August
Thursday 30 December 2010 photo 1/4
|
Asså, jag kommer nog ha olika TOO-bilder, det beror på vilken data jag sitter vid ^^
_____________________________________________________
The Only One: Kapitel 24
Att stå inför en hel klass och berätta om sig själv var inte särskilt bekvämt. Men jag lyckades i alla fall få igång munnen... Det är väl ett plus?
Efter att ha stått där framme vid tavlan, gick jag tillbaks till min plats, och så började mattelektionen. Jag fick en tjock, ganska tråkig, krånglig bok och ett räknehäfte. Penna, sudd och linjal var redan ordnat. Seth hade hjälpt mig att packa in skolsaker i min skolväska från Gucci-kollektionen (Seths, även min nu, familj hade verkligen gott om pengar).
Jag skulle egentligen jobba i matteboken hela den där långa timmen, men jag ägnade tiden åt att stirra på Ian och den änglaliknande tjejen bredvid honom.
Tjejen som stod vid Ian stirrade på mig med. Hon var så vacker, precis så som en ängel ska vara. Hennes blonda hår satt också upp i en tofs, som en hästsvans, precis som Kahlens hår. Hennes ögon var runda och väldigt stora, och var dessutom babyblåa. Hennes näsa var väldigt liten, och hennes läppar med. Eller så var de kanske inte så små trots allt. Det kanske bara var ögonen som såg för stora ut. Hon hade precis likadana kläder som Kahlen. En enkel, vit klänning som gick till knäna, plus vita ballerinaskor som glittrade i en guldaktigfärg. Hennes hy såg lika len ut som ett barns.
Hon gick fram till mig försiktigt. Först var hon tveksam, men sedan log hon varmt. "Du är Stella, eller hur?" Hennes röst var så vacker och lugn.
Jag blinkade (nästan överdrivet). "Hur vet du det?" tänkte jag.
"Du är ett stort ämne där uppe", sa hon och pekade upp med ett finger.
Automatiskt tittade jag upp, och sedan ner igen. "Vad menar du? Vadå där uppe?"
"Himlen", svarade Kahlen åt tjejen, och stog nu bredvid henne.
"Alltså, människorna brukar ju kalla det för himellen. Men det är så mycket mer än så", sa tjejen.
"Ehm, kan jag få fråga vad du heter?" frågade jag.
"Natasha", sa hon och nigde artigt som om jag var någon prinsessa.
"Åh, hm, hej Natasha."
Kahlen flyttade på sig, så att hon och Natasha stog mittemot varandra. "Förresten, jag är Kahlen.".
"Vi har inte stött på varandra där uppe", sa Natasha.
"Inte så konstigt att jag inte kände igen dig."
"Men nu gör du det."
Natasha bet i läpparna. "Vet du vem Jared är?" Det såg plötsligt ut som om hon hade kännt Kahlen länge och var på väg att berätta smaskiga detaljer om kille. Precis som bästa vänner gör.
Kahlen flämtade. "Menar du den Jared? Den där snygga ängeln som precis har blivit dumpad av sin mänskliga flickvän?"
"Ja, precis! Den Jared! Åh, det är så synd om honom. Fast alla försökte ju varna honom att hans förhållande med människan inte skulle gå så lyckat."
"Åh, den stackarn." Sedan började Kahlen började fnissa. "Tja, behöver han en vän finns jag ju alltid här."
Natasha började också fnissa. Och de fortsatte prata om den där Jared. Jag bestämde mig för att låta dem prata. De såg roade ut.
Jag mötte Ians blick och jag kunde inte hjälpa att mina mungipor vidgades så att det blev ett leende. Jag ville bara smälta samman med stolen när han log tillbaka. Jag ville att han skulle fortsätta le så där, jag gillade känslan av att han gav mig fjärilar i magen. Men så ringde den höga, irriterande skolklockan för andra gången, och han försvann ut ur klassrummet snabbt som ögat.
