August
Show more 
Thursday 30 December 2010 photo 25/37
|
The Only One: Kapitel 25
Jag hade inte en susning om vart jag var på väg. Jag hade inte heller någon susning om var jag var. Korridorerna tog aldrig slut, och de fanns massvis av dem. Eleverna stod vid sina skåp och, hm, grejade antar jag. Jag ville också hitta mitt, men det var svårt att hitta den rätta bland hundratals skåp.
"Det ser ut som du behöver hjälp", sa en obekant röst.
Jag tittade över min axel.
"Hej, jag är April", sa en brunhårig tjej. Hon tog fram sin hand, och jag skakade den vänligt.
"Hej, Stella", log jag. "Och ja, jag behöver hjälp. Jag kan inte hitta mitt skåp."
"Vad har du för skåpnummer?"
"Eh, det är det jag inte vet." Ja, det var konstigt att jag inte visste mitt egna skåpnummer, men jag glömde fråga Miss Camara om det.
"Ge mig ditt schema."
"M-mitt schema?"
Hon nickade. "Det står säkert där någonstans."
Jag rotade i min väska och det kom ett litet "a-ha!" när jag hittade pappret. Sedan gav jag det till April.
"Japp, här är det. Skåp nummer 103. Hörru, våra skåp är precis bredvid varandra. Jag har skåp nummer 104!" sa hon.
"Åh, vad bra. Skulle du kunna visa mig det?"
"Självklart!"
Hela vägen till våra skåp pratade hon på om massa saker, fast jag hörde inte riktigt vad hon egentligen babblade om. Mina tankar var fasta vid Ian och Natasha, mest Ian. Han var så lockande, och samtidigt mystisk och konstig, fast ändå så bedårande vacker.
"Vet du någonting om Ian?" Jag insåg att jag hade kläckt ur mig det.
"Vem?"
"Jag, eh, nej, jag menar, det var inget."
"Jag kanske vet vem du menar."
Jag tittade på henne. "Gör du?"
"Kanske. Det beror på. Menar du Ian, med sexigt rufsigt hår som man bara vill smeka? För i så fall, ja."
Jag fortsatte titta på henne och såg hur hennes min ändrades till ett flin.
"Ian från matten?" sa hon.
"Ja, precis. Han Ian.
"Åh, jag vet mycket om honom! Han är så himla snygg! Och tja, han är den sexiga versionen av drömprinsen för alla tjejer här i skolan och..."
Jag avbröt henne och skrattade mjukt. "Det var inte det jag menade."
"Nähä, men vad menade du då?"
"Jag undrar varför han beter sig, du vet, lite skum."
"Hm, det verkar som jag inte vet så mycket om honom trots allt."
"Hej April", sa en annan röst som var så bekant... Så bekant från mina... Jag slutade andas. Det var rösten från mina drömmar... Ians röst.
"He-hej I-Ian", stammade April som såg ut att kunna svimma när som helst.
"Får jag ta över här?"
"Visst!" sa April fort, och skuttade iväg lyckligt.
"Hej Stella." Hans ögon sken som diamanter.
Jag ville bara omfamma honom, känna på hans läppar, och kanske, bara kanske smaka på hans blod. Okej, nu var jag ute och cyklade med den där blodgrejen.
Jag andades hysteriskt och det kändes lite pinsamt. "Hej Ian." Jag lyckades inte få min röst att låta normal, utan den lät så darrig.
Han log (så sexigt). "Hur kan du veta vad jag heter?"
Nu darrade hela jag. "Jag, alltså, jag..."
"Har drömt om mig kanske?"
Jag höjde mina ögonbryn. "Hur?..."
Han smekte min kind och åh vad det kändes så härligt. Hans hand var så varm och len, och utan att jag kunde kontrollera mig själv vilade jag min kind i hans hand. Han log bredare. "Jag har drömt om dig också."
