Friday 31 December 2010 photo 27/37
|
The Only One: Kapitel 27
Ian fortsatte att berätta om mångudinnan från den grekiska mytologin Selene. "Min mamma kunde byta kroppsfrom, precis som de andra gudarna och gudinnorna. Så från en andlig stoft förvandlade hon sig själv till en människa, gjord av kött, ben och blod. Sedan kom hon hit till Jorden, för att..." Han gjorde en paus. "Tja, jag vet faktiskt inte riktigt varför hon var här."
"Fortsätt."
"I alla fall, det var här hon mötte min pappa. Min pappa var en människa, en adelsman. Jag antar att de blev förälskade i varandra. Och de, hm, du vet nog vad man gör när man gillar varann."
"Ja. Den delen kan du skippa."
Han flinade mot mig. Men sedan såg han gravallvarlig ut. "Efter flera månader föddes jag, men inte i människoform. Utan i något slags stoftform. Och eftersom jag är halvmänniska behöver jag en kropp. En kropp av kött, ben och blod. Om jag är i min stoftform för länge dör jag."
"Wow", var allt jag fick ur mig.
Han skakade på huvudet. "Nej, det är inte 'wow'. Det är långt ifrån det. Det är hemskt Stella. Jag måste gå in i andras kroppar. Och vet du vad som händer med kropparnas själar? De dör. Jag dödar dem. Jag dödar människor. Det är det jag hatar mest med mig själv." Jag såg att hans ögon fylldes med tårar.
Jag rörde vid hans kind. "Ian, jag är så ledsen."
"Du tycker att jag är hemsk, eller hur? Kanske till och med ett monster."
"Nej Ian. Det tycker jag inte. Jag förstår hur du känner dig. Jag förstår att du egentligen inte vill döda dem, men du måste göra det. Du sa ju det själv, är du i din stoftform för länge, dör du."
"Men jag dödar oskyldiga människor", sa han och såg bort.
Jag tog hans haka och tvingade honom att se på mig. "Du är inte den enda som gör det. Jag gör det också."
"Va?"
Jag ville berätta för honom vad jag var för något efter allt han hade berättat för mig. Om jag erkände vad jag gjorde själv skulle det kanske få honom att se saker ljusare. "Jag dödar också osklydiga människor. Men det vill jag egentligen inte."
"Men du är väl inte som jag? Du är väl inte en halvgud som måste in i andras kroppar?"
"Nej, men jag är..." Jag tog ett djupt andetag. "Jag är en vampyr Ian."
"Men jag förstår inte, du har inte röda ögon, eller glittrar i solen, eller ringar..."
"Stopp!"
Han slutade babbla. "Jag förstår inte, du är inte lik vampyrer i filmer."
"Filmer är filmer. Verkligheten är verkligheten. Man kan inte jämföra de med varandra."
"Du har rätt, ursäkta."
"Det gör inget."
"Tack igen för att du inte blev rädd för mig."
"Inga problem."
Jag såg hur han böjde sig fram långsamt, för att kunna möta mina läppar. Jag närmade mig honom... och... och... skolklockan ringde. Skit! Jag börjar störa mig på den där klockan!
Han flög bakåt. "Ehum, ursäkta. Vi ska in nu. Vad är din nästa lektion?"
Jag tittade på mitt schema. "Kemi."
"Om du vill, skulle jag vilja följa dig dit."
"Det skulle jag vilja."
Vi gick till kemirummet sakta. Ja, vi skulle ha skyndat oss, men vi ville njuta den korta biten tillsammans. Plötsligt stod vi utanför en dörr, och Ian öppnade den. En man, som jag antog var lärare, kom fram till oss.
"Är det du som är Stella Case?" frågade han.
"Ja, det är jag."
"Du är sen."
"Ursäkta Mr Webber, men det var mitt fel. Det var inte meningen att hon kom sent", sa Ian.
"Nåja, gjort är gjort. Gå och sätt dig Miss Case."
Klumpigt gick jag och satte mig på en plats. Innan Ian försvann sa han: "Vi ses sen Stella!". Alla tjejer tittade efter vem det var som sa det, och när de såg att det var Ian flämtade de på samma gång. Jag hörde att de började prata om att det var fuskigt att Ian pratade med mig och sånt. Och jag kunde inte låta bli att flina åt det.
"Så du har träffat Ian Carson", sa personen brevid mig. Åh herregud, det var Seth!
_____________________________________________________________
Bra? ^^<3
Ian fortsatte att berätta om mångudinnan från den grekiska mytologin Selene. "Min mamma kunde byta kroppsfrom, precis som de andra gudarna och gudinnorna. Så från en andlig stoft förvandlade hon sig själv till en människa, gjord av kött, ben och blod. Sedan kom hon hit till Jorden, för att..." Han gjorde en paus. "Tja, jag vet faktiskt inte riktigt varför hon var här."
