July
Saturday 7 February 2009 photo 3/4
|
Nina Nilsson R.i.p. 28/12 - 06
Det går inte en dag utan att du är i mina tankar. Allt jag gör påminner om dig. Jag ser ansikten som liknar dig. När jag sätter mig på bussen så tänker jag att jag ska till min älskling och det slutar med att man sitter själv på något café. Känslorna är fan ingen enkelt att hantera. Så få som ser det med det e så. Många märker itne min sorg. Jag spelar utmärkt alltså. Efter din livsgång så har jag stängt mig. Men nu tror ajg att det börjar öppna sig. men så fort jag öppnar mig så e det något som går snett. Fan jag önskade att jag abra kunde slå ditt nr på mobilen och få höra din röst. Så underbart det hade varit:/ Nu kan jag inte det. Jag kan inte ens komma till din grav. Alla andra kanske ser mig som känslokall, med det e jag inte. Jag är bara rädd. Rädd för mina egna känslor. Om jag säger något så ser alla ner på mig. Vi hade den perfekta balansen. VI pratade i munnen på varandra med det var ändå sjukt skönt att veta att man lyssnade och man blev hörd. Det e ju inte alla som klarar det. Jag vet iband inte vad jag ska göra. Jag har lärt mig att leva med det nu men det e fortfarande jobbigt och det kommer det alltid vara. Att jag gick ner i så djupa depritioner kanske var fel men det e inte mitt fel:( JAg aknske ser ut som att jag mår på topp men du måste fan veta att jag inte gör det. älsakr dig fortfarande. Döden kan inte skilja oss åt jag lovar!<33
Det går inte en dag utan att du är i mina tankar. Allt jag gör påminner om dig. Jag ser ansikten som liknar dig. När jag sätter mig på bussen så tänker jag att jag ska till min älskling och det slutar med att man sitter själv på något café. Känslorna är fan ingen enkelt att hantera. Så få som ser det med det e så. Många märker itne min sorg. Jag spelar utmärkt alltså. Efter din livsgång så har jag stängt mig. Men nu tror ajg att det börjar öppna sig. men så fort jag öppnar mig så e det något som går snett. Fan jag önskade att jag abra kunde slå ditt nr på mobilen och få höra din röst. Så underbart det hade varit:/ Nu kan jag inte det. Jag kan inte ens komma till din grav. Alla andra kanske ser mig som känslokall, med det e jag inte. Jag är bara rädd. Rädd för mina egna känslor. Om jag säger något så ser alla ner på mig. Vi hade den perfekta balansen. VI pratade i munnen på varandra med det var ändå sjukt skönt att veta att man lyssnade och man blev hörd. Det e ju inte alla som klarar det. Jag vet iband inte vad jag ska göra. Jag har lärt mig att leva med det nu men det e fortfarande jobbigt och det kommer det alltid vara. Att jag gick ner i så djupa depritioner kanske var fel men det e inte mitt fel:( JAg aknske ser ut som att jag mår på topp men du måste fan veta att jag inte gör det. älsakr dig fortfarande. Döden kan inte skilja oss åt jag lovar!<33
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tuusse/328559152/
Visa toppen
Show footer