* Jag saknar de flesta på min gamla skola.
* Folk på min gamla skola har spridit nya rykten om mig, nu när jag inte är där och kan försvara mig.

åh, bästa vän. ibland önskar jag att du inte bara fick mig att skratta och må bra, och att jag vågade öppna mitt hjärta mer för dig. du har sett mina skärsår, jag gjorde när jag var som mest nere, och du sa ingenting. du bara såg bekymrat på mig. sedan skrattade vi, åt världen, precis som vi brukar. <3 för när jag är med dig, då ser jag livet så mycket ljusare. allt blir roligt. jag gråter när jag skriver detta, för jag vet inte hur länge jag kommer ha dig kvar. vi säger förevigt. men jag är rädd att dem, jag är rädd att HON förändrar dig totalt. snälla, älskling, jag önskar du kunde säga föralltid om och om igen! men vi snackar inte om hur vi har det hemma. vi skrattar åt livet, vi skrattar åt folket, vi skrattar åt våra ovänner, vi skrattar åt allting. vi spottar i motvind, men vi fortsätter iallafall inte gå framåt. tack för allt, du anar inte hur tacksam jag faktiskt är.

Du ser ju ut att vara en munter typ.