August
Show more 
Tuesday 28 December 2010 photo 23/37
|
The Only One: Kapitel 23
Ian satt på sin stol, med sitt självsäkra leende. Han släppte inte min blick. Herregud, skulle jag säga något? Något i stil med: Hej, jag känner igen dig från mina drömmar! Och jag är attraherad av dig! Nej, aldrig. Inte en chans.
Hans bärnstensfärgade ögon såg minst sagt lika självsäkra ut som hans leende. Men på ett ögonblick blev de plötsligt osäkra. Han tvekade på något sätt, som om små varningsklockor började höras i hans tankar. Och som om de små varningsklockorna blev större såg han helt plötsligt chockad ut, och släppte min blick genast. Var det någonting fel på mig?
"Stella, du kan sätta dig vart du vill", sa Miss Camara.
"O-okej", sa jag.
Jag valde en plats långt ifrån Ian. Jag valde en plats längst bak i hörnet, så att de andra (inklusiv Ian) inte skulle glo på mig med nyfikna blickar som om jag var något sorts experiment.
"Den där snubben är skum", muttrade Kahlen och nickade mot Ian.
Jag hoppade till när jag hörde hennes röst. "Kahlen! Du kan väl varna mig innan du skräms så där?" tänkte jag.
"Jaja, förlåt. Men han är verkligen skum."
"Ja du har rätt, han är rätt skum", tänkte jag och tittade snabbt på Ian, som tittade på Kahlen... Tittade på Kahlen? Hur kunde han göra det? Kahlen fanns bara i den andliga världen! Bara de med det sjätte sinnet kunde se andliga varelser, så hur kunde han se henne? Jag skakade på huvudet och hoppades på att jag bara inbillade mig.
"Ehm, Stella, han kan se mig", sa Kahlen med en osäker röst. Det var precis det jag hoppades på att inte höra.
Det kändes som det bara var jag, Kahlen och Ian i världen. Jag kunde höra den höga, irriterande skolklockan som ringde in eleverna, och jag kunde även höra eleverna som rusade in i klassrummet medan de klagade om läxorna, men jag brydde mig faktiskt inte om dem. Allt jag funderade över var hur Ian kunde se Kahlen, hur det kunde gå till. Han råkade väl inte ha det sjätte sinnet precis som jag?
Alla tre stirrade på varandra, med lika förvånade och förvirrade blickar. Men Miss Camaras lena röst avbröt den obehagliga atmosfären omkring oss. "Som ni kanske ser, så har vi en ny elev", sa hon till alla elever i klassrummet medan hon tittade på mig. "Stella, kan du komma fram och presentera dig?"
Nej! "Eh, ja visst!"
Ett ord!: Pinsamt! Jag skulle stå framför en hel klass och presentera mig själv! Min mage knöt sig, och nervositetet i min kropp gjorde att frukosten ville komma upp igen! När jag gick med tunga steg mot Miss Camara som stod längst fram vid tavlan, försökte jag att inte se i de andras ögon som stirrade på mig.
"Hej, det är jag som är Stella." Min röst lät darrig och pipig.
Okej, någon gång var jag ju tvungen att se i deras ögon, så jag tvingade mig själv att göra det. Till min förvåning såg de faktiskt glada ut. Några log välkomnande, några småvinkade och några sa hej. Men Ian... han tittade ner, som om han inte ville se mig alls. Jag däremot.. jag tittade på honom. Jag tittade så mycket, att jag till och med la märke till att det stod någonting på hans handflata. Det stod nästan ut som en tatuering. Jag försökte se vad det var för tatuering, jo, det var en text. Texten var i guld och skrivet i skrivstil, precis som min tatuering på min handflata där det stog Kahlen på. Åh nej, precis som min tatuering... Kahlens namn som var tatuerad på min handflata hade någonting att göra med att hon var min månängel. Gällde det samma sak med hans tatuering på hans handflata?
Och då kom en änglaliknande tjej bredvid Ians bänk. Hon bara kom upp så där, från ingenstans, precis som Kahlen brukar göra. Jag kunde inte tro det jag såg. Tjejen hade också en tatuering som var guldig, ett namn skrivet i skrivstil på sin handflata. Namnet var Ians...
___________________________________________________________________
Bra? :)<3
Ian satt på sin stol, med sitt självsäkra leende. Han släppte inte min blick. Herregud, skulle jag säga något? Något i stil med: Hej, jag känner igen dig från mina drömmar! Och jag är attraherad av dig! Nej, aldrig. Inte en chans.