____________________________________________________________
Bra? ^^)<3
_____________________________________________________
The Only One: Kapitel 24
Att stå inför en hel klass och berätta om sig själv var inte särskilt bekvämt. Men jag lyckades i alla fall få igång munnen... Det är väl ett plus?
Efter att ha stått där framme vid tavlan, gick jag tillbaks till min plats, och så började mattelektionen. Jag fick en tjock, ganska tråkig, krånglig bok och ett räknehäfte. Penna, sudd och linjal var redan ordnat. Seth hade hjälpt mig att packa in skolsaker i min skolväska från Gucci-kollektionen (Seths, även min nu, familj hade verkligen gott om pengar).
Jag skulle egentligen jobba i matteboken hela den där långa timmen, men jag ägnade tiden åt att stirra på Ian och den änglaliknande tjejen bredvid honom.
Tjejen som stod vid Ian stirrade på mig med. Hon var så vacker, precis så som en ängel ska vara. Hennes blonda hår satt också upp i en tofs, som en hästsvans, precis som Kahlens hår. Hennes ögon var runda och väldigt stora, och var dessutom babyblåa. Hennes näsa var väldigt liten, och hennes läppar med. Eller så var de kanske inte så små trots allt. Det kanske bara var ögonen som såg för stora ut. Hon hade precis likadana kläder som Kahlen. En enkel, vit klänning som gick till knäna, plus vita ballerinaskor som glittrade i en guldaktigfärg. Hennes hy såg lika len ut som ett barns.
Hon gick fram till mig försiktigt. Först var hon tveksam, men sedan log hon varmt. "Du är Stella, eller hur?" Hennes röst var så vacker och lugn.
Jag blinkade (nästan överdrivet). "Hur vet du det?" tänkte jag.
"Du är ett stort ämne där uppe", sa hon och pekade upp med ett finger.
Automatiskt tittade jag upp, och sedan ner igen. "Vad menar du? Vadå där uppe?"
"Himlen", svarade Kahlen åt tjejen, och stog nu bredvid henne.
"Alltså, människorna brukar ju kalla det för himellen. Men det är så mycket mer än så", sa tjejen.
"Ehm, kan jag få fråga vad du heter?" frågade jag.
"Natasha", sa hon och nigde artigt som om jag var någon prinsessa.
"Åh, hm, hej Natasha."
Kahlen flyttade på sig, så att hon och Natasha stog mittemot varandra. "Förresten, jag är Kahlen.".
"Vi har inte stött på varandra där uppe", sa Natasha.
"Inte så konstigt att jag inte kände igen dig."
"Men nu gör du det."
Natasha bet i läpparna. "Vet du vem Jared är?" Det såg plötsligt ut som om hon hade kännt Kahlen länge och var på väg att berätta smaskiga detaljer om kille. Precis som bästa vänner gör.
Kahlen flämtade. "Menar du den Jared? Den där snygga ängeln som precis har blivit dumpad av sin mänskliga flickvän?"
"Ja, precis! Den Jared! Åh, det är så synd om honom. Fast alla försökte ju varna honom att hans förhållande med människan inte skulle gå så lyckat."
"Åh, den stackarn." Sedan började Kahlen började fnissa. "Tja, behöver han en vän finns jag ju alltid här."
Natasha började också fnissa. Och de fortsatte prata om den där Jared. Jag bestämde mig för att låta dem prata. De såg roade ut.
Jag mötte Ians blick och jag kunde inte hjälpa att mina mungipor vidgades så att det blev ett leende. Jag ville bara smälta samman med stolen när han log tillbaka. Jag ville att han skulle fortsätta le så där, jag gillade känslan av att han gav mig fjärilar i magen. Men så ringde den höga, irriterande skolklockan för andra gången, och han försvann ut ur klassrummet snabbt som ögat.
____________________________________________________________
Bra? ^^)<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 18:27
skit bra:D<3
Anonymous
Sat 1 Jan 2011 13:10
AS BRA :D
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 01:26
DU ÄR GRYM!!!
Anonymous
Thu 30 Dec 2010 18:20
jahh!!!!!!
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/481239980/
Visa toppen
Show footer