Sunday 22 November 2009 photo 8/9
|
-Släpp mig, vad har jag gjort er? SLÄPP!!
Det är natt och jag är trött, men mamma säger att jag måste ut och kasta soporna.
Varför? Varför måste jag?
Jag går sakta ut på tomten, längst bort till den gröna containern.
Släpper ner soppåsen och ska precis tillbaka in igen då jag känner en hårig,
äcklig hand som tar tag i mig och drar mig bakåt. Det blir svart för ögonen och jag
känner flera händer över hela min kropp. Jag försöker skrika, men något kallt vasst,
mot halsen stoppar skriket som blir till ett kvävt ljud.
-Varför? Varför är det just jag?
Jag försöker slita mig loss men flera händer drar mig tillbaka till marken så jag slår
i huvudet. Mina kläder slits sönder, jag vet inte vad jag ska göra längre.
Allting blir svart...
Den natten förstördes mitt liv, allting var meningslöst vad jag än gjorde.
Jag känner ingen smärta, det rinner inga tårar. Jag är stel som en docka. Uttryckslös är det man
kan kalla mig. Ingen märkte, det gjorde mycket ondare att ingen märkte hur
jag mådde. Livet är piss, jag skar mig flera gånger. Jag tog tabletter, men vågade inte
ta för mycket. Jag åt, ingenting.Drack inget, blev alldeles för mager. Ingen märkte och tillslut tog min smärta slut.
Jag hoppade.
Det är natt och jag är trött, men mamma säger att jag måste ut och kasta soporna.
Varför? Varför måste jag?
Jag går sakta ut på tomten, längst bort till den gröna containern.
Släpper ner soppåsen och ska precis tillbaka in igen då jag känner en hårig,
äcklig hand som tar tag i mig och drar mig bakåt. Det blir svart för ögonen och jag
känner flera händer över hela min kropp. Jag försöker skrika, men något kallt vasst,
mot halsen stoppar skriket som blir till ett kvävt ljud.
-Varför? Varför är det just jag?
Jag försöker slita mig loss men flera händer drar mig tillbaka till marken så jag slår
i huvudet. Mina kläder slits sönder, jag vet inte vad jag ska göra längre.
Allting blir svart...
Den natten förstördes mitt liv, allting var meningslöst vad jag än gjorde.
Jag känner ingen smärta, det rinner inga tårar. Jag är stel som en docka. Uttryckslös är det man
kan kalla mig. Ingen märkte, det gjorde mycket ondare att ingen märkte hur
jag mådde. Livet är piss, jag skar mig flera gånger. Jag tog tabletter, men vågade inte
ta för mycket. Jag åt, ingenting.Drack inget, blev alldeles för mager. Ingen märkte och tillslut tog min smärta slut.
Jag hoppade.
Directlink:
http://dayviews.com/wtfnolifeffs/425999482/


Visa toppen
Show footer