February
![Hehe, prova rollkür kanske? Lite läskigt när han krullar ihop sig sådär för man får ingen kontakt med hans kropp uatn det går bara att tillförlita sig på att driva upp honom med skänklarna igen. Men, bra att det inte går att göra något, då skärper man sig :]](http://cdn07.dayviews.com/19/_u1/_u5/_u4/_u1/u15411/19233_1209628083.jpg)
Show more 
Sunday 28 December 2008 photo 380/483
|
Såhär ser Indio ut när han inte tycker att jag är riktigt klok som ska släpa in honom i transporten en gång till! Men så måste man göra när man ska lastträna för att avdramatisera det här med att åka kärra. Stackaren har nmligen inte haft det så lätt med resandet.
När han har fått åka så har han aldrig riktigt fått komma hem. han åkte från Spanien till Sverige där han stod ett tag i ett stall, sen flyttades han upp till Tolvfors här i Gävle (och om jag förstått det rätt så slet han sig där vid lastningen och sprang iväg, en det vågar jag inte ens tänka på). Sen så flyttades han till Alnäs där han är nu, och då vända han sig i transporten precis när de körde in på stallplanen. Sen var vi elaka och körde ut honom till Älvkarleby för att rida hem hästen Lotta och då fick han GÅ hela vägen hem. Inte så kul. Så, jag kan förstå den stackaren när han inte riktigt vill komma in i transporten. Dockhar vi övat ett tag litegranna, kollat in transporter som stått med bryggan nere på stallplanen, övat på att stå stilla å backa och kliva upp på olika saker såsom lastpallar och dylikt. Det är det inga problem med, det är väl mest bara det att han är osäker väl inne.
Första omgången med transporten så fick vi in honom efter ett tag. Han gå utan större problem upp på bryggan med iaf frambenen, men sen står han och nosar därinne och backar ut, dock långsamt. Men, när jag höll kvar honom så stannade han och när han gick framåt så fick han eftergift. Så genom att locka med morötter så kom han till slut in! Var lite läskigt, han visste inte riktigt själv vad han tyckte om det hela så även om han var jätteduktig å stilla så vart det lite nervöst. Stackaren kunde knappt ens fokusera nog fr att få i sig sina belöningsmorötter. Så, vi backade ut på mitt kommando innan det blev för jobbigt därinne och gav en massa beröm och stod å kliade å mös.
Så red jag ut en sväng med Tymon så han fick komma att tänka på lite annat ett tag. Väl tillbaka sen så gjorde vi om det. Han var lite seg i början men kom snabbare in när vi väl fick till ordentligare försök. Se blev det till att sätta fast honom och köra en bit. han var lugnare inne i transporten nu, brydde sig inte om att det lät från bryggan även om han ville kolla vad som hände bakom honom. Så gick jag ut och stängde den främre dörren men gick utanför och pratade med honom medans mamma långsamt körde från ridbanan de hela 30 metrarna till stallplanen. Det ska börjas lätt ;)
När jag sedan öppnade dörren så försökte han oroligt titta ut för att se vart han hamnat, men han kunde ändå äta några morötter innan mamma fått ner bryggan. Backade ut jätteduktigt och förskiktigt, om än lite snett. Sen så tog det någon sekunde av oroligt spanande innan han insåg att han faktiskt var hemma fortfarande! Guuuud vad glad han blev då! Det slapp ut ett litet glatt brummande ur honom och sen kunde han slappna av. Värmde så fint i hjärtat när han förstod det <3
Massamassamassa beröm, sen gick vi ut i hagen och så fick han äta sitt hö. Förhoppningsvis så har vi avdramatiserat det hela en hel del nu och hans ka få smälta det här innan vi försöker igen. Kommer att öka biten vi åker litegranna sen, men för stunden så var det här verkligen allt som behövdes för älsklingen. Han förtjänade så att få komma hem och slippa oron över var man hamnar. Lider så med honom när jag tänker på hur han måste ha känt, för han är ju inte rädd för trånga utrymmen eller att kliva upp på saker, utan det har antagligen varit det där med att åka bort som är det jobbiga för honom...
