Som man kan se på när det här laddas upp kunde jag inte sova i natt. Alls. och då kom plötsligt en idé upp i mitt huvud till en berättelse, kanske på grund av Inger Edelfelt, eller på grund av holly black, eller Navid, eller på grund av min morfar... eller bara av mig.

Vinden drog längs skorna på sagoberättarna på torget. Alla här var köpmänn, men deras varor var osynliga ovh för många mer värda än något en köpman kom med.

Sanningar och lögner. Roligt, sorgligt, allt fanns här.

Hon höjde sin väderbitna hand, hållandes i den röda staven. "Staven har vandrat till mig, och nu är det min saga som ska berättas. Den jag har burit med mig här inom mig. Min skatt, eftersom ni har delat med er av de skatterna ni har."

Hon tog ett djupt andetag , innan hon började prata med sin mörka, melodiska röst.

En gång i tiden var det en vacker ung krukmakare. Många kom till hans affär för just den sakens skull, även om det i staden fanns både de som gjorde hållbarare och vackrare krukor än vad han gjorde.

   Men även om mången trånade, och även om mången frågade, visade han aldrig något intresse i någon av dem. Han log sit leende mot alla av dem, och sålde dem en kruka. De gick alla därifrån med en känsla av att de hade misslyckats.

   Men en dag kom det en kvinna. Hon var fager på ett sätt som ingen annan har vsrit sen den dagen. Hennes ljusa hy, hennes blekblonda lockar, hennes blodlila läppar, hennes röda ögon, allt gjorde att hon blev en omöjlig skönhet.

   Ni förstår förstås att hon gick till krukmakaren. Alla i affären hade bara ögon för henne när hon gick in, männen kunde inte göra något annat än att åtro henne, och kvinnorna kunde inte göra något annat än att åtro henne. Inte heller var våran unga krukmakare var opåverkad av magin i hennes utseende. Hans hjärta bultade, pulsen slog och hjärnan svävade.

   "Vem är du som har kommit in i min butik här? Har du kommit för att köpa en kruka, eller är det någon annan trolsk anledning?"

Hennes leende röst var som en taggtråd runt hjärtat. "Vi har inget behov av krukor, men därimot har vi behov att underhållning. Även vi har hört om den unge, i viss mån vackre krukmakaren som motstår alla närmningar från alla kvinnor. Jag kom för att ta reda på varför, och sedan förföra dig."

   Den unga mannen bugade sig djupt, med ögon av is som gnistrade av lust. "Följ mig till floden, så fortsätter vi med det som ska göras där." Sedan tog han hennes hand och förde henne ned till den folkfria floden.

"Du ville veta varför jag inte har gett efter för några närmanden? Det är för att jag har lovat mig själv att inte bli en av dem som bra gör det som verkar bra för stunden, allt är skönt i ögonblicket, innan det förvandlas till aska för oss. Därför hatar jag också dig, för att du fick mig att bryt mitt löfte till mig själv."

"Jag kommer blir känd som den som äntligen lyckades få krukmakaren attt ge efter" myste kvinnan och sträckte ut en hand.

"Ja," svarade den nu inte längre unga krukmakaren, och dränkte henne.

Tack! kanske, får se ekonomi, tid och liknande. Men kanske!