October
Saturday 13 October 2012 photo 1/1
|
Inte varit inloggad här på hundra år. Inte varit på kaninhoppning sen "alla mina kaniner dog". Tror ärligt talat inte att jag bearbetat det än, det här har varit det tuffaste året någonsin. Tänkte att jag ändå skulle berätta vad som hände, många som undrat.
Melker tog jag bort när hans kroniska ögoninflammation blev värre igen, valet stod mellan att krångla med antibiotika och ögondroppar resten av hans liv och för mig var det aldrig ett alternativ. Efter ett och ett halvt år med veterinärbesök och ögondroppar, salvor och antibiotika långa perioder fick det räcka. Han förtjänade något så himla mycket bättre.
Dagen efter märkte jag att Milous testiklar var jättesvullna, de var i storleken pingisbollar (överdriver inte). Det här var under Kristihimmelsfärd och en torsdag, Roslagstull hade stängt pga röd dag och när jag pratade med Bagarmossen fick jag rådet att avvakta så länge han åt ordentligt och var pigg. Och det var han ju. Alltid lika glad.
Dagen efter pratade jag med Roslagstull, de hade inte hade tider förrens på måndagen men sa i princip det samma, "så länge han är pigg är det ingen fara". På kvällen hade testiklarna börjat bli svarta och jag kände att det här är inte bra, så vi åkte in akut till Bagarmossen ändå. De konstaterade att de, som jag sagt hela tiden, "såg rätt illa ut". Han fick antiinflammatoriskt för svullanden och antibiotika mot infektionen (och en tratt runt huvudet som han HATADE) och de rådde mig att åka in akut så fort Roslagstull öppnade på lördagen.
Dagen efter var det ännu sämre, testiklarna började skrumpna ihop och på Roslagstull kunde de bara konstatera att de såg ut att självdö. Vad som ändå var ett större problem var att han vid det här laget inte kunde kissa själv, hade äggviteämnen i urinen och man misstänkte att infektionen spridit sig till njurarna. Han fick stanna kvar där, de sövde honom och satte kateter på honom för att få ut urinen. Alla ahde insett att skulle han klara sig var kastrering enda alternativet, men det gick inte att ta honom till operation eftersom infektionen då skulle leda till blodförgiftning. Han blev kvar där två nätter med antibiotika intravenöst medan vi alla hoppades att det skulle vända men på måndagen sa vi alla att nu räcker det. Det var fint att se hur glad han blev över att se oss igen efter de två dygnen, alltid lika glad. Han hade säkert kunnat kämpa i flera veckor, men för hans skull fick det räcka. Min kämpe.
Mora slutade långsamt att äta och en dag i juni när jag kände på magen insåg jag att hon hade knölar i livmodern. Var inte så hoppfull men veterinären trodde att det kanske kunde vara livmoderinflammation och inte cancer och att det i sin tur lett till magatoni också så hon fick hela köret med metacam, antibiotika och sedvanlig magatonibehandling. Tyvärr blev hon mycket sämre redan på kvällen och under natten var hon så gott som medvetslös för att tidigt på morgonen dagen efter somna in hemma, i min famn.
Förlorade alltså tre kaniner på en månad, det är det går inte att hantera. Det sjukaste är kanske att det inte vore för två osannolika m-i-r-a-k-e-l hade jag inte haft några kaniner kvar idag. I mars var Joey jättejättedålig en natt, kunde inte hålla värmen, var okontaktbar och i princip död en hel natt, hon låg i min säng och jag vakade, innan hon faktiskt piggade på sig helt mirakulöst. Tänk vad lite cocacola och kärlek kan göra. (och ja, jag tvångsmatade henne med cola. Tänkte att om hon ändå skulle dö kunde hon få sin favorit, det var dessutom vätska + socker/energi så tyckte det var en bra idé då. Funkade tydligen)
Jake har gjort skäl för namnet Mirakel ännu en gång, han fick något magatoniliknande där magsäcken svullnade upp och blev stenhård. Åkte i illfart till Roslagstull (antalet besök där den här sommaren tror jag inte att jag kan räkna till ens) och de sa att jag hade gjort rätt som INTE behandlat för magatoni hemma, eftersom magsäcken var så spänd att den skulle spricka isåfall. Det i sin tur ledde till lite problem, eftersom de då inte kunde behandla.
Även han blev inlagd, morgonen efter ringde de och sa att jag skulle komma och säga hejdå så fort som möjligt. Helst innan tio men jag var i stallet och sa "kommer till elva". Det blev hans räddning, för 10.30 bajsade han en plutt och 10.45 slet han av sig sitt dropp. (Innan dess hade han inte ens stått upp på ett dygn) Det gjorde att vi och veterinären (samma som förlöste honom) sa "vi ger honom en sista chans, han vill ju kämpa". Senare under dagen började han äta lite hö och dagen efter fick han komma hem med magatonibehandling.
Tror inte på ödet men det fanns nog en mening med att jag inte kunde komma in innan elva.
Blev jättelångt det här, nu vet ni och ärligt talat är jag osäker på om jag kommer tillbaka till kaninhoppningen. Inga fler kaniner på ett bra tag, jag har min älskade tant och mitt Mirakel, det räcker just nu. Allt gör fortfarande jätteont, trots att det gått flera månader. Det är fortfarande jobbigt att gå ut till kaninerna. Så kaninhoppning? Det här är nog början på slutet. Kanske kommer jag och tävlar någon gång ibland, men jag har inte hoppat ett hinder med någon av dem sen början av sommaren och allt påminner bara om den värsta månaden ever, så...
Annons
Comment the photo
Knasanka
Wed 31 Oct 2012 10:45
Åh, miljoner miljoner kramar till dig!
Det är så fruktansvärt hemskt när man blir så maktlös och det inte finns något mer man kan göra.
De levde helt fantastiska liv hos dig, de hade inte kunnat ha det bättre.
Miljoner kramar till dig och dina två mirakel! <3
Finns här om du vill prata!
Det är så fruktansvärt hemskt när man blir så maktlös och det inte finns något mer man kan göra.
De levde helt fantastiska liv hos dig, de hade inte kunnat ha det bättre.
Miljoner kramar till dig och dina två mirakel! <3
Finns här om du vill prata!
Babydoll
Mon 15 Oct 2012 11:35
Vad sorgligt... massa kramar till dig! Tänker så mycket på min lilla tussis Tore nu, han blev bara tre år :(
Anonymous
Sat 13 Oct 2012 19:13
http://www.liveleak.com/view?i=599_1349915895
är du köttätare så bör du kolla på filmen, finns ingen anledning till att du inte ska se den.
tänk dig att det är din kanin i videon.
är du köttätare så bör du kolla på filmen, finns ingen anledning till att du inte ska se den.
tänk dig att det är din kanin i videon.
faannybunny
Sat 13 Oct 2012 18:45
Vila i frid! Så tråkigt:( Själv har jag haft tre som har somnat in på fem månader:(
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ugglapuggla/510326604/
Visa toppen
Show footer