June
Monday 25 April 2011 photo 2/5
|
Del 27
Nadja:
Jag kände mig alldeles fri, när jag svävade fram på den gröna ängen. Jag red på den finaste hästen av dem alla och den snabbaste. Allting var så underbart och jag ville aldrig tillbaka till den andra världen igen. Här hade jag inte ont och jag kunde tycka och tänka precis som jag ville, jag var helt fri!
Därför började jag gripas av panik när allt blev suddigare och började försvinna, jag skrek åt alla de andra tjejerna att hjälpa mig, men ingen hörde. Plötsligt var det bara jag och hästen kvar, och den gröna ängen var definitivt borta. Jag kunde inte längre bestämma vart hästen skulle springa och det verkade som hästen visste vart den skulle föra mig. Han ökade takten och galopperade rakt in i solen, jag kunde känna hur mitt hjärta slog starkare och starkare och plötsligt var allt borta igen. Jag kunde höra röster omkring mig, men jag kunde inte få upp mina ögon.
- Det verkar som om hon kommer vakna snart, tryck på den röda knappen om det skulle uppstå några problem... sa en främmande röst.
jag kom rösten närmare och närmare när den plötsligt försvann och jag hörde en låg smäll. Sen kände jag någon som höll mig i handen och som försiktigt strök mig på huvudet fram och tillbaka.
- Snälla Nadja, snälla vakna sötnos! Jag behöver dig, vi alla behöver dig... snyftade Melenie fram alldeles bredvid mig. Jag förstod att jag hade kommit tillbaka dit jag inte ville och att jag inte hade något annat val än att slå upp ögonen och börja leva mitt liv igen.
Så jag började med att sakta röra på mina fingrar innan jag öppnade ögonen lite smått och kisade runt i rummet. Åh gud vilket starkt ljus, var det första jag tänkte och slöt ögonen igen.
- Jag tror hon vaknar Tom... sa Melenie mycket gladare nu. Jag blev glad när jag fick reda på att Melenie och Tom var hos mig, dem var verkligen mina bästa vänner och jag älskade dem av hela mitt hjärta. Jag visste att Melenie hade varit i närheten hela tiden medans jag var borta, och det värmde.
- Va, vaknar hon? sa en röst plötsligt.
Åh nej inte den rösten, jag kände igen den rösten alldeles för väl och jag visste vem det var. Vad fasen gjorde han här? Vem hade gett honom rätten att ens vistas i samma rum som mig? Jag ville inte längre öppna ögonen, för om jag gjorde det visste jag att jag skulle vara tvungen att ta itu med Bill på en gång och det var inte något jag orkade just nu.
- Kom igen Nadja, jag finns här hos dig hela tiden, öppna ögonen igen... viskade Melenie i mitt öra och jag visste att jag kunde lita på henne fullt ut.
Så jag öppnade försiktigt ögonen igen och denna gången var jag beredd på det starka ljus som lyste upp rummet. Jag kollade på Melenie och hon log stort åt mig med tårar i ögonen. Sen vandrade min blick vidare mot Toms ansikte och han log minst lika stort som Melenie.
- Välkommen tillbaka...sa han lågt.
Jag log försiktigt tillbaka mot dem så gott jag kunde innan jag suckade inombords och vände blicken mot Bill. han kollade på mig och försökte med ett likadant leende som sin bror, men han fick inget tillbaka. jag försökte säga åt honom att sticka här ifrån men jag kunde inte få ut ett ord ur munnen, jag hostade och harklade länge innan Melenie räckte fram ett glas vatten med ett sugrör i som jag drack ur. Halsen kändes genast bättre och jag förberedde ett tal i mitt huvud, men jag kunde inte komma på något. Så det enda jag sa var:
- Ut.... och pekade bestämt mot dörren med min blick.
Alla kollade chockat på mig, dem hade nog inte förväntat sig att detta skulle vara mina första ord, men jag tänkte fasen inte ge mig.
- Vaa? sa Bill osäkert och började flacka med blicken.
- Du hörde mig, ut! kraxade jag fram genom min torra hals.... Du gjorde slut med mig och jag vill inte se dig här! Så stick ut från mitt rum.
Melenie och Tom drog häftigt efter andan, antagligen hade Bill inte berättat den stora nyheten för dem innan. Men när dem hörde det pekade Melenie bestämt mot dörren och tvingade ut Bill, han kollade bedjande på mig men jag tänkte inte ge efter. Vi kunde ta den diskussionen senare , men nu skulle han bara ut!
Kom igen och kommentera nu, ser att många läser men jätte få kommenterar! Om inte mer läsare kommenterar något så kommer jag sluta med min ff!
Tack till er som kommenterar, det betyder <3 <3
Annons
Comment the photo
sandrasotnos
Sun 25 Sep 2011 20:44
vill bara säga att lägg fan inte av med det du gör, de är grymt och dina känslor för o skriva är enormt bra ! go on tjejen :)
Ebba
Mon 26 Sep 2011 07:29
naw tack vad snällt! just nu har jag tagit en paus för jag är inte nöjd med det jag skriver, men vem vet kanske börjar jag skriva snart igen;)
ItsMeEmmi
Mon 25 Apr 2011 17:59
meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer <333333333333
Anonymous
Mon 25 Apr 2011 16:08
meer :)
Anonymous
Mon 25 Apr 2011 15:10
Meer :)
Anonymous
Mon 25 Apr 2011 15:17
Funderar på att skriva nu faktiskt, men får se för det är ju så fint väder!!
Ebba
Mon 25 Apr 2011 15:19
Jippie, jo jag känner detsamma! men jag skriver, sen går jag ut, skriver och sen går jag ut! ;)
så skriv skriv skriv! ;)
så skriv skriv skriv! ;)
Ebba
Mon 25 Apr 2011 15:02
oooh haha det kommer, ska äta lunch först bara! blir kanske mer än tre avsnitt idag! <3 hur många vill du ha? hahaha
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelove/488793081/
Visa toppen
Show footer