February
Show more 
Friday 17 April 2009 photo 33/147
|
Indy fick stå inne under tiden, kändes som att han skulle få det lite trevligare inne i det nu svala stallet under de varmaste soltimmarna när det ändå var en massa folk där som han kunde kolla på. Han ska ju alltid vara med och kolla med huvudet utanför bxdörren, så ögonen var med även om den slappa läppen visade att han kanske inte var fullt så vaken ;)
Sen blev det lite jobbigare när det kom till hans skoning. Tror inte han tröttnade på att vara inne, det hade han inget emot för som sagt så hände det ändå mer. Men han tyckte det var jobbigt att stå på benen när hovslagaren jobbade och då fokuserade han mer på vad som hände runtomkring så då vart det lite väl mycket fokusering på var alla andra hästarna var. Tog in bästisen till slut och det blev bra för både mig och han. Han blev mindre ensam och jag kunde koncentrera mig på något annat än en hovis som inte var speciellt förstående till en början...
Han skulle ju ha kommit ut i tisdags å skott. Skitbra tyckte vi, då kan han kolla och säga vad han tycker om hältan och symptomen innan veterinären kommer ut på torsdag. Men, hans bil gick ju sönder så han visste inte när han kunde sko förrän på torsdag och då blev det på fredagen. Har haft ångest över hur jag skulle göra, om jag skulle våga sko efter samtidigt som jag inte vill att han går över tiden. Ringde iaf och sa till Tobbe på torsdagen att han blev behandlad av veterinären och skulle få ta det lugnt med Indio.
Gick ju inte så jättelätt som sagt, Indy visade mycket väl att han inte tyckte om att stå på endast ena frambenet för länge tan ville gärna avlasta bak, vilket då antagligen också gjorde ont... Försökte få en diskussion om hur jag skulle göra med beslagen i framtiden, om han hade någe förslag. Har läst att korta tår och höga trakter är hur de brukar verkas, men det är vad vi försöker komma ifrån då han var väldigt hög när han kom från Spanien.
Sen är det svårt att försöka diskutera beslag öht när man har en hovslagare som är en stark barfotaförespråkare... Och visst, jag är också för att köra naturligt, när det funkar. och jag är inte säker på att det skulle göra det här med alla asfalts- och grusvägar innan man kommer till de någorlunda dugliga vägarna. Men också där är det mycket stora stenar bitvis som jag inte tror skulle göra någe gott. Ser för mycket ytterligare bekymmer helt enkelt och då är det enklast med skor även om dom skulle vara sköna att slippa.
Men jag orkade inte bråka så det blev inte så mycket sagt. Jag får försöka söka vidare och kanske ringa och rådfråga någon annan för det var jobbigt att försöka få fram nåt svar när han var så anti. Dock kan jag förstå honom för han sa att han kände sig olustig över att sko när han var såhär. Men då måste han förstå mig, att jag hade planerat in efter hur han SKULLE ha kommit, men nu blev det inte så. Och efter att ens ha fått tag på Edmundsson så ville jag inte utmana risken att försöka omplanera hans besök och vänta längre med att få veta vad det nu var.
Tog några försök för gud vad jag avskyr att bryta ihop för såpass okända människor, då är jag hellre tyst en stund, men sen fick jag fram att han skulle ju ha blivit skodd innan, och då ska ni veta var det som att vända på en hand och han blev mycket mer inställssam och Indios prognos blev genast mycket bättre enligt honom. För det fick mig ju att känna mig bättre, efter allt det där redan...
Fick inget mer vettigt gjort den skoningen, bara att jag bestämde att framskorna skulle vara kvar (de är lite slitna vinterskor, men han ska ändå inte gå så mycket nu och då är det bättre med en redan sliten kant för lättare överrullning) och att han faktiskt kunde gå upp en hovstorlek i bak nu. Chansade när han ändå kommer att ta det lugnt, förhoppningsvis så trampar han ej av sig dom. Orkade inte höra några tröstande ord direkt, men jag vet iaf att han också bryr sig om Indy och ja... Jag tror verkligen det.
Skönt att veta det, även om jag fortfarande inte vet vad som rä det bästa att göra nu med hans fötter. Vågar inte chansa och köra barfota bara nu under viloperioden heller, bara att vänja sig vid det är en påfrestning och vill inte ge mer smärta än det redan är. Jävla överanalyserande man har för sig, men det är sån jag är.
Oj, nu blev det långt, men ni får ha översikt. jag skriver ju trots allt mest för min egen del, jag måste få ur mig allt samt att det är skönt att kunna gå tillbaka och se exakt vad jag tänkte vid tidigare tillfällen...
