August
Show more 
Wednesday 27 October 2010 photo 2/37
|
Ni får stå ut med denna bilden idag. För jag sitter vid den bärbara datan nu, så jag har nt dom andra bilderna xD<33
______________________________________________________
The Only One: Kapitel 2
Den här människan var vacker. Hans ögon var chokladbruna och matchade det bruna håret. Hans stora snedlugg täckte en del av hans högra öga. Glimten i hans ögon var underbara. Jag hade aldrig sett en vampyr så perfekt som den här varelsen var. Hans klädsel var inte så illa heller. Jeansbyxor med en blå t-shirt och svart munkjacka passade bra ihop. ( Ja, vi hade koll på kläder i Niona med. ). Jag kollade upp på hans ansikte igen, och undersökte hans läppar. De var så... jag hittar inte det rätta ordet... mer än perfekta. Jag ville känna på dem. De såg mjuka ut.
"Vem är du?" frågade han igen. Hans röst lät så mörkt och vacker.
"J...Jag är Stella." svarade jag. "Du?"
"Jag heter Seth."
"Vad är det där?" frågade han och pekade på skeppet.
Vågade jag ta risken och berätta vad det var och vad jag var?
"Eh, jag vet faktiskt inte. Jag såg det bara när jag kom hit." ljög jag.
"Men hur kom du hit? Det här är mitt ställe. Min park. Jag har inte berättat för någon om det här stället."
Åh fan! Vad skulle jag säga till honom nu? Jag fick hitta på saker.
"Jag rymde hemifrån. Och på något sätt kom jag hit." ljög jag igen.
"Varför gjorde du det?"
Jag funderade på vad jag skulle säga en stund.
"Förlåt mig. Jag var bara nyfiken." sa han.
"Det gör inget."
Det var en pinsam tystnad i några minuter. Han tittade på skeppet hela tiden och försökte klura ut vad det var för någonting. Medan han gjorde det tittade jag på han och suckade inuti mig. Han var så himla snygg!
Han närmade sig mot skeppet sakta, men jag ville inte att han skulle se mamma, så jag gick mot honom och stoppade honom.
"Såå... var bor du?"
"Det är ungefär 1 km härifrån. Så det är inte så långt."
"Jahaa."
Det var tyst igen. Och jag kunde bara höra den kalla vinden.
"Fryser du?" frågade han och tog av sig sin munkjacka och gav det till mig.
Jag frös egentligen inte, men jag kunde ju såklart inte tacka nej till det.
"Lite." sa jag och tog på mig munkjackan. "Tack."
"Det var så lite."
Han luktade så himla gott. Eller, hans munkjacka gjorde det. Men eftersom det var hans så måste han ju ha luktat så.
"Har du ingenstans att gå till?" frågade han. Och han lät faktiskt en aning orolig.
Jag skakade på huvudet.
"Hhm... Du kanske kan bo hos mig i några dagar?" sa han.
"Jag tror nog inte jag får det."
"Kom." sa han och tog tag i min hand.
"Vänta lite! Vad ska vi göra med ske... jag menar den där saken?" frågade jag.
Jag var nära på att avslöja att det var ett skepp.
"Vi tar hand om det imorgon. Det börjar bli kallt nu." sa han.
Vi gick till hans hem. Men på vägen dit tittade jag alltid på varenda grej som vi gick förbi. Det fanns konstiga saker där, som träd, löv och buskar. De fanns inte på Niona, så jag var lite nyfiken på vad jag såg. Men andra saker som till exempel stenar och jord hade jag sett förut.
Vi stannade framför ett vitt, väldigt stort hus, med bruna knutar och brunt tak.
"Här bor jag." sa han och log mot mig. Hans leende var så vacker att jag smälte en snabb sekund.
Han öppnade dörren och vi gick in. Allting var fint där inne. Det var inrett i svart, vitt och grått. Det såg fantastiskt ut.
En liten människa kom rusande mot oss. Han var väldigt söt.
"Ooh... Seth har sin flickvän med sig." retades han.
Både jag och Seth småskrattade. Men hans skratt lät definitivt gulligare än mitt.
"Aiden! Hon är inte min tjej." sa han.
Åh jag önskade att jag var det.
"Han har rätt. Vi har precis träffats." sa jag.
"Men Dana sa att om en pojke tar med sig en flicka hem, så gillar dem varandra." sa Aiden.
