August
Show more 
Wednesday 17 November 2010 photo 9/37
|
The Only One: Kapitel 9
"Stella?" hörde jag Seth säga, men jag såg honom inte.
Jag var i något slags rum. Det var väldigt mörkt. Det var svart, bara svart. Det fanns ingenting där, förutom mörkret. Paniken tog över och jag började skrika.
"SETH!? SETH!?"
Jag sprang det fortaste jag kunde, jag letade efter ljus. Men det kändes som jag inte kom någonstans. Jag fortsatte ändå, medan jag skrek för fullt.
"SETH! HJÄLP! DET ÄR MÖRKT HÄR!"
Jag fick inget svar. Jag skrek och skrek, tills det hände någonting. Jag ramlade i något sorts hål. Eller, det kändes så. Men det såg inte ut så, nej, det var helt kolsvart. Jag blundade och hoppades på att jag inte skulle dö. Plötsligt så kände jag ett smäll, det gjorde hur ont som helst. Det kändes nästan som jag landade på en väldigt stor hård sten. Jag öppnade mina ögon. På något sätt var jag tillbaka i Seths rum. Jag hostade som en galning och det rann väldigt mycket svett från min panna. Det var kall svett.
"Stella? Vad hände? Du var typ helt borta i tio sekunder", sa han och torkade min panna med någonting.
"J, jag... host... var i.... host host... ett..."
"Stella, ta det lugnt. Andas först, och prata inte förrän ditt hostattack har slutat."
Han gick och öppnade fönstret. Precis när han öppnade det kände jag mig genast mycket bättre, men törstigare. Törstigare än så hade jag aldrig varit. Det luktade så milt, men starkt på samma gång. Jag visste vad det var för något, men jag ville ändå gå ut och se. Det kändes som det kallade på mig.
Jag hostade det sista innan jag pratade.
"Jag kommer snart."
"Va? Nej, du ska...."
Jag hoppade ut genom fönstret innan han avslutade meningen.
Jag följde efter lukten. Den ledde mig till en ensam, blödande tjej. Hon var ungefär i min ålder, 17 år. Jag ville ha hennes blod, så jag gick fram till henne.
"K...kan du hjälpa mig?" grät hon.
Jag ville hjälpa henne, jag tyckte synd om henne. Men samtidigt kände jag mig så konstig, jag kände mig inte som mig själv.
"Vad har hänt med dig?" sa jag och närmade mig henne.
Blodet som var på hennes kropp lockade mig så mycket. Jag såg hur det mörka blodet rann från axeln längs hela armen. Jag ville bara slicka upp det.
"Det var... jag vet inte... ett gäng med killar... och... och... dem... det gör så himla ont."
"Jag ska hjälpa dig. Jag ska göra så att smärtan går bort." flinade jag.
Jag bet henne i nacken fort, så att hon inte skulle känna... Jag vet inte varför... varför jag dödade henne. Men, shiit, det var ju inte meningen. Fy, vad var det som hände med mig? Höll jag på att bli galen?... Ääsch, jag var törstig! Plus så kände jag ju henne inte... Men hon var ju ledsen, och jag dödade en oskyldig människa... Vad är det jag säger? Jag behövde blod!
Hennes blod... var så... gott. Mycket bättre än det vi brukade få hemma i Niona. Den söta smaken passade perfekt i munnen. Efter ett tag märkte jag att det inte fanns någonting kvar i kroppen, så jag släppte henne och torkade mig. Jag lämnade henne och sprang tillbaks till Seth.
"Stella? Var fan var du?"
Han kom till mig och kramade mig.
"J...jag vet faktiskt inte. Eller jo, jag vet... Men... Jag vet inte varför jag gjorde det."
Jag hade skuldkänslor. Jag dödade den där stackars flickan. Jag sa ju att jag skulle hjälpa henne. Men vad gjorde jag istället? Jo, jag dödade henne och drack hennes blod. Idiotiskt gjort!
Seth släppte mig och backade.
"Åh fy, du luktar äckligt" sa han och rynkade på näsan. "Var var du egentligen?"
"Jag tog bara en snabb promenad."
Jag ville inte berätta ett skit om mordet. Ja, det var faktiskt mord. Jag dödade henne! Jag är helt otrolig asså... Hur kunde jag göra det mot henne? Nu kommer hennes familj vara oroliga. Och de kommer leta reda på mördaren, mig.
"Någonting gjorde du väl?"
"Nepp."
"Är du säker?"
"Jadå."
"Ajaa... Men du stinker fortfarande."
"Gör jag?"
"Ditt ansikte i alla fall. Kom, vi kan tvätta ditt ansikte"
Vi gick ut ur hans rum och gick in i rummet mittemot.
"Det här är toaletten", sa han.
Han hjälpte mig att göra ren mig, sen gick vi till hans rum igen. Han la sig på sängen, och det gjorde jag med. Bredvid honom.
"Kan du berätta vad du egentligen gjorde där ute?" sa han.
"Jag gjorde ju det."
"Stella, det gjorde du inte alls. Jag såg små blodfläckar på din tröja och dina byxor."
Jag tog ett djupt andetag. Det var ingen idé att jag ljög för honom.
___________________________________________________________________
Bra? ;D
"Stella?" hörde jag Seth säga, men jag såg honom inte.
Jag var i något slags rum. Det var väldigt mörkt. Det var svart, bara svart. Det fanns ingenting där, förutom mörkret. Paniken tog över och jag började skrika.
"SETH!? SETH!?"
Jag sprang det fortaste jag kunde, jag letade efter ljus. Men det kändes som jag inte kom någonstans. Jag fortsatte ändå, medan jag skrek för fullt.
