August
Wednesday 5 January 2011 photo 1/3
|
Jag e nt hemma, så jag har denna bilden för tillfället ;)
______________________________________________________
The Only One: Kapitel 28
Jag flinade nervöst mot Seth. "Eh, ja. Det verkar så."
Han log åt mitt nervösa flin. "Har ni pratat om någonting speciellt?"
Jag började tänka på vad Ian hade berättat om sig själv och sin mamma. Ja, det var väl någonting speciellt. Väldigt speciellt egentligen. Men jag lovade Ian att hans hemlighet skulle stanna mellan oss, så istället sa jag med oskyldig röst: "Nej. Bara skolgrejer."
"Idag ska vi göra ett experiment. Vi kommer få användning av laserstrålar så det är bäst att ni jobbar två och två. Ni kan jobba med den ni sitter med." Mr Webbers mörka, bestämda röst fick alla elever att tystna med en gång, och som tur var slapp jag fortsätta att prata om Ian med Seth.
Kemilektionen var helt okej. Jag var fokuserad en stund, men sedan började jag tänka på Ian igen. Den stackarn såg sig själv som någonting hemskt, någonting avskyvärt. Han hatade sig själv för det han gjorde. Han hatade att ta över andras kroppar för att kunna överleva. Men jag kunde inte klandra honom. Jag menar, han kunde inte hjälpa det. Han kunde inte hjälpa att han var halvgud och halvmänniska.
"Du är verkligen en riktig grubblare", muttrade Seth som stirrade på mig.
"Nej, alltså, nej, jag tänkte bara. Jag tänkte bara på en sak", sa jag mycket uppriktigt.
"Du tänker ganska ofta, och dessutom väldigt djupt. Det är nästan som om du hamnar i en egen bubbla."
"Varför tror du det?"
"Hörde du ens skolklockan?"
Jag tittade mig omkring. Hm, konstigt, det var bara jag och Seth kvar i klassrummet. "Vart har alla tagit vägen?" "Matsalen. Det ringde för ett tag sen."
"Åh, ursäkta. Kom vi går nu."
Tätt intill varandra gick vi till matsalen. Hela vägen var jag på vakt ifall Ian skulle komma. Men jag såg honom inte. Inte Kahlen eller Natasha heller.
Matsalen var någonting oerhört stort. Det var även högljutt. Rummet var fullt med stora runda bord och stolar, där elever satt och åt mat.
Jag och Seth gick till någon sorts disk. Bakom disken stod en ganska bred dam med hårnät i håret.
"Seth och Stella Cases brickor, tack", sa Seth till den breda damen bakom disken. Sedan gav hon oss två röda brickor med mat och dricka på.
"Vad var det där?" frågade jag.
"Vi brukar beställa vår mat över helgen, så att vi slipper äta den tråkiga smaklösa maten de serverar här", sa Seth. Han gick bort mot ett bord där det satt ungefär sju elever, och jag följde efter. Han satte sig på en plats och jag satte mig bredvid honom försiktigt.
"Hej Stella!" sa en brunhårig tjej som jag kände igen.
"Hej April", sa jag.
"Nå?" sa hon otåligt.
"Vadå nå?"
"Ian såklart! Han pratade med dig eller hur?"
"Eh, jaha, är det någonting fel?" frågade jag förvirrat.
"Såklart inte! Det är mer ett mirakel!"
"Varför är det ett mirakel?"
"För att det är Ian. Ian är ganska konstig, och han pratar aldrig med någon. Förutom dig", svarade Seth åt April.
"Han är inte konstig!", protesterade April. "Han är bara mystisk, och det är sexigt."
"Så sexigt..." spann en väldigt vacker blondin.
Seth blängde på henne.
"Men du är ju såklart sexigare", sa hon till Seth och lutade sig över bordet för att kyssa honom. Och då förstod jag vem det var... Viola.
_______________________________________________________________________
Bra!? :D<3
______________________________________________________
The Only One: Kapitel 28
Jag flinade nervöst mot Seth. "Eh, ja. Det verkar så."