Seth himlade med ögonen. "Dana sa det ja. Men hon har väl sagt många saker som inte är sanna."
Aiden räckte tungan åt Seth. Sedan vände han sig mot mig.
"Du är snygg! Kan vi bli ihop?" frågade Aiden och kramade mig.
"Hihih,, du är gullig." sa jag och kramade honom tillbaks så att han inte skulle bli ledsen.
"Aa jag vet. Alla säger det." sa han och log stort.
Seth avbröt oss. "Aiden. Nu måste jag och Stella gå."
"Jaså, så det är så du heter. Hej då Stella!" sa Aiden och gav mig en slängpuss.
"Hejdå." sa jag och vinkade till honom medan jag följde efter Seth.
"Vilken sötnos." sa jag till Seth.
"Tro mig, när du har lärt känna honom, så kommer han vara långt ifrån en sötnos." sa han.
"Och vem är Dana?" frågade jag.
"Åh, det är min och Aidens syster. Hon är två år äldre än mig."
"Hon verkar trevlig." sa jag.
Han sa ingenting. Han log bara mot mig, och jag log tillbaks.
Vi kom fram till en dörr.
"Vänta här. Jag ska fråga mamma och pappa ifall du kan stanna här i några dagar." sa han.
Jag nickade. "Okej."
Jag väntade utanför dörren, hoppades på att jag skulle få stanna här. Skulle de kanske bli min nya familj?... Jag menar i åtminstone några dagar?
_____________________________________________________________
Det var andra kapitlet på "The Only One".
Bra?? =)<3
Och ännu en gång... ursäkta för den fula bilden... det e den enda bilden jag har på denna datan xD
______________________________________________________
The Only One: Kapitel 2
Den här människan var vacker. Hans ögon var chokladbruna och matchade det bruna håret. Hans stora snedlugg täckte en del av hans högra öga. Glimten i hans ögon var underbara. Jag hade aldrig sett en vampyr så perfekt som den här varelsen var. Hans klädsel var inte så illa heller. Jeansbyxor med en blå t-shirt och svart munkjacka passade bra ihop. ( Ja, vi hade koll på kläder i Niona med. ). Jag kollade upp på hans ansikte igen, och undersökte hans läppar. De var så... jag hittar inte det rätta ordet... mer än perfekta. Jag ville känna på dem. De såg mjuka ut.
"Vem är du?" frågade han igen. Hans röst lät så mörkt och vacker.
"J...Jag är Stella." svarade jag. "Du?"
"Jag heter Seth."
"Vad är det där?" frågade han och pekade på skeppet.
Vågade jag ta risken och berätta vad det var och vad jag var?
"Eh, jag vet faktiskt inte. Jag såg det bara när jag kom hit." ljög jag.
"Men hur kom du hit? Det här är mitt ställe. Min park. Jag har inte berättat för någon om det här stället."
Åh fan! Vad skulle jag säga till honom nu? Jag fick hitta på saker.
"Jag rymde hemifrån. Och på något sätt kom jag hit." ljög jag igen.
"Varför gjorde du det?"
Jag funderade på vad jag skulle säga en stund.
"Förlåt mig. Jag var bara nyfiken." sa han.
"Det gör inget."
Det var en pinsam tystnad i några minuter. Han tittade på skeppet hela tiden och försökte klura ut vad det var för någonting. Medan han gjorde det tittade jag på han och suckade inuti mig. Han var så himla snygg!
Han närmade sig mot skeppet sakta, men jag ville inte att han skulle se mamma, så jag gick mot honom och stoppade honom.
"Såå... var bor du?"
"Det är ungefär 1 km härifrån. Så det är inte så långt."
"Jahaa."
Det var tyst igen. Och jag kunde bara höra den kalla vinden.
"Fryser du?" frågade han och tog av sig sin munkjacka och gav det till mig.
Jag frös egentligen inte, men jag kunde ju såklart inte tacka nej till det.
"Lite." sa jag och tog på mig munkjackan. "Tack."
"Det var så lite."
Han luktade så himla gott. Eller, hans munkjacka gjorde det. Men eftersom det var hans så måste han ju ha luktat så.
"Har du ingenstans att gå till?" frågade han. Och han lät faktiskt en aning orolig.
Jag skakade på huvudet.
"Hhm... Du kanske kan bo hos mig i några dagar?" sa han.
"Jag tror nog inte jag får det."
