Wednesday 13 May 2009 photo 122/147
|
Och en massa röntgen blev det, vilket innebar fler sprutor med sederande. Mår illa bara jag tänker på vad han har fått gå igenom idag. Dessutom tog det en massa försök att få till hans ena bakhas bra på bild, testades i många olika vinklar innan det gick att få till en någorlunda bra bild. Vill INTE veta hur mycket pengar som gick på det. Extra jobbigt känns det att vi inte fick fram så mycket annat än att det just inte fanns så mycket.
Men, det är iaf INTE spatt, det här på bilden är den enda ojämna konstighet som fanns på glidlederna. I fram så syntes det inte heller mycket som skulle kunna ge hältan, endast någon liten ojämnhet på nåt som jag inte riktigt minns vad det hette just nu, men det skulle inte ens vara värt att operera för att kolla på just nu iaf. Så, inte spatt och mycket me rklok är vi inte än så. Men inga lösa benbitar iaf.
Frågan är bara vad vi nu ska rikta in oss på... Hade mer eller mindre helt ställt in mig på ett spattanpassat liv, med perioder av vila och sen försiktig igånsättning så länge som det går. Kanske skulle han kunna funka som vanligt med ett liv som körhästi såna fall? Men nu när det "bara" är nåt tok med lederna i fram och det bara är att testa med kortison och sedan nu vänta så vet jag inte riktigt hur jag ska se på framtidens planer. Hur gör man när man inte vet?
Och jag vill verkligen veta för det här håller på att krossa mitt hjärta </3
Men, det är iaf INTE spatt, det här på bilden är den enda ojämna konstighet som fanns på glidlederna. I fram så syntes det inte heller mycket som skulle kunna ge hältan, endast någon liten ojämnhet på nåt som jag inte riktigt minns vad det hette just nu, men det skulle inte ens vara värt att operera för att kolla på just nu iaf. Så, inte spatt och mycket me rklok är vi inte än så. Men inga lösa benbitar iaf.
Frågan är bara vad vi nu ska rikta in oss på... Hade mer eller mindre helt ställt in mig på ett spattanpassat liv, med perioder av vila och sen försiktig igånsättning så länge som det går. Kanske skulle han kunna funka som vanligt med ett liv som körhästi såna fall? Men nu när det "bara" är nåt tok med lederna i fram och det bara är att testa med kortison och sedan nu vänta så vet jag inte riktigt hur jag ska se på framtidens planer. Hur gör man när man inte vet?
Och jag vill verkligen veta för det här håller på att krossa mitt hjärta </3
Comment the photo
Eller var det mer i senorna osv det satt? Jubbe blev sprutad med kortison men det gjorde varken till eller från för honom. Kanske vore det ett alternativ att kolla upp?
Är inte jag heller någon slags expert, men amn gör vad man kan för att hjälpa!
Och få inte dåligt samvete för "vad du har låtit honom gå igenom".
Du försöker komma till botten med hans smärta, det är starkt och det är rätt.
Imorgon kommer han må som vanligt igen, och tänka på hur gott gräset smaker eller hur varmt det är ute.
Idag har varit en jobbig dag, men också en nödvändig dag.
<3
13 comments on this photo