Hans bärnstensfärgade ögon såg minst sagt lika självsäkra ut som hans leende. Men på ett ögonblick blev de plötsligt osäkra. Han tvekade på något sätt, som om små varningsklockor började höras i hans tankar. Och som om de små varningsklockorna blev större såg han helt plötsligt chockad ut, och släppte min blick genast. Var det någonting fel på mig?
"Stella, du kan sätta dig vart du vill", sa Miss Camara.
"O-okej", sa jag.
Jag valde en plats långt ifrån Ian. Jag valde en plats längst bak i hörnet, så att de andra (inklusiv Ian) inte skulle glo på mig med nyfikna blickar som om jag var något sorts experiment.
"Den där snubben är skum", muttrade Kahlen och nickade mot Ian.
Jag hoppade till när jag hörde hennes röst. "Kahlen! Du kan väl varna mig innan du skräms så där?" tänkte jag.
"Jaja, förlåt. Men han är verkligen skum."
"Ja du har rätt, han är rätt skum", tänkte jag och tittade snabbt på Ian, som tittade på Kahlen... Tittade på Kahlen? Hur kunde han göra det? Kahlen fanns bara i den andliga världen! Bara de med det sjätte sinnet kunde se andliga varelser, så hur kunde han se henne? Jag skakade på huvudet och hoppades på att jag bara inbillade mig.
"Ehm, Stella, han kan se mig", sa Kahlen med en osäker röst. Det var precis det jag hoppades på att inte höra.
Det kändes som det bara var jag, Kahlen och Ian i världen. Jag kunde höra den höga, irriterande skolklockan som ringde in eleverna, och jag kunde även höra eleverna som rusade in i klassrummet medan de klagade om läxorna, men jag brydde mig faktiskt inte om dem. Allt jag funderade över var hur Ian kunde se Kahlen, hur det kunde gå till. Han råkade väl inte ha det sjätte sinnet precis som jag?
Alla tre stirrade på varandra, med lika förvånade och förvirrade blickar. Men Miss Camaras lena röst avbröt den obehagliga atmosfären omkring oss. "Som ni kanske ser, så har vi en ny elev", sa hon till alla elever i klassrummet medan hon tittade på mig. "Stella, kan du komma fram och presentera dig?"
Nej! "Eh, ja visst!"
Ett ord!: Pinsamt! Jag skulle stå framför en hel klass och presentera mig själv! Min mage knöt sig, och nervositetet i min kropp gjorde att frukosten ville komma upp igen! När jag gick med tunga steg mot Miss Camara som stod längst fram vid tavlan, försökte jag att inte se i de andras ögon som stirrade på mig.
"Hej, det är jag som är Stella." Min röst lät darrig och pipig.
Okej, någon gång var jag ju tvungen att se i deras ögon, så jag tvingade mig själv att göra det. Till min förvåning såg de faktiskt glada ut. Några log välkomnande, några småvinkade och några sa hej. Men Ian... han tittade ner, som om han inte ville se mig alls. Jag däremot.. jag tittade på honom. Jag tittade så mycket, att jag till och med la märke till att det stod någonting på hans handflata. Det stod nästan ut som en tatuering. Jag försökte se vad det var för tatuering, jo, det var en text. Texten var i guld och skrivet i skrivstil, precis som min tatuering på min handflata där det stog Kahlen på. Åh nej, precis som min tatuering... Kahlens namn som var tatuerad på min handflata hade någonting att göra med att hon var min månängel. Gällde det samma sak med hans tatuering på hans handflata?
Och då kom en änglaliknande tjej bredvid Ians bänk. Hon bara kom upp så där, från ingenstans, precis som Kahlen brukar göra. Jag kunde inte tro det jag såg. Tjejen hade också en tatuering som var guldig, ett namn skrivet i skrivstil på sin handflata. Namnet var Ians...
___________________________________________________________________
Bra? :)<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 17:30
skit bra:D<3
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 01:05
GRYM!°!
Anonymous
Wed 29 Dec 2010 14:13
Asss bra :)
TwilightDiaries
Wed 29 Dec 2010 10:49
imorn kanske ^^<3
eller om jag hinner,, så KANSKE det kommer sen! ;D<3
eller om jag hinner,, så KANSKE det kommer sen! ;D<3
Anonymous
Tue 28 Dec 2010 20:50
MER!!!!!!!!!!!!
29 comments on this photo
Visa toppen
Show footer