February
![Hehe, prova rollkür kanske? Lite läskigt när han krullar ihop sig sådär för man får ingen kontakt med hans kropp uatn det går bara att tillförlita sig på att driva upp honom med skänklarna igen. Men, bra att det inte går att göra något, då skärper man sig :]](http://cdn07.dayviews.com/19/_u1/_u5/_u4/_u1/u15411/19233_1209628083.jpg)
Show more 
Saturday 16 August 2008 photo 147/483
|
Där åker min älskling!
Fu sjutton vad nervös jag var på morgonen, jag har varit med när andra har lastat hästar, men jag har aldrig varit med om att lasta min egen guldklimp. Då vi saknar en egen transport så har det varit svårt att träna också, har tagit mina små tillfällen då de som åker iväg å tränar lämnar sina framme med lastbryggan nere. Då har jag gått fram med Indio för att iaf lukta och titta in så att han ska vara lite nyfiken. Jag menar med de turer som han har gjort från spanien så kan han ju inte tycka sååå mycket om att åka transport...
Mamma fick ta grimmskaftet när det väl kom till krita, jag hade nog inte kunnat hålla mina nerver i styr då de få som var där i stallet självklart skulle stå å titta på, fast de vet att varken vi eller Indio är speciellt vana med transport. Och inte ville han ju in heller. Han kunde gå fram till bryggan och sätta upp framhovarna, men längre kom han inte. Men, mamma var jätteduktig å skjutsade runt honom på en volt och lät honom inte stå stilla förrän det var dags att fokusera på transporten igen.
Hade vi haft mer tid och varit själva utan hundar som riskerade att komma i vägen så hade jag velat ta honom på en volt hela tiden så att han fick välja att gå in själv, men den lyxen hade vi inte. För att komma iväg innan vi blev alldeles slut så tog vi till linor runt baken på honom eftersom att han ändå var van vid det sedan tidigare. Det gick på första försöket, och han var helcool sen även med det som jag var rätt nervs över, att fälla upp lastbryggan bakom honom.
Fu sjutton vad nervös jag var på morgonen, jag har varit med när andra har lastat hästar, men jag har aldrig varit med om att lasta min egen guldklimp. Då vi saknar en egen transport så har det varit svårt att träna också, har tagit mina små tillfällen då de som åker iväg å tränar lämnar sina framme med lastbryggan nere. Då har jag gått fram med Indio för att iaf lukta och titta in så att han ska vara lite nyfiken. Jag menar med de turer som han har gjort från spanien så kan han ju inte tycka sååå mycket om att åka transport...
Mamma fick ta grimmskaftet när det väl kom till krita, jag hade nog inte kunnat hålla mina nerver i styr då de få som var där i stallet självklart skulle stå å titta på, fast de vet att varken vi eller Indio är speciellt vana med transport. Och inte ville han ju in heller. Han kunde gå fram till bryggan och sätta upp framhovarna, men längre kom han inte. Men, mamma var jätteduktig å skjutsade runt honom på en volt och lät honom inte stå stilla förrän det var dags att fokusera på transporten igen.
Hade vi haft mer tid och varit själva utan hundar som riskerade att komma i vägen så hade jag velat ta honom på en volt hela tiden så att han fick välja att gå in själv, men den lyxen hade vi inte. För att komma iväg innan vi blev alldeles slut så tog vi till linor runt baken på honom eftersom att han ändå var van vid det sedan tidigare. Det gick på första försöket, och han var helcool sen även med det som jag var rätt nervs över, att fälla upp lastbryggan bakom honom.
Visa toppen
Show footer