August
Show more 
Friday 31 December 2010 photo 26/37
|
The Only One: Kapitel 26
Mina ögon blängde chockat på Ian. "Vad sa du?"
"Jag sa att jag har drömt om dig", svarade han enkelt.
"Men hur..."
"Jag vet inte hur. Jag har bara gjort det. Hur är det med dig? Har du drömt om mig?"
Jag fick inte fram någonting, så jag nickade istället.
"Ska vi kanske gå någon annanstans? Där det inte finns så mycket folk."
Jag fick fortfarande inte fram någonting, så jag nickade bara, och följde efter honom.
Jag hade tusentals frågor att ställa honom, men min mun fungerade inte så som det skulle, så där gick vi, alldeles tysta och flinade nervöst mot varandra. Jag såg hur han försökte komma närmare mig hela tiden, men min kropp lydde mig inte och tog ett litet steg ifrån honom så fort han försökte.
"Visst är det här skumt?"
"Vadå?" Jag var glad att min mun fungerade igen.
"Du vet, allt. Drömmarna, Natasha och Kahlen, månbarnsgrejen."
"Åh, ja, det är ganska skumt."
"Kan jag få prata om en sak med dig?" frågade han.
"Ja. Självklart."
Han tittade omkring för att se efter ifall det var några som var nära oss. Det verkade som han inte ville att andra skulle höra honom. Jag tittade mig omkring jag med, och det var inga andra förutom jag och Ian. Hm, konstigt. Var var vi egentligen?
"Har du läst om den grekiska mytologin?"
"Den grekiska vadå?"
"Jag antar att det är ett nej." Sedan stoppade han sina händer i fickorna, det såg ut som om han var rädd att berätta om det han hade i hjärtat.
"Du kan berätta för mig", sa jag.
"Jag vet. Jag menar, eh, alltså, jag vet."
Jag väntade på att han skulle börja prata.
"I den grekiska mytologin, finns det olika gudar för olika saker", sa han.
"Jaha..."
"I alla fall, det finns en mångudinna vid namn Selene. "
"Mm..."
Han skrattade nervöst för sig själv. "Det här kommer att låta knäppt, men hon är min mor."
"Jaha..."
"Varför hör jag inget skratt?"
Jag blinkade. "Varför skulle jag skrattat?"
"Men, det låter ju så konstigt, och knäppt, och omöjligt."
"Just nu verkar det som om allting är konstigt, knäppt, och omöjligt", sa jag ärligt. "Så det här med din mor skrämde mig inte direkt."
"Det är så skönt att höra det." Han tog sina händer ur fickorna och tog tag i min högra hand. "Men du får inte berätta det för någon, okej?"
Jag log. "Okej."
"Tack. Men det finns mer av min hemlighet."
"Du är inte den enda som har hemlighet", mumlade jag. Och jag ville berätta om hemligheten för honom. Men jag var osäker ifall jag vågade det.
_____________________________________________________________
Bra? :D<3
Mina ögon blängde chockat på Ian. "Vad sa du?"
"Jag sa att jag har drömt om dig", svarade han enkelt.
"Men hur..."
"Jag vet inte hur. Jag har bara gjort det. Hur är det med dig? Har du drömt om mig?"
Jag fick inte fram någonting, så jag nickade istället.
"Ska vi kanske gå någon annanstans? Där det inte finns så mycket folk."
Jag fick fortfarande inte fram någonting, så jag nickade bara, och följde efter honom.
Jag hade tusentals frågor att ställa honom, men min mun fungerade inte så som det skulle, så där gick vi, alldeles tysta och flinade nervöst mot varandra. Jag såg hur han försökte komma närmare mig hela tiden, men min kropp lydde mig inte och tog ett litet steg ifrån honom så fort han försökte.
"Visst är det här skumt?"
"Vadå?" Jag var glad att min mun fungerade igen.
"Du vet, allt. Drömmarna, Natasha och Kahlen, månbarnsgrejen."
"Åh, ja, det är ganska skumt."
"Kan jag få prata om en sak med dig?" frågade han.
"Ja. Självklart."
Han tittade omkring för att se efter ifall det var några som var nära oss. Det verkade som han inte ville att andra skulle höra honom. Jag tittade mig omkring jag med, och det var inga andra förutom jag och Ian. Hm, konstigt. Var var vi egentligen?
"Har du läst om den grekiska mytologin?"
"Den grekiska vadå?"
"Jag antar att det är ett nej." Sedan stoppade han sina händer i fickorna, det såg ut som om han var rädd att berätta om det han hade i hjärtat.
"Du kan berätta för mig", sa jag.
"Jag vet. Jag menar, eh, alltså, jag vet."
Jag väntade på att han skulle börja prata.
"I den grekiska mytologin, finns det olika gudar för olika saker", sa han.
"Jaha..."
"I alla fall, det finns en mångudinna vid namn Selene. "
"Mm..."
Han skrattade nervöst för sig själv. "Det här kommer att låta knäppt, men hon är min mor."
"Jaha..."
"Varför hör jag inget skratt?"
Jag blinkade. "Varför skulle jag skrattat?"
"Men, det låter ju så konstigt, och knäppt, och omöjligt."
"Just nu verkar det som om allting är konstigt, knäppt, och omöjligt", sa jag ärligt. "Så det här med din mor skrämde mig inte direkt."
"Det är så skönt att höra det." Han tog sina händer ur fickorna och tog tag i min högra hand. "Men du får inte berätta det för någon, okej?"
Jag log. "Okej."
"Tack. Men det finns mer av min hemlighet."
"Du är inte den enda som har hemlighet", mumlade jag. Och jag ville berätta om hemligheten för honom. Men jag var osäker ifall jag vågade det.
_____________________________________________________________
Bra? :D<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 18:32
skit bra:D<3
Anonymous
Sat 1 Jan 2011 13:13
du e grym :D
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 17:01
you rock!! <3
18 comments on this photo
Visa toppen
Show footer