Duktigaste älsklingen <3
När han har fått åka så har han aldrig riktigt fått komma hem. han åkte från Spanien till Sverige där han stod ett tag i ett stall, sen flyttades han upp till Tolvfors här i Gävle (och om jag förstått det rätt så slet han sig där vid lastningen och sprang iväg, en det vågar jag inte ens tänka på). Sen så flyttades han till Alnäs där han är nu, och då vända han sig i transporten precis när de körde in på stallplanen. Sen var vi elaka och körde ut honom till Älvkarleby för att rida hem hästen Lotta och då fick han GÅ hela vägen hem. Inte så kul. Så, jag kan förstå den stackaren när han inte riktigt vill komma in i transporten. Dockhar vi övat ett tag litegranna, kollat in transporter som stått med bryggan nere på stallplanen, övat på att stå stilla å backa och kliva upp på olika saker såsom lastpallar och dylikt. Det är det inga problem med, det är väl mest bara det att han är osäker väl inne.
Första omgången med transporten så fick vi in honom efter ett tag. Han gå utan större problem upp på bryggan med iaf frambenen, men sen står han och nosar därinne och backar ut, dock långsamt. Men, när jag höll kvar honom så stannade han och när han gick framåt så fick han eftergift. Så genom att locka med morötter så kom han till slut in! Var lite läskigt, han visste inte riktigt själv vad han tyckte om det hela så även om han var jätteduktig å stilla så vart det lite nervöst. Stackaren kunde knappt ens fokusera nog fr att få i sig sina belöningsmorötter. Så, vi backade ut på mitt kommando innan det blev för jobbigt därinne och gav en massa beröm och stod å kliade å mös.
Så red jag ut en sväng med Tymon så han fick komma att tänka på lite annat ett tag. Väl tillbaka sen så gjorde vi om det. Han var lite seg i början men kom snabbare in när vi väl fick till ordentligare försök. Se blev det till att sätta fast honom och köra en bit. han var lugnare inne i transporten nu, brydde sig inte om att det lät från bryggan även om han ville kolla vad som hände bakom honom. Så gick jag ut och stängde den främre dörren men gick utanför och pratade med honom medans mamma långsamt körde från ridbanan de hela 30 metrarna till stallplanen. Det ska börjas lätt ;)
När jag sedan öppnade dörren så försökte han oroligt titta ut för att se vart han hamnat, men han kunde ändå äta några morötter innan mamma fått ner bryggan. Backade ut jätteduktigt och förskiktigt, om än lite snett. Sen så tog det någon sekunde av oroligt spanande innan han insåg att han faktiskt var hemma fortfarande! Guuuud vad glad han blev då! Det slapp ut ett litet glatt brummande ur honom och sen kunde han slappna av. Värmde så fint i hjärtat när han förstod det <3
Massamassamassa beröm, sen gick vi ut i hagen och så fick han äta sitt hö. Förhoppningsvis så har vi avdramatiserat det hela en hel del nu och hans ka få smälta det här innan vi försöker igen. Kommer att öka biten vi åker litegranna sen, men för stunden så var det här verkligen allt som behövdes för älsklingen. Han förtjänade så att få komma hem och slippa oron över var man hamnar. Lider så med honom när jag tänker på hur han måste ha känt, för han är ju inte rädd för trånga utrymmen eller att kliva upp på saker, utan det har antagligen varit det där med att åka bort som är det jobbiga för honom...
Duktigaste älsklingen <3
Comment the photo
Det märks så väl att han följer dig, och att han så gärna vill. Är man är tydlig med vad man menar och att han finner en mening med det. Annars ifrågasätter han.
Snart är han självlastande ;)
10 comments on this photo
Visa toppen
Show footer