"Fortsätt."
"I alla fall, det var här hon mötte min pappa. Min pappa var en människa, en adelsman. Jag antar att de blev förälskade i varandra. Och de, hm, du vet nog vad man gör när man gillar varann."
"Ja. Den delen kan du skippa."
Han flinade mot mig. Men sedan såg han gravallvarlig ut. "Efter flera månader föddes jag, men inte i människoform. Utan i något slags stoftform. Och eftersom jag är halvmänniska behöver jag en kropp. En kropp av kött, ben och blod. Om jag är i min stoftform för länge dör jag."
"Wow", var allt jag fick ur mig.
Han skakade på huvudet. "Nej, det är inte 'wow'. Det är långt ifrån det. Det är hemskt Stella. Jag måste gå in i andras kroppar. Och vet du vad som händer med kropparnas själar? De dör. Jag dödar dem. Jag dödar människor. Det är det jag hatar mest med mig själv." Jag såg att hans ögon fylldes med tårar.
Jag rörde vid hans kind. "Ian, jag är så ledsen."
"Du tycker att jag är hemsk, eller hur? Kanske till och med ett monster."
"Nej Ian. Det tycker jag inte. Jag förstår hur du känner dig. Jag förstår att du egentligen inte vill döda dem, men du måste göra det. Du sa ju det själv, är du i din stoftform för länge, dör du."
"Men jag dödar oskyldiga människor", sa han och såg bort.
Jag tog hans haka och tvingade honom att se på mig. "Du är inte den enda som gör det. Jag gör det också."
"Va?"
Jag ville berätta för honom vad jag var för något efter allt han hade berättat för mig. Om jag erkände vad jag gjorde själv skulle det kanske få honom att se saker ljusare. "Jag dödar också osklydiga människor. Men det vill jag egentligen inte."
"Men du är väl inte som jag? Du är väl inte en halvgud som måste in i andras kroppar?"
"Nej, men jag är..." Jag tog ett djupt andetag. "Jag är en vampyr Ian."
"Men jag förstår inte, du har inte röda ögon, eller glittrar i solen, eller ringar..."
"Stopp!"
Han slutade babbla. "Jag förstår inte, du är inte lik vampyrer i filmer."
"Filmer är filmer. Verkligheten är verkligheten. Man kan inte jämföra de med varandra."
"Du har rätt, ursäkta."
"Det gör inget."
"Tack igen för att du inte blev rädd för mig."
"Inga problem."
Jag såg hur han böjde sig fram långsamt, för att kunna möta mina läppar. Jag närmade mig honom... och... och... skolklockan ringde. Skit! Jag börjar störa mig på den där klockan!
Han flög bakåt. "Ehum, ursäkta. Vi ska in nu. Vad är din nästa lektion?"
Jag tittade på mitt schema. "Kemi."
"Om du vill, skulle jag vilja följa dig dit."
"Det skulle jag vilja."
Vi gick till kemirummet sakta. Ja, vi skulle ha skyndat oss, men vi ville njuta den korta biten tillsammans. Plötsligt stod vi utanför en dörr, och Ian öppnade den. En man, som jag antog var lärare, kom fram till oss.
"Är det du som är Stella Case?" frågade han.
"Ja, det är jag."
"Du är sen."
"Ursäkta Mr Webber, men det var mitt fel. Det var inte meningen att hon kom sent", sa Ian.
"Nåja, gjort är gjort. Gå och sätt dig Miss Case."
Klumpigt gick jag och satte mig på en plats. Innan Ian försvann sa han: "Vi ses sen Stella!". Alla tjejer tittade efter vem det var som sa det, och när de såg att det var Ian flämtade de på samma gång. Jag hörde att de började prata om att det var fuskigt att Ian pratade med mig och sånt. Och jag kunde inte låta bli att flina åt det.
"Så du har träffat Ian Carson", sa personen brevid mig. Åh herregud, det var Seth!
_____________________________________________________________
Bra? ^^<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 18:36
skit bra:D<3
MEEEEER!!!!<3
MEEEEER!!!!<3
Anonymous
Sat 1 Jan 2011 13:15
bra :D
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 17:04
Du äger!!!
Kände igen många Twilight saker där ;) ;) Grymt!<3<3
Kände igen många Twilight saker där ;) ;) Grymt!<3<3
TwilightDiaries
Fri 31 Dec 2010 18:22
tack! :D
hah, menar du det där med röda ögon + glittrar i solen? ja, asså, Ian snackade om twilight ^^<3
hah, menar du det där med röda ögon + glittrar i solen? ja, asså, Ian snackade om twilight ^^<3
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 22:25
i know ;) tyckte det var kul att du blanda in det :D :D :D Det gör berättelsen ÄNNU BÄTTRE!!! :D :D :D <3333 I LÖVE IT!!
28 comments on this photo