February
Saturday 21 June 2008 photo 1/4
|
Mitt hår hade knappast växt ut över pannan.
Jag plockade blommor och lekte vid dörren,
då kom du ridande på en käpphäst av bambu,
travade runt och kastade gröna plommon.
Vi bodde grannar på en gård i Ch'ang-kan,
båda var vi unga och med glada hjärtan.
Vid fjorton blev jag din hustru,
så blyg att jag inte vågade le mot dig en gång,
jag stack undan huvudet i en mörk vrå
och stod där orörlig, hur högt du än ropade på mig.
Vid femton år penslade jag mina ögonbryn,
viss om att ingen aska kunde släcka vår kärlek
och att jag skulle vänta på dig till min död
med trofast hjärta i min längtans vakttorn.
Då jag var sexton for du bort på en lång resa
Genom Ch'üt'angpasset mellan klippor och vattenfall.
Efter fem månader kunde jag inte uthärda det längre –
dina fotsteg vid dörren, som jag kände så väl,
voro alla övertäckta av grön mossa,
för tät och djup för att sopas undan.
Den första höstvinden strödde fallna löv
och nu, då åtta månader ha gått, blekgula fjärilar
flocka sig två och två i trädgårdsgräset.
Jag känner hur mitt hjärta håller på att brista
Och jag är rädd för att min klara hy skall
slockna.
O, då du återvänder till sist genom Padistrikten
sänd mig ett brev i förväg,
så att jag kan komma och möta dig, hur långt bort
du än må vara,
hela vägen till Chang-fêng Sha.
Li Po - En sång om Ch'ang-kan
Taget från: Jadeberget och Hägerboet
Bild: Huang shan
Jag plockade blommor och lekte vid dörren,
då kom du ridande på en käpphäst av bambu,
travade runt och kastade gröna plommon.
Vi bodde grannar på en gård i Ch'ang-kan,
båda var vi unga och med glada hjärtan.
Vid fjorton blev jag din hustru,
så blyg att jag inte vågade le mot dig en gång,
jag stack undan huvudet i en mörk vrå
och stod där orörlig, hur högt du än ropade på mig.
Vid femton år penslade jag mina ögonbryn,
viss om att ingen aska kunde släcka vår kärlek
och att jag skulle vänta på dig till min död
med trofast hjärta i min längtans vakttorn.
Då jag var sexton for du bort på en lång resa
Genom Ch'üt'angpasset mellan klippor och vattenfall.
Efter fem månader kunde jag inte uthärda det längre –
dina fotsteg vid dörren, som jag kände så väl,
voro alla övertäckta av grön mossa,
för tät och djup för att sopas undan.
Den första höstvinden strödde fallna löv
och nu, då åtta månader ha gått, blekgula fjärilar
flocka sig två och två i trädgårdsgräset.
Jag känner hur mitt hjärta håller på att brista
Och jag är rädd för att min klara hy skall
slockna.
O, då du återvänder till sist genom Padistrikten
sänd mig ett brev i förväg,
så att jag kan komma och möta dig, hur långt bort
du än må vara,
hela vägen till Chang-fêng Sha.
Taget från: Jadeberget och Hägerboet
Bild: Huang shan
Visa toppen
Show footer