Yaaay, exempelbilder!

Känner att jag måste skriva av mig lite. jaja

Okej, here we go.

Gud vad ni är söta! Ni går ut nian, och jag vet att det känns konstigt nu, och att ni bara kan tänka på de varckarste stunderna ni hade tillsamans, det gjorde jag med, och jag menar, hallå (!) Jag hade den sämsta klassen i världen, (No offense, or, yeaaah)

Men det löser sig, och om ni tänker riktigt noga, så finns det troligen en eller två som ni faktiskt är ganska lättade över att slippa i framtiden, även om ni inte ser det nu.

De som ni kommer att vilja träffa och vara med även nästa år, och året efter det, osv, kommer ni kunna umgås med, ni kommer inte ses varje dag, ni kommer inte ha samma läxor, och ni kommer inte gnälla över samma lärare, (Och det kommer ni visst, för ni kommer gnälla över era gammla lärare ^^'') Men alla de som.. bara var där, men egentligen inte spelade så fruktansvärt stor roll, kommer ni att kunna slippa, ni kommer kunna sudda ut de som inte var era absolut närmaste vänner.

Det är inte fel av er att sörja er gammla klass, sörj på, men ganska snart, kommer ni tycka att det är rätt skönt. För ni kommer inte vara fast i samma roller, samma gammla ramar och regler som ni hade innan.

Allt jag vill säga, är glädjs åt att ni hade alla år tillsammans, glädjs åt att ni var den bästa jävla klassen på jorden, och gå vidare.

Se gymnasiet som en ny möjlighet, se det som en chans att kunna komma vidare, och inte som något skrämmande.

Och framförallt, gnäll inte över slutet på er klass för MIG! Jag älskade att nian var över, och att jag skulle kunna börja om. Efter en månad.

<3

Jaaop, Men, å andra sidan, så får det lov att ta tid, right?