August
Show more 
Friday 10 December 2010 photo 17/37
|
The Only One: Kapitel 17
"Åh, så söta ni är!", sa Kahlen.
Jag tittade över Seths axel och fick syn på Kahlen som såg drömmande ut. Jag kollade in henne noggrann, hon såg verkligen ut som en ängel. Hon såg ut som en sådan där ängel som man drömde om på nätterna (tja, när man hade en bra dröm då såklart). Felfri, eller ja, perfekt helt enkelt.
"Så, eh, blir det ja eller nej?" frågade Seth.
"Vad menar du?", sa jag.
"Du vet... adoptivgrejen."
Jag suckade. Det hade jag ju glömt. "Åh, just det ja."
"Vill du stanna här eller inte?"
"Vad tycker du?"
Han blev tyst, och Kahlen började prata istället (även om Seth inte riktigt hörde).
"Stella, du vet vad du vill", sa hon.
Jag släppte Seth och gick fram till Kahlen som stod ett par meter bakom Seth. "Är du säker på det?"
"Hhm... njaa, egentligen inte. Men du vet väl vad som är bäst för dig?"
När jag tänkte efter, så gjorde jag det. Jag visste vad svaret borde bli. Men inte vad jag ville. Jag visste att jag borde svara ja. Jag hade en känsla av att det skulle bli bra att vara en familjemedlem här, speciellt när de tyckte om mig. Jag visste att de skulle ta väl hand om mig... Men jag visste även att jag ville ha Seth, mer än någonting annat. Vilket gjorde det hela jobbigt.
"Bara så att du vet, så kan jag fortfarande se/höra/känna vad du tänker", sa Kahlen.
Konstigt nog, så var det där skrämmande. Men jag hade inte tid att tänka på det just nu, jag fick ta det senare.
Jag tänkte... och tänkte. Och till slut så kom jag fram till någonting. Jag visste inte ifall jag skulle ångra mig på senare tid. Men men, det var ju bara en tidsfråga.
"Hörni, jag har bestämt mig", sa jag till båda två.
"Jag vet det redan", sa Kahlen.
"Och...? Vad blir det?" frågade Seth.
Jag gick åter till Seth och flätade min hand i hans. "Kom."
Vi gick ner till vardagsrummet igen (med Kahlen efter oss). Margaret, Charles, Dana och Aiden satt fortfarande i soffan. Jag såg hur deras kroppar spändes när de såg oss komma.
"Jag har bestämt mig", log jag.
Margaret och Charles log tillbaks. "Vad bra", sa de i kör.
Jag blundade och tog ett djupt andetag. Jag hoppades på att jag skulle säga rätt svar. Jag hoppades på att jag skulle bli lycklig med mitt beslut. Jag öppnade mina ögon och tog ett djupt andetag till. "Ja", log jag. "Jag skulle vilja att ni blev mina föräldrar."
Jag såg att deras kroppar blev normala igen. De såg lättade ut.
"Vi hoppades på att du skulle säga det", sa Margaret.
Alla kramade mig, en och en. Jag såg lycka i deras ansikten. I alla fall i Margarets, Charles, Danas och Aidens. Hur Seth såg ut visste jag inte riktigt. Jag vågade inte vända mig om och ta reda på det.
___________________________________________________________________
Bra? ;D<3
"Åh, så söta ni är!", sa Kahlen.
Jag tittade över Seths axel och fick syn på Kahlen som såg drömmande ut. Jag kollade in henne noggrann, hon såg verkligen ut som en ängel. Hon såg ut som en sådan där ängel som man drömde om på nätterna (tja, när man hade en bra dröm då såklart). Felfri, eller ja, perfekt helt enkelt.
"Så, eh, blir det ja eller nej?" frågade Seth.
"Vad menar du?", sa jag.
"Du vet... adoptivgrejen."
Jag suckade. Det hade jag ju glömt. "Åh, just det ja."
"Vill du stanna här eller inte?"
"Vad tycker du?"
Han blev tyst, och Kahlen började prata istället (även om Seth inte riktigt hörde).
"Stella, du vet vad du vill", sa hon.
Jag släppte Seth och gick fram till Kahlen som stod ett par meter bakom Seth. "Är du säker på det?"
"Hhm... njaa, egentligen inte. Men du vet väl vad som är bäst för dig?"
När jag tänkte efter, så gjorde jag det. Jag visste vad svaret borde bli. Men inte vad jag ville. Jag visste att jag borde svara ja. Jag hade en känsla av att det skulle bli bra att vara en familjemedlem här, speciellt när de tyckte om mig. Jag visste att de skulle ta väl hand om mig... Men jag visste även att jag ville ha Seth, mer än någonting annat. Vilket gjorde det hela jobbigt.
"Bara så att du vet, så kan jag fortfarande se/höra/känna vad du tänker", sa Kahlen.
Konstigt nog, så var det där skrämmande. Men jag hade inte tid att tänka på det just nu, jag fick ta det senare.
Jag tänkte... och tänkte. Och till slut så kom jag fram till någonting. Jag visste inte ifall jag skulle ångra mig på senare tid. Men men, det var ju bara en tidsfråga.
"Hörni, jag har bestämt mig", sa jag till båda två.
"Jag vet det redan", sa Kahlen.
"Och...? Vad blir det?" frågade Seth.
Jag gick åter till Seth och flätade min hand i hans. "Kom."
Vi gick ner till vardagsrummet igen (med Kahlen efter oss). Margaret, Charles, Dana och Aiden satt fortfarande i soffan. Jag såg hur deras kroppar spändes när de såg oss komma.
"Jag har bestämt mig", log jag.
Margaret och Charles log tillbaks. "Vad bra", sa de i kör.
Jag blundade och tog ett djupt andetag. Jag hoppades på att jag skulle säga rätt svar. Jag hoppades på att jag skulle bli lycklig med mitt beslut. Jag öppnade mina ögon och tog ett djupt andetag till. "Ja", log jag. "Jag skulle vilja att ni blev mina föräldrar."
Jag såg att deras kroppar blev normala igen. De såg lättade ut.
"Vi hoppades på att du skulle säga det", sa Margaret.
Alla kramade mig, en och en. Jag såg lycka i deras ansikten. I alla fall i Margarets, Charles, Danas och Aidens. Hur Seth såg ut visste jag inte riktigt. Jag vågade inte vända mig om och ta reda på det.
___________________________________________________________________
Bra? ;D<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 26 Jan 2011 19:20
skit bra:D<3
Anonymous
Sat 11 Dec 2010 19:24
goody goody :-D<33
Anonymous
Fri 10 Dec 2010 23:57
ååååååååhhhh :-D <3
Moa von Bäst ☺
Fri 10 Dec 2010 17:23
Bra. :) Men jag måste få kritisera på första meningen, "Naww vad söta ni är". Jag tycker du istället borde skriva "Åh, vad söta ni är", eller liknande eftersom Naww är ett slangord, typ. ;)<3
Anonymous
Fri 10 Dec 2010 16:45
Du är riktigt duktig :)<3
TwilightDiaries
Fri 10 Dec 2010 16:58
Du kanske skulle kunna få inspiration av dina drömmar, eller verkligheten blandat med fantasin :)
37 comments on this photo
Visa toppen
Show footer