April
Tuesday 7 February 2012 photo 1/1
|
nu står vi på egna ben trots att man kan blicka tillbaka ibland. folk säger att det var nått speciellt. den andra personen saknas när man bara träffar ena. det var jobbigt att se dig det var jobbigt att höra allt om dig. om vad som pågick. det var mycket folk runt omkring som enligt mig nästan sprang runt som yra hönor och trodde att de va tvungna att välja sida att stå på. istället för att fortsätta umgås med båda. vilket det faktiskt var väldigt få som tänkte att man kunde göra då. folk pratade och det tisslades och tasslades. jag menar, bor man verkligen i en sån liten stad så att hela staden bryter samman när ett par har gått enskilda vägar i livet? men men, som jag sa jag kan jämföra de med ett gäng yra hönor som inte riktigt vet vad de ska göra eller vart de ska ta vägen. Men de börjar hitta tillbaka eller har hittat sin sida att stå på. hur som, så gick vi två helt olika vägar med två helt olika miljöer. två miljöer, två personer, två vägar, påverkade oss också på olika sätt. ena halvan vill kunna prata, medan den andra är tvärt emot det. tyvärr säger jag. för när man stått någon så nära, så har den personen så mycket fakta om hur livet har varit och vad som gör att man bara vill sluta andas och falla ihop i en liten hög på marken under sig. det är synd att man inte ska kunna prata ens en gång. oavsett hur framtiden ser ut för oss och oavsett om det är andra personer i våra liv.
Jag vill bara säga tack för du funnits där för mig ibland.
måste le och skratta åt bilden.
Annons
Camera info
Camera E-420
Focal length 42 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/80 s
ISO 400
Visa toppen
Show footer