Det ligger frost i luften, del II

Eftersom jag faktiskt fick respons ganska direkt på förra inlägget så får ni en liten fortsättning här. ^^ Kom ihåg - minst en kommentar, gärna mer än ett eller två ord, innan ni får läsa mer! :D

_____________________**_____________________

   Även om promenaden tog på hennes krafter så värmde den och hon kände att humöret steg något, om än inte mycket. Dock sjönk det strax igen då hon började närma sig nästa by. Samtidigt ökade vinden i styrka och ett lätt duggregn svepte in henne likt ett kallt täcke. Klumpen i magen växte – i byn skulle hon inte få någon hjälp undan stormen, det visste hon redan. Hon saktade in på stegen. Skulle hon försöka, trots att hon visste att det var lönlöst?

   Elva stannade helt och såg sig villrådigt omkring. Till vänster bredde en stor hage ut sig, och bortom den låg sjön. Framför sig hade hon byn och till höger… Till höger låg den stora skogen. Elva svalde och bet sig i läppen. Alf hade alltid sagt till henne att inte gå ensam in där, eftersom det fanns både ulv, tasse och troll som bara väntade på att få sluka små flickor som hon själv. Bättre att han gick istället.

   Elvas grepp med tänderna om läppen hårdnade. Nu fanns inte Alf längre hos henne för att göra sådana saker som att gå in i skogen för att leta mat, samla ved och allt annat man kunde tänkas behöva göra. Leta efter skydd undan en storm… Elva svalde igen. Hon såg ju inte längre ut som en flicka, med sitt korta hår. Kanske skulle det vara nog för att lura vem som än kunde tänkas vilja äta upp henne? Skulle de tro att hon var en stark och modig pojke och därför hålla sig undan?

   Hon vände blicken mot byn igen. Doften av stekos från bybornas kvällsvard fick det att vattnas i hennes mun och vrida sig i hennes mage. Fötterna började röra sig igen längs med vägen, först tveksamt och långsamt men sedan allt fortare, till dess att hon nästan sprang mot byn.

   "Om jag inte får stanna så kanske de kan ge mig något att äta", tänkte hon medan hon susade fram längs vägen. Det tog inte lång stund innan hon kunde stanna framför den första dörren för att hämta andan. Huset var litet, knappast mer än två rum, men det verkade ha en tillhörande ladugård och Elva tyckte sig höra hur djuren rumsterade omkring, trots den tilltagande blåsten. Hon tog ett sista djupt andetag och gick fram för att slå sin lilla knutna näve mot dörren.

There are more blog posts on this day (5)