_____________________________________________________________
Bra? :D<3
Jag hade inte en susning om vart jag var på väg. Jag hade inte heller någon susning om var jag var. Korridorerna tog aldrig slut, och de fanns massvis av dem. Eleverna stod vid sina skåp och, hm, grejade antar jag. Jag ville också hitta mitt, men det var svårt att hitta den rätta bland hundratals skåp.
"Det ser ut som du behöver hjälp", sa en obekant röst.
Jag tittade över min axel.
"Hej, jag är April", sa en brunhårig tjej. Hon tog fram sin hand, och jag skakade den vänligt.
"Hej, Stella", log jag. "Och ja, jag behöver hjälp. Jag kan inte hitta mitt skåp."
"Vad har du för skåpnummer?"
"Eh, det är det jag inte vet." Ja, det var konstigt att jag inte visste mitt egna skåpnummer, men jag glömde fråga Miss Camara om det.
"Ge mig ditt schema."
"M-mitt schema?"
Hon nickade. "Det står säkert där någonstans."
Jag rotade i min väska och det kom ett litet "a-ha!" när jag hittade pappret. Sedan gav jag det till April.
"Japp, här är det. Skåp nummer 103. Hörru, våra skåp är precis bredvid varandra. Jag har skåp nummer 104!" sa hon.
"Åh, vad bra. Skulle du kunna visa mig det?"
"Självklart!"
Hela vägen till våra skåp pratade hon på om massa saker, fast jag hörde inte riktigt vad hon egentligen babblade om. Mina tankar var fasta vid Ian och Natasha, mest Ian. Han var så lockande, och samtidigt mystisk och konstig, fast ändå så bedårande vacker.
"Vet du någonting om Ian?" Jag insåg att jag hade kläckt ur mig det.
"Vem?"
"Jag, eh, nej, jag menar, det var inget."
"Jag kanske vet vem du menar."
Jag tittade på henne. "Gör du?"
"Kanske. Det beror på. Menar du Ian, med sexigt rufsigt hår som man bara vill smeka? För i så fall, ja."
Jag fortsatte titta på henne och såg hur hennes min ändrades till ett flin.
"Ian från matten?" sa hon.
"Ja, precis. Han Ian.
"Åh, jag vet mycket om honom! Han är så himla snygg! Och tja, han är den sexiga versionen av drömprinsen för alla tjejer här i skolan och..."
Jag avbröt henne och skrattade mjukt. "Det var inte det jag menade."
"Nähä, men vad menade du då?"
"Jag undrar varför han beter sig, du vet, lite skum."
"Hm, det verkar som jag inte vet så mycket om honom trots allt."
"Hej April", sa en annan röst som var så bekant... Så bekant från mina... Jag slutade andas. Det var rösten från mina drömmar... Ians röst.
"He-hej I-Ian", stammade April som såg ut att kunna svimma när som helst.
"Får jag ta över här?"
"Visst!" sa April fort, och skuttade iväg lyckligt.
"Hej Stella." Hans ögon sken som diamanter.
Jag ville bara omfamma honom, känna på hans läppar, och kanske, bara kanske smaka på hans blod. Okej, nu var jag ute och cyklade med den där blodgrejen.
Jag andades hysteriskt och det kändes lite pinsamt. "Hej Ian." Jag lyckades inte få min röst att låta normal, utan den lät så darrig.
Han log (så sexigt). "Hur kan du veta vad jag heter?"
Nu darrade hela jag. "Jag, alltså, jag..."
"Har drömt om mig kanske?"
Jag höjde mina ögonbryn. "Hur?..."
Han smekte min kind och åh vad det kändes så härligt. Hans hand var så varm och len, och utan att jag kunde kontrollera mig själv vilade jag min kind i hans hand. Han log bredare. "Jag har drömt om dig också."
_____________________________________________________________
Bra? :D<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 18:30
skit bra:D<3
Anonymous
Sat 1 Jan 2011 13:12
mer mer mer !!!:D
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 01:29
Du är helt jävla fantastisk! :D i LÖVE IT!!
PUBLICERA SÄGER JA BARA!!!
PUBLICERA SÄGER JA BARA!!!
23 comments on this photo
Visa toppen
Show footer