"SETH! HJÄLP! DET ÄR MÖRKT HÄR!"
Jag fick inget svar. Jag skrek och skrek, tills det hände någonting. Jag ramlade i något sorts hål. Eller, det kändes så. Men det såg inte ut så, nej, det var helt kolsvart. Jag blundade och hoppades på att jag inte skulle dö. Plötsligt så kände jag ett smäll, det gjorde hur ont som helst. Det kändes nästan som jag landade på en väldigt stor hård sten. Jag öppnade mina ögon. På något sätt var jag tillbaka i Seths rum. Jag hostade som en galning och det rann väldigt mycket svett från min panna. Det var kall svett.
"Stella? Vad hände? Du var typ helt borta i tio sekunder", sa han och torkade min panna med någonting.
"J, jag... host... var i.... host host... ett..."
"Stella, ta det lugnt. Andas först, och prata inte förrän ditt hostattack har slutat."
Han gick och öppnade fönstret. Precis när han öppnade det kände jag mig genast mycket bättre, men törstigare. Törstigare än så hade jag aldrig varit. Det luktade så milt, men starkt på samma gång. Jag visste vad det var för något, men jag ville ändå gå ut och se. Det kändes som det kallade på mig.
Jag hostade det sista innan jag pratade.
"Jag kommer snart."
"Va? Nej, du ska...."
Jag hoppade ut genom fönstret innan han avslutade meningen.
Jag följde efter lukten. Den ledde mig till en ensam, blödande tjej. Hon var ungefär i min ålder, 17 år. Jag ville ha hennes blod, så jag gick fram till henne.
"K...kan du hjälpa mig?" grät hon.
Jag ville hjälpa henne, jag tyckte synd om henne. Men samtidigt kände jag mig så konstig, jag kände mig inte som mig själv.
"Vad har hänt med dig?" sa jag och närmade mig henne.
Blodet som var på hennes kropp lockade mig så mycket. Jag såg hur det mörka blodet rann från axeln längs hela armen. Jag ville bara slicka upp det.
"Det var... jag vet inte... ett gäng med killar... och... och... dem... det gör så himla ont."
"Jag ska hjälpa dig. Jag ska göra så att smärtan går bort." flinade jag.
Jag bet henne i nacken fort, så att hon inte skulle känna... Jag vet inte varför... varför jag dödade henne. Men, shiit, det var ju inte meningen. Fy, vad var det som hände med mig? Höll jag på att bli galen?... Ääsch, jag var törstig! Plus så kände jag ju henne inte... Men hon var ju ledsen, och jag dödade en oskyldig människa... Vad är det jag säger? Jag behövde blod!
Hennes blod... var så... gott. Mycket bättre än det vi brukade få hemma i Niona. Den söta smaken passade perfekt i munnen. Efter ett tag märkte jag att det inte fanns någonting kvar i kroppen, så jag släppte henne och torkade mig. Jag lämnade henne och sprang tillbaks till Seth.
"Stella? Var fan var du?"
Han kom till mig och kramade mig.
"J...jag vet faktiskt inte. Eller jo, jag vet... Men... Jag vet inte varför jag gjorde det."
Jag hade skuldkänslor. Jag dödade den där stackars flickan. Jag sa ju att jag skulle hjälpa henne. Men vad gjorde jag istället? Jo, jag dödade henne och drack hennes blod. Idiotiskt gjort!
Seth släppte mig och backade.
"Åh fy, du luktar äckligt" sa han och rynkade på näsan. "Var var du egentligen?"
"Jag tog bara en snabb promenad."
Jag ville inte berätta ett skit om mordet. Ja, det var faktiskt mord. Jag dödade henne! Jag är helt otrolig asså... Hur kunde jag göra det mot henne? Nu kommer hennes familj vara oroliga. Och de kommer leta reda på mördaren, mig.
"Någonting gjorde du väl?"
"Nepp."
"Är du säker?"
"Jadå."
"Ajaa... Men du stinker fortfarande."
"Gör jag?"
"Ditt ansikte i alla fall. Kom, vi kan tvätta ditt ansikte"
Vi gick ut ur hans rum och gick in i rummet mittemot.
"Det här är toaletten", sa han.
Han hjälpte mig att göra ren mig, sen gick vi till hans rum igen. Han la sig på sängen, och det gjorde jag med. Bredvid honom.
"Kan du berätta vad du egentligen gjorde där ute?" sa han.
"Jag gjorde ju det."
"Stella, det gjorde du inte alls. Jag såg små blodfläckar på din tröja och dina byxor."
Jag tog ett djupt andetag. Det var ingen idé att jag ljög för honom.
___________________________________________________________________
Bra? ;D
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 25 Jan 2011 18:14
skit bra<3
Anonymous
Fri 19 Nov 2010 22:10
SKIT BRA:D<33 more more and more:D
TwilightDiaries
Fri 19 Nov 2010 22:11
TACK<33 Jag ska försöka hinna ikväll, men om jag nt gör det får det bli imorn ;D
Anonymous
Fri 19 Nov 2010 14:31
MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
ყօմ ƈმղ ƈმll ოε ოɾʂ roвerт pαттιɴѕoɴ
Wed 17 Nov 2010 21:35
har nt läst nått kapitell innan så känns konstigt o läsa kapitell 9 då xD
TwilightDiaries
Wed 17 Nov 2010 21:37
hahah... gå in till mit album, där finns de andra kapitlarna.... ifall du orkar läsa då xD
26 comments on this photo
Visa toppen
Show footer