June
Friday 4 January 2008 photo 1/1
|
Taget från min dagbok på helgon, som visst börjar utvecklas till en liten bloggliknande sak. Fan också. tämj_telefonsvararna heter jag, för den som är intresserad. Simpelt konstaterande klockan fyra i natt: Högklackat kacklande flimrar förbi Substansen har gjort en plågsam sorti Det är pumpade bröst och Idol-hysteri För varje minut göds min tv-fobi Ytterst intressant. Erkänn. Och att jag har en sån förmåga att störa mig så förbannat på denna (äcklande patetiska stinkande) ytlighet när jag helt enkelt borde ignorera den, det stör mig ännu mer! Bakgrunden till ovanstående kvasidikt var som följer: Jag har sömnproblem. Nej, rättare sagt, insomningsproblem. Klockan blev väl runt halv två innan jag bestämde mig för att lägga ner Matrosen & Stjärnan (förövrigt en underbar bok) och försöka sova. Kunde jag det? Nej. Rastlösheten stack med tusen nålar och jag klev upp, kokade te, läste lite till och andades Miramar för att försöka få John Blund att känna sig välkommen, men den lille jäveln hade uppenbarligen inte tid att masa sig till Molkom. Hmpf. Fascist. Satte i ren desperation på tv:n med den vagt formulerade tanken att ”finns det nåt som ska få mig att somna så är det väl programutbudet klockan kvart i fyra en torsdagsnatt”. Kan tilläggas att jag kan se svt, 4:an och 6:an. Ettan visade text-tv, tvåan bjöd på testbildsdisco, fyran showade loss med amerikansk relationshumor, sexan stoltserade med silikonbröst och machopoliser. Att jag fastnade för testbilden säger väl en del om min smak för tv-program. Med de inledande raderna ur Status på världen som ett mantra i huvudet (”Det är söndagsnatt och jag kan inte sova / men det är som det ska, det är ett gift och en gåva”) komponerade jag mitt fyraraderspoem, medveten om att det sög men ändå av någon dunkel anledning tvingad att både skriva ner och behålla det. Outgrundliga är hjärnans vindlingar. HUR SOM HELST - det var när jag med Status på världen i bakhuvudet och mina egna fyra rader framför mig övermannades av den där känslan av meningslöshet - vad tjänar det till att jag sitter här och gnäller, när bomberna i tv: n bara smäller och jag knappt ens noterar det heller (märk väl rimmet! ^^). Jag har liksom så ändlöst många med mig blivit matad med bilder på sönderskjutna bönder, barn utan armar, gråtande fädrer, skolor i ruiner, blodiga gator och k-pistkåta militärjuntor att jag numera kan se skiten på rutan utan att så mycket som höja på ögonbrynen. Jag skulle uppröras mer om jag fick veta att Ozzy Osbourne hade skadats i en motorcykelolycka än om 50 palestinier omkommit i ett självmordsdåd. Och det är denna insikt som är så vidrig, så... läskig. Jag VILL inte bara sitta här och gnälla över ytligheten på tv. Ska man gnälla kan man väl göra något konstruktivt av skiten, eller åtminstone störa sig på något mer relevant än att bröstvårtor och löskukar är dagens tuggummigudar. Det är en vacker-vacker - nej så fan heller Det är moment 22 - för hör hur jag gnäller Jag önskar mig något, låt oss kalla det hopp Men då tar versen slut och då far hoppet bort Eller: Vad är jordbävningar av gigantdimensioner Mot höstens schematiska depressioner? Pär Mauritzson är en av Svea Rikes vassaste poeter. Tacka gud för att det finns såna människor - att fly in i litteraturens värld är ofta en ren livsnödvändighet, och det säger jag inte för att väcka något slags sympati eller medlidande utan helt enkelt för att vara uppriktig. ”Litteratur har den förmågan” - Marcus Birro om hur ordets makt kan rädda liv. Och nu spårade visst det här långa inlägget ur en aning, right? Äsch. Sammanhängande texter är klart överskattade. Slutsats: jag vill så mycket, och jag stör mig på, hatar så mycket. Men vad, vad i helvete kan jag göra åt det? Vänligen skicka ditt svar till kod 6.48AM snarast möjligt. Tack. Aufwiedersehen.
Annons
Comment the photo
Tuggummisekt
Sat 5 Jan 2008 16:35
Höhö, skamlös reklam åt folket säger jag bara! Och tack, eller nåt, antar jag... :)
Donaukinder
Sat 5 Jan 2008 14:20
ja, det är ju det... jag hoppas han slutar härska över dig, snart! klart jag förstår, jag känner ju likadant...
ja, usch... jag hoppas det försvinner snart, för oss båda... <3
ja, usch... jag hoppas det försvinner snart, för oss båda... <3
Tuggummisekt
Sat 5 Jan 2008 14:21
Det kommer inte försvinna. Inte hos mig, i alla fall. Och jag tror att jag ändå paradoxalt nog är lite glad för det... att vara rådvill och vilja förbättra saker är en av livets baksidor, som kan leda till något kpnstruktivt. Naturligtvis vore det skönt om den bajsnödiger Herrn blev aningen mindre påträngande, alternativt om man fick makt över honom. :)
Anonymous
Fri 4 Jan 2008 23:14
har du en blogg?
Tuggummisekt
Fri 4 Jan 2008 23:15
Nope, alla andra skaffar det och jag känner mig dränkt i denna bloggtsunami som tycks ha uppstått... lik förbannat finner jag mig sitta där på helgon och skriva lite funderingar hit och lite roliga händelser dit i dagboken... närmast definitionen av en blogg! Usch. Läskigt.
Anonymous
Fri 4 Jan 2008 21:08
Årtal av terapi hjälper lite. Faktiskt.
Anonymous
Fri 4 Jan 2008 18:11
Bruden, som jag sagt förrut så pratar du ack så behagligt, jag skulle kunna läsa en hel bok med dina funderingar
får man fråga om din msn så kan vi ha en liten pratstund där måntro?
får man fråga om din msn så kan vi ha en liten pratstund där måntro?
Tuggummisekt
Fri 4 Jan 2008 18:12
Och som -jag- sagt förut tror jag starkt på detta vårt jag-skrivet-du-kommenterar-system, för du skriver också så härligt. :) men tyvärr, jag fetbojkottar msn, orkar verkligen inte med det. Men ibland är jag ju trots allt inne, då under namnet supersmile_90@hotmail.com. Vem vet, en dag kanske jag tittar in och anfaller dig!
Donaukinder
Fri 4 Jan 2008 17:46
Ahw, darling... för det första, jag har också insomningsprobelm. för det andra, jag vill också så mycket, men kan inte göra hälften av de sakerna...
Jag är ledsen, men vi kan nog inte göra så mycket, mer än att bry oss... men när vi blir matade med en massa våld, elände och sorg på tv:n blir vi nästan avtrubbade...
Jag är lika rådvill som du...
Jag är ledsen, men vi kan nog inte göra så mycket, mer än att bry oss... men när vi blir matade med en massa våld, elände och sorg på tv:n blir vi nästan avtrubbade...
Jag är lika rådvill som du...
Tuggummisekt
Fri 4 Jan 2008 17:47
Det är ju det som är så... illa. Denna stora herr Rådvillhet som tycks härska över allt och alla, i synnerhet mig för tillfället. Det känns bra att du förstår, i alla fall. <3 Och fy fan för att inte kunna somna!
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tuggummisekt/145350267/
Visa toppen
Show footer