May
Saturday 22 May 2010 photo 31/35
|
Ja.... Ett nytt kapitel... Ähum... Vad man nu tycker om det själv kanske inte betyder något, men... Det känns drygt, liksom... Jaja, hoppas ni gillar det, och... Tja... Godnatt... Om ni inte läser detta i morgon, eller övermorgon... Eller ännu senare.... För, isåfall, så behöver ni inte gå och lägga er direkt... Ni kan vänta lite... Ja... Ähum... Jag går iaf o lägger mig nu...
Sweet dreams!! Och.... Öh... Hope you like it!!
Kapitel 31
Tom
Tom sov, eller… Egentligen försökte han sova. Man kan nog inte direkt säga att han lyckades, någon idiot putade på honom.
"Sluta." Sa han, med sömndrucken och bestämd röst.
"Varför?" Rösten som svarade honom var störande… Väldigt ljus. Det gjorde ont i hans öron.
"För att jag sover!" Sa han, och vände sig om, så att han hade ryggen mot personen med den onödigt ljusa rösten. Rösten skrattade till. Skrattet var till och med värre en pratet. Tom stönade till. Varför bråkade denna person med honom?!
"Du sover inte alls, du pratar ju!" Sa ägaren till rösten, och Tom gav upp. Han satte sig upp och tände lampan bredvid honom.
"Så. Vad vill du?" Hans röst var kanske onödigt hård, men han var trött, och ägaren till rösten, vilket visade sig vara en kvinna som, bara för att vara ärlig, var jävligt snygg.
"Det vet du." Sa rösten flörtigt, och satte sig i hans knä. Mörka ögon, nästan svarta, och sammetssvart hår. Hjärtformat ansikte. Magen drog ihop sig. Han mådde illa. Kvinnan var så lik Lo, och det var nog därför hon var där. Hon verkade inte märka något, och kysste honom på nacken, mjuka, nätta läppar. Hennes fingrar mot hans bröstkorg brände. Lusten drevs upp i honom, och han vinklade hennes huvud med handen mot hakan så att han kom åt att kyssa henne, och lade sedan ned henne på sängen igen. Hon fnittrade till, sitt irriterande och genomskärrande fnitter, men Tom försökte ignorera det.
Lovisa
Det gjorde så ont. I hjärtat. Kändes nästan, dumt nog, som att det inte längre var där. Som om han tagit det med sig. Jag visste inte vad jag skulle göra för att få det att sluta, hade försökt allt, värktabletter, allt möjligt. Det enda som verkligen funkade, om så bara för ett tag, var alkohol. Josefine var orolig för mig, det visste jag, så jag försökte låta bli. Men, om jag inte gav efter, så kändes det inte som att jag skulle kunna leva. Jag hade lyckats låta bli att dricka igår, och dagen efter det. Men nu… Det gjorde så ont. Jag fick kväljningar, kände hur illamåendet spred sig i magen. Jag rusade upp, ut ur rummet och in på toaletten på motsatta sidan av lägenheten, lutade mig över toaletten och spydde. Allt som kom upp var egentligen galla, jag hade inte lyckats äta något igår, men det var egentligen värre.
"Lo? Är du okej?" Hörde jag Josefine ropa, och jag svarade att jag var det. Jag satte mig på golvet, och lutade mig mot väggen. Josefine kom in på toaletten, och rev av en bit toapapper och räckte mig det. Jag torkade mig munnen.
"Lo… Det… Det är tredje dagen du spyr… Du borde kanske…"
"Jag är inte gravid Josefine!" Sa jag irriterat. Jag var inte gravid, det var inte därför jag spydde. Jag bara… Det var saknaden, antar jag. När man saknar någon… Någon man verkligen älskar… Jag rös till vid tanken. Älskar… Ett sådant starkt ord. Älskade jag Tom? Ja… Antagligen… Nej… Inte antagligen, jag älskade honom. Och det var därför jag spydde, jag saknade honom så hemskt mycket. Saknade hans beröring. Jag ville inget annat än att vara nära honom.
"Men… Jag tycker verkligen…"
"Vi skyddade oss, Josefine, jag VET att jag inte är gravid… Snälla, ta inte upp det igen…" Josefine sa inget på ett tag, men tillsist frågade hon ändå:
"Är du säker, ni kanske var fulla eller något och…"
"Okej, jag testar mig! Gå och köp ett graviditetstest så testar jag mig!" Josefine så nöjd ut, och log mot mig.
"Jag ska bara göra mig i ordning, sedan går jag och köper ett!" Varför skulle hon vara så irriterande?!
Josefine
Josefine kom tillbacka från apoteket, och brydde inte sig inte ens om att hänga av sig jackan innan hon gick bort till Lo, som nu satt och kollade på Tv:n.
"Här!" Sa hon, och räckte Lo en vit-rosa förpackning. Lo reste sig upp, och tog emot testet, och gick sedan bort till toaletten. Josefine satte sig i soffan, och väntade.
Efter ett tag kom Lo tillbacka, och räckte henne stickan, eller hur man nu skulle beskriva den.
"Ge den inte till mig!" Tjöt hon, och slött snabbt händerna. Lo himlade med ögonen, lade stickan på bordet, och satte sig i soffan igen, och vände återigen uppmärksamheten mot Tv:n.
Josefine stirrade på mobilen. Trettio sekunder kvar, 20, tio, 5, 2, 1. Hon kollade bort mot stickan. Ett svart sträck syntes.
"Ähum… Lo…" Sade hon, och drog försiktigt i Los hand, och pekade sedan mot stickan. Lo kollade bort mot den, och rynkade ögonbrynen, och sa:
"Jaha…" Josefine stirrade på henne. ’Jaha’ Vad det allt hon hade att säga? Hon var gravid, och allt hon kunde säga var ’jaha’?!
"Lo…" Sa Josefine försiktigt, och Lo log mot henne.
"Det förklarar i och för sig varför mensen är sen, eller hur?" Josefine stirrade. Och frågade sedan:
"Vad tänker du göra?" Lo fortsatte att le mot henne, och sa, som om det vore självklart:
"Jag kan ju inte direkt behålla barnet, så jag har inte många alternativ, eller hur?" Hon skrattade till, och reste sig upp, gick mot ytterdörren, tog på sig de svarta conversen, jackan, och gick sedan ut. Josefine stirrade efter henne.
Sweet dreams!! Och.... Öh... Hope you like it!!
Kapitel 31
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thatfool/452516825/
Visa toppen
Show footer