"Kom." sa han och tog tag i min hand.
"Vänta lite! Vad ska vi göra med ske... jag menar den där saken?" frågade jag.
Jag var nära på att avslöja att det var ett skepp.
"Vi tar hand om det imorgon. Det börjar bli kallt nu." sa han.
Vi gick till hans hem. Men på vägen dit tittade jag alltid på varenda grej som vi gick förbi. Det fanns konstiga saker där, som träd, löv och buskar. De fanns inte på Niona, så jag var lite nyfiken på vad jag såg. Men andra saker som till exempel stenar och jord hade jag sett förut.
Vi stannade framför ett vitt, väldigt stort hus, med bruna knutar och brunt tak.
"Här bor jag." sa han och log mot mig. Hans leende var så vacker att jag smälte en snabb sekund.
Han öppnade dörren och vi gick in. Allting var fint där inne. Det var inrett i svart, vitt och grått. Det såg fantastiskt ut.
En liten människa kom rusande mot oss. Han var väldigt söt.
"Ooh... Seth har sin flickvän med sig." retades han.
Både jag och Seth småskrattade. Men hans skratt lät definitivt gulligare än mitt.
"Aiden! Hon är inte min tjej." sa han.
Åh jag önskade att jag var det.
"Han har rätt. Vi har precis träffats." sa jag.
"Men Dana sa att om en pojke tar med sig en flicka hem, så gillar dem varandra." sa Aiden.
Seth himlade med ögonen. "Dana sa det ja. Men hon har väl sagt många saker som inte är sanna."
Aiden räckte tungan åt Seth. Sedan vände han sig mot mig.
"Du är snygg! Kan vi bli ihop?" frågade Aiden och kramade mig.
"Hihih,, du är gullig." sa jag och kramade honom tillbaks så att han inte skulle bli ledsen.
"Aa jag vet. Alla säger det." sa han och log stort.
Seth avbröt oss. "Aiden. Nu måste jag och Stella gå."
"Jaså, så det är så du heter. Hej då Stella!" sa Aiden och gav mig en slängpuss.
"Hejdå." sa jag och vinkade till honom medan jag följde efter Seth.
"Vilken sötnos." sa jag till Seth.
"Tro mig, när du har lärt känna honom, så kommer han vara långt ifrån en sötnos." sa han.
"Och vem är Dana?" frågade jag.
"Åh, det är min och Aidens syster. Hon är två år äldre än mig."
"Hon verkar trevlig." sa jag.
Han sa ingenting. Han log bara mot mig, och jag log tillbaks.
Vi kom fram till en dörr.
"Vänta här. Jag ska fråga mamma och pappa ifall du kan stanna här i några dagar." sa han.
Jag nickade. "Okej."
Jag väntade utanför dörren, hoppades på att jag skulle få stanna här. Skulle de kanske bli min nya familj?... Jag menar i åtminstone några dagar?
_____________________________________________________________
Det var andra kapitlet på "The Only One".
Bra?? =)<3
Och ännu en gång... ursäkta för den fula bilden... det e den enda bilden jag har på denna datan xD
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 25 Jan 2011 17:46
jätte bra<3
Anonymous
Mon 29 Nov 2010 21:56
Jätte bra :D men du...Ett stavnings fel ;)
=>Tro mig, när du har lärt känna =>han<= Honom skall de vara ;) :D
=>Tro mig, när du har lärt känna =>han<= Honom skall de vara ;) :D
Moa von Bäst ☺
Thu 28 Oct 2010 19:33
Verkligen nervpirrande! :)
Du bör bara tänka på att när man skriver med " så blir det så här:
"Vilken sötnos", sa jag till Seth.
Men om det är fråge -eller utropstecken blir det såhär:
"Fryser du?" frågade han. Eller:
"Hjälp!" skrek hon.
xD Hoppas du tar emot kritiken xD
Du bör bara tänka på att när man skriver med " så blir det så här:
"Vilken sötnos", sa jag till Seth.
Men om det är fråge -eller utropstecken blir det såhär:
"Fryser du?" frågade han. Eller:
"Hjälp!" skrek hon.
xD Hoppas du tar emot kritiken xD
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 21:10
såååå braa,, vill veta mer :)<3
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 21:10
bra.<3
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 21:09
Mera - dt var sjukt bra!:3
49 comments on this photo
Visa toppen
Show footer