Han log åt mitt nervösa flin. "Har ni pratat om någonting speciellt?"
Jag började tänka på vad Ian hade berättat om sig själv och sin mamma. Ja, det var väl någonting speciellt. Väldigt speciellt egentligen. Men jag lovade Ian att hans hemlighet skulle stanna mellan oss, så istället sa jag med oskyldig röst: "Nej. Bara skolgrejer."
"Idag ska vi göra ett experiment. Vi kommer få användning av laserstrålar så det är bäst att ni jobbar två och två. Ni kan jobba med den ni sitter med." Mr Webbers mörka, bestämda röst fick alla elever att tystna med en gång, och som tur var slapp jag fortsätta att prata om Ian med Seth.
Kemilektionen var helt okej. Jag var fokuserad en stund, men sedan började jag tänka på Ian igen. Den stackarn såg sig själv som någonting hemskt, någonting avskyvärt. Han hatade sig själv för det han gjorde. Han hatade att ta över andras kroppar för att kunna överleva. Men jag kunde inte klandra honom. Jag menar, han kunde inte hjälpa det. Han kunde inte hjälpa att han var halvgud och halvmänniska.
"Du är verkligen en riktig grubblare", muttrade Seth som stirrade på mig.
"Nej, alltså, nej, jag tänkte bara. Jag tänkte bara på en sak", sa jag mycket uppriktigt.
"Du tänker ganska ofta, och dessutom väldigt djupt. Det är nästan som om du hamnar i en egen bubbla."
"Varför tror du det?"
"Hörde du ens skolklockan?"
Jag tittade mig omkring. Hm, konstigt, det var bara jag och Seth kvar i klassrummet. "Vart har alla tagit vägen?" "Matsalen. Det ringde för ett tag sen."
"Åh, ursäkta. Kom vi går nu."
Tätt intill varandra gick vi till matsalen. Hela vägen var jag på vakt ifall Ian skulle komma. Men jag såg honom inte. Inte Kahlen eller Natasha heller.
Matsalen var någonting oerhört stort. Det var även högljutt. Rummet var fullt med stora runda bord och stolar, där elever satt och åt mat.
Jag och Seth gick till någon sorts disk. Bakom disken stod en ganska bred dam med hårnät i håret.
"Seth och Stella Cases brickor, tack", sa Seth till den breda damen bakom disken. Sedan gav hon oss två röda brickor med mat och dricka på.
"Vad var det där?" frågade jag.
"Vi brukar beställa vår mat över helgen, så att vi slipper äta den tråkiga smaklösa maten de serverar här", sa Seth. Han gick bort mot ett bord där det satt ungefär sju elever, och jag följde efter. Han satte sig på en plats och jag satte mig bredvid honom försiktigt.
"Hej Stella!" sa en brunhårig tjej som jag kände igen.
"Hej April", sa jag.
"Nå?" sa hon otåligt.
"Vadå nå?"
"Ian såklart! Han pratade med dig eller hur?"
"Eh, jaha, är det någonting fel?" frågade jag förvirrat.
"Såklart inte! Det är mer ett mirakel!"
"Varför är det ett mirakel?"
"För att det är Ian. Ian är ganska konstig, och han pratar aldrig med någon. Förutom dig", svarade Seth åt April.
"Han är inte konstig!", protesterade April. "Han är bara mystisk, och det är sexigt."
"Så sexigt..." spann en väldigt vacker blondin.
Seth blängde på henne.
"Men du är ju såklart sexigare", sa hon till Seth och lutade sig över bordet för att kyssa honom. Och då förstod jag vem det var... Viola.
_______________________________________________________________________
Bra!? :D<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 18:39
skit bra:D<3
Anonymous
Sat 8 Jan 2011 11:25
A S bra:D
Don´t care don´t know
Wed 5 Jan 2011 23:59
BRAAA
MEN För guds skull få Seth att göra slut med Viola!
MEN För guds skull få Seth att göra slut med Viola!
Anonymous
Wed 5 Jan 2011 23:26
AWESOME!!!!!!!<3333333
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/481846035/
Visa toppen
Show footer