April
Saturday 29 May 2010 photo 2/2
|
Nu närmar sig... ett sista, Hej då
Nu är det inte långt kvar tills det är dags att ta farväl på riktigt.
Fast Jag igentligen kommer Jag aldrig att göra det, på riktigt.
Begravningen äger rum på måndag, och allt har bara gått så fort,
allt bara snurrar omkring mig och jag vet inte vart jag ska hitta min
mitt punkt i livet just nu? Det är så tufft, alldeles för tufft för en människa att orka ta farväl av en sån otroligt fin människa, en livskamrat man hade velat spendera massor av mer tid tillsammans med. men antagligen är man ett sånt stort ego att man blundar, för man vill inte tro på att någo kan hända, sina käraste. Jag är där i livet just nu. "Varför ringde jag henne inte liiiite oftare, varför var jag upptgaen för att lägga mina tankar på något annat just då, på lilla Sanna. Man vet inte vad man ska säga, Jag vet inte vad jag ska säga. Ett Hej då räcker inte. Det kommer det aldrig att göra. För jag kommer aldrig att kunna släppa taget om dig Sanna. aldrig, och det står jag fast vid.
Just nu, så bara drömmer jag mig bort. Hur kommer det att bli sen, träffas vi. Jag tror att man kommer dit man själv vill. Och Jag vet, när det är våran tur, att lämna denna kalla plats. Då står du där, med din Keps på sniskan, ölen i ena handen, ge oss den varma kramen som du alltid gav, som var fyllde med så mycket livs glädje och Kärlek. Och med ditt fina Leénde och säga: "Heeej Hjärtat, hur mår du?" Som du alltid sa när man träffade dig.
Jag kommer aldrig att glömma när du kallade mig för: "Ditt egna lilla Lammkött" Det är jag och kommer alltid att vara Sanna.
Nu är det inte långt kvar tills det är dags att ta farväl på riktigt.
Fast Jag igentligen kommer Jag aldrig att göra det, på riktigt.
Begravningen äger rum på måndag, och allt har bara gått så fort,
allt bara snurrar omkring mig och jag vet inte vart jag ska hitta min
mitt punkt i livet just nu? Det är så tufft, alldeles för tufft för en människa att orka ta farväl av en sån otroligt fin människa, en livskamrat man hade velat spendera massor av mer tid tillsammans med. men antagligen är man ett sånt stort ego att man blundar, för man vill inte tro på att någo kan hända, sina käraste. Jag är där i livet just nu. "Varför ringde jag henne inte liiiite oftare, varför var jag upptgaen för att lägga mina tankar på något annat just då, på lilla Sanna. Man vet inte vad man ska säga, Jag vet inte vad jag ska säga. Ett Hej då räcker inte. Det kommer det aldrig att göra. För jag kommer aldrig att kunna släppa taget om dig Sanna. aldrig, och det står jag fast vid.
Just nu, så bara drömmer jag mig bort. Hur kommer det att bli sen, träffas vi. Jag tror att man kommer dit man själv vill. Och Jag vet, när det är våran tur, att lämna denna kalla plats. Då står du där, med din Keps på sniskan, ölen i ena handen, ge oss den varma kramen som du alltid gav, som var fyllde med så mycket livs glädje och Kärlek. Och med ditt fina Leénde och säga: "Heeej Hjärtat, hur mår du?" Som du alltid sa när man träffade dig.
Jag kommer aldrig att glömma när du kallade mig för: "Ditt egna lilla Lammkött" Det är jag och kommer alltid att vara Sanna.
Visa toppen
Show footer