Har precis samma känsla som då för länge sen.. när hon gick arbetslös..

du vet.. det där känslan av att man bara gräver sig djupare och djupare ner i det där stora svarta hålet av hopplöshet...

Bara att denna gången har hon inget att skylla på.. vilket inte gör saken bättre

Jag önskar att jag kunde komma med en såndär stor gul maskin med krok fram och lyfta upp dig, jag vet precis vad du menar, svarta hål are the worst! D:

Jag förstår dig ska du veta!
Svårt att ta sig någonstans, vare sig i livet eller på kartan... scheit, jag har inte ens pengar till mjölk. Men mest av allt så saknar jag mycket av inspirationen att ta itu med allt, både det mundana och det ovanliga.
Jag är så fruktansvärt trött. Överallt.
Om man bara fick krypa tillbaka till gymnasielivet en vecka, eller kanske skulle det bara göra saken värre.
Men jag behöver nått, en smäll på käften eller en kick i arschlet så jag kommer igång igen.
Jag är vemodig just nu, vemodig och märkligt nog vaken. Allt har varit så otroligt "jag" sedan igår.

Vad ska vi göra egentligen?
Vad är vi menade att göra?

Kram Beccis, ge inte upp