Sen blev det lite jobbigare när det kom till hans skoning. Tror inte han tröttnade på att vara inne, det hade han inget emot för som sagt så hände det ändå mer. Men han tyckte det var jobbigt att stå på benen när hovslagaren jobbade och då fokuserade han mer på vad som hände runtomkring så då vart det lite väl mycket fokusering på var alla andra hästarna var. Tog in bästisen till slut och det blev bra för både mig och han. Han blev mindre ensam och jag kunde koncentrera mig på något annat än en hovis som inte var speciellt förstående till en början...
Han skulle ju ha kommit ut i tisdags å skott. Skitbra tyckte vi, då kan han kolla och säga vad han tycker om hältan och symptomen innan veterinären kommer ut på torsdag. Men, hans bil gick ju sönder så han visste inte när han kunde sko förrän på torsdag och då blev det på fredagen. Har haft ångest över hur jag skulle göra, om jag skulle våga sko efter samtidigt som jag inte vill att han går över tiden. Ringde iaf och sa till Tobbe på torsdagen att han blev behandlad av veterinären och skulle få ta det lugnt med Indio.
Gick ju inte så jättelätt som sagt, Indy visade mycket väl att han inte tyckte om att stå på endast ena frambenet för länge tan ville gärna avlasta bak, vilket då antagligen också gjorde ont... Försökte få en diskussion om hur jag skulle göra med beslagen i framtiden, om han hade någe förslag. Har läst att korta tår och höga trakter är hur de brukar verkas, men det är vad vi försöker komma ifrån då han var väldigt hög när han kom från Spanien.
Sen är det svårt att försöka diskutera beslag öht när man har en hovslagare som är en stark barfotaförespråkare... Och visst, jag är också för att köra naturligt, när det funkar. och jag är inte säker på att det skulle göra det här med alla asfalts- och grusvägar innan man kommer till de någorlunda dugliga vägarna. Men också där är det mycket stora stenar bitvis som jag inte tror skulle göra någe gott. Ser för mycket ytterligare bekymmer helt enkelt och då är det enklast med skor även om dom skulle vara sköna att slippa.
Men jag orkade inte bråka så det blev inte så mycket sagt. Jag får försöka söka vidare och kanske ringa och rådfråga någon annan för det var jobbigt att försöka få fram nåt svar när han var så anti. Dock kan jag förstå honom för han sa att han kände sig olustig över att sko när han var såhär. Men då måste han förstå mig, att jag hade planerat in efter hur han SKULLE ha kommit, men nu blev det inte så. Och efter att ens ha fått tag på Edmundsson så ville jag inte utmana risken att försöka omplanera hans besök och vänta längre med att få veta vad det nu var.
Tog några försök för gud vad jag avskyr att bryta ihop för såpass okända människor, då är jag hellre tyst en stund, men sen fick jag fram att han skulle ju ha blivit skodd innan, och då ska ni veta var det som att vända på en hand och han blev mycket mer inställssam och Indios prognos blev genast mycket bättre enligt honom. För det fick mig ju att känna mig bättre, efter allt det där redan...
Fick inget mer vettigt gjort den skoningen, bara att jag bestämde att framskorna skulle vara kvar (de är lite slitna vinterskor, men han ska ändå inte gå så mycket nu och då är det bättre med en redan sliten kant för lättare överrullning) och att han faktiskt kunde gå upp en hovstorlek i bak nu. Chansade när han ändå kommer att ta det lugnt, förhoppningsvis så trampar han ej av sig dom. Orkade inte höra några tröstande ord direkt, men jag vet iaf att han också bryr sig om Indy och ja... Jag tror verkligen det.
Skönt att veta det, även om jag fortfarande inte vet vad som rä det bästa att göra nu med hans fötter. Vågar inte chansa och köra barfota bara nu under viloperioden heller, bara att vänja sig vid det är en påfrestning och vill inte ge mer smärta än det redan är. Jävla överanalyserande man har för sig, men det är sån jag är.
Oj, nu blev det långt, men ni får ha översikt. jag skriver ju trots allt mest för min egen del, jag måste få ur mig allt samt att det är skönt att kunna gå tillbaka och se exakt vad jag tänkte vid tidigare tillfällen...
Comment the photo
Till Gulligulla och även dig:
Det är inte alltid så bra för hästen att gå i mjuka underlag, för att hästen ska hålla så bra som möjligt ska man rida på omväxlande underlag. Om en häst får gå i bara mjuka/djupa underlag så stärker man mjukdelarna i ben, och går man på hårda stumma underlag så stärker man hästens "hårda" delar i benet. Så det är stärkande för olika delar av benet att gå i olika underlag.
Veterinären visste att Indio skulle skos om dagen efter, och hade inga invändningar mot det, samt att jag även ringde igen, och pratade med hans assistent om det var ok att sko så nära inpå behandlingen.
"Inget problem"sa de. Jag ringde då hovis och förklarade situationen - "inget problem, sa han, "bra att jag vet om det så jag kan vara extra försiktig". /mamma/Performer1
6 comments on this photo
Visa toppen
Show footer