August
Sunday 26 December 2010 photo 1/5
|
The Only One: Kapitel 22
Åh ja, jag var alldeles säker på att det var ansiktet jag brukade drömma om när jag var liten. Det var han. Och om jag minns rätt, kallade jag honom för Ian. Ja, så var det nog.
När jag var sisådär 7-8 år gammal brukade jag drömma om honom på nätterna. Egentligen, så drömde jag inte så där jättemycket om honom. Utan hans ansikte dök bara upp då och då. Det var ansiktet jag tyckte så mycket om, ansiktet med ögon som såg ut som bärnstenar, näsan som man kunde se på snygga, kända män och de sexiga läpparna som alltid log mot mig. Eh, i mina drömmar i alla fall.
Fast när jag var liten såg jag inte honom det sättet. Jag var inte direkt, hm, attraherad av honom. Åtminstone inte på det sättet jag är nu, nu när jag är 16.
I det ögonblicket jag såg honom, kändes det som om han lockade mig till sig. Jag ville gå fram och leka med hans rufsiga hår, som inte kunde bestämma sig om det var brunt eller blont. Jag suckade djupt inom mig. Jag ville ha honom!
Ljudet av stilettklackar fick mig att komma tillbaks till verkligheten.
"Här är ditt schema, Stella."
Jag vände mig och såg på Miss Camara som höll i ett papper. Hon närmade sig mig för att visa schemat, sedan pekade hon på pappret och sa: "Din första lektion kommer att vara matte, och jag håller i den lektionen, så du kan följa med mig med en gång".
Hon började gå, och jag följde efter. Innan jag försvann ur Seths och Danas sikt vinkade jag. Urk, jag såg säkert ut som en tönt.
Jag kollade runt för att leta efter Ian. Men nej, jag såg honom inte. Jag såg inte ett enda skymt av honom. Jag suckade ännu en gång.
Varenda kille vi mötte på vägen till klassrummet busvisslade och försökte se "coola" ut. Jag antar att det var för att jag gick med Miss Camara. Inte en chans att de gjorde det för att jag var där. Jag kollade på Miss Camara, från topp till tå. Hela hon var helt... wow. Hon var en sådan där modell-typ. Inte så konstigt att killarna kallade henne för "Fröken Läckerbit".
Innan hon öppnade dörren till klassrummet frågade hon ifall jag var beredd inför min första dag. Jag ville bara skrika ut "Vad sjutton tror du? Killen från mina barndomsdrömmar befinner sig på samma plats som jag och min månängel säger att det finns en till månängel här på skolan. Tss, knappast!" Men som tur var, valde jag några smartare ord som lät övertygande: "Ja, jag är beredd."
Hon öppnade dörren och jag önskade att det jag sa stämde med hur det var på riktigt.
Och... fan! Fan, fan, fan! Jag ville bara dö. Ian satt allra längst fram och mötte min blick när vi kom in. Hans sexiga läppar kröktes till ett leende.
Åh ja, jag var alldeles säker på att det var ansiktet jag brukade drömma om när jag var liten. Det var han. Och om jag minns rätt, kallade jag honom för Ian. Ja, så var det nog.
När jag var sisådär 7-8 år gammal brukade jag drömma om honom på nätterna. Egentligen, så drömde jag inte så där jättemycket om honom. Utan hans ansikte dök bara upp då och då. Det var ansiktet jag tyckte så mycket om, ansiktet med ögon som såg ut som bärnstenar, näsan som man kunde se på snygga, kända män och de sexiga läpparna som alltid log mot mig. Eh, i mina drömmar i alla fall.
Fast när jag var liten såg jag inte honom det sättet. Jag var inte direkt, hm, attraherad av honom. Åtminstone inte på det sättet jag är nu, nu när jag är 16.
I det ögonblicket jag såg honom, kändes det som om han lockade mig till sig. Jag ville gå fram och leka med hans rufsiga hår, som inte kunde bestämma sig om det var brunt eller blont. Jag suckade djupt inom mig. Jag ville ha honom!
Ljudet av stilettklackar fick mig att komma tillbaks till verkligheten.
"Här är ditt schema, Stella."
Jag vände mig och såg på Miss Camara som höll i ett papper. Hon närmade sig mig för att visa schemat, sedan pekade hon på pappret och sa: "Din första lektion kommer att vara matte, och jag håller i den lektionen, så du kan följa med mig med en gång".
Hon började gå, och jag följde efter. Innan jag försvann ur Seths och Danas sikt vinkade jag. Urk, jag såg säkert ut som en tönt.
Jag kollade runt för att leta efter Ian. Men nej, jag såg honom inte. Jag såg inte ett enda skymt av honom. Jag suckade ännu en gång.
Varenda kille vi mötte på vägen till klassrummet busvisslade och försökte se "coola" ut. Jag antar att det var för att jag gick med Miss Camara. Inte en chans att de gjorde det för att jag var där. Jag kollade på Miss Camara, från topp till tå. Hela hon var helt... wow. Hon var en sådan där modell-typ. Inte så konstigt att killarna kallade henne för "Fröken Läckerbit".
Innan hon öppnade dörren till klassrummet frågade hon ifall jag var beredd inför min första dag. Jag ville bara skrika ut "Vad sjutton tror du? Killen från mina barndomsdrömmar befinner sig på samma plats som jag och min månängel säger att det finns en till månängel här på skolan. Tss, knappast!" Men som tur var, valde jag några smartare ord som lät övertygande: "Ja, jag är beredd."
Hon öppnade dörren och jag önskade att det jag sa stämde med hur det var på riktigt.
Och... fan! Fan, fan, fan! Jag ville bara dö. Ian satt allra längst fram och mötte min blick när vi kom in. Hans sexiga läppar kröktes till ett leende.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 17:26
skit bra:D<3
Anonymous
Sun 26 Dec 2010 20:27
Du är så SATANS bra!!!<3
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/480888720/
Visa toppen
Show footer