Friday 26 September 2008 photo 48/68
|
Om Kazuya, som sagt^^
Som liten var Kazuya rätt ensam. Hans föräldrar var nästan aldrig i närheten, så han var tvungen att ta handom sig själv. Men han ogillade dem inte, utan samtalen som han några gånger per gång hade med sin mamma var lyckliga stunder.
När han växte upp började han slåss mot andra o strunta i skolan. Det var inte för att han tyckte allt var dålgit, utan mer hans sätt att bekräfta sin egna existens
Både hans föräldrar o lärare gav upp om honom, såg honom som ännu ett av samhällets skräp.
Kazuya insåg att hans liv inte hade någon större mening o beslutade att ta livet av sig, genom att drunkna i en sjö.
Han hopapde inte i, utan gick sakta ner mot vattnet.
Men då greppar någon tag i honom. Det var en liten flicka, som redan där knappt kunde nå botten.
Hon tog honom upp o og mot honom.
Kazuya kände sig räddad, som att handen som han höll i o som höll i honom var den som han alltid letat efter - nyckeln till hans existens.
Det som han måste göra senare för att komma över det förflutna är att tillsamans med Susume gå över till andra sidan av sjön.
Ensam fanns det ingen annan sida, men då han håller i Susumes hand så kan han se den.
Det kan man väll säga var det det ^^
Mycket bättre då man ser den själv :3
Som liten var Kazuya rätt ensam. Hans föräldrar var nästan aldrig i närheten, så han var tvungen att ta handom sig själv. Men han ogillade dem inte, utan samtalen som han några gånger per gång hade med sin mamma var lyckliga stunder.
När han växte upp började han slåss mot andra o strunta i skolan. Det var inte för att han tyckte allt var dålgit, utan mer hans sätt att bekräfta sin egna existens
Både hans föräldrar o lärare gav upp om honom, såg honom som ännu ett av samhällets skräp.
Kazuya insåg att hans liv inte hade någon större mening o beslutade att ta livet av sig, genom att drunkna i en sjö.
Han hopapde inte i, utan gick sakta ner mot vattnet.
Men då greppar någon tag i honom. Det var en liten flicka, som redan där knappt kunde nå botten.
Hon tog honom upp o og mot honom.
Kazuya kände sig räddad, som att handen som han höll i o som höll i honom var den som han alltid letat efter - nyckeln till hans existens.
Det som han måste göra senare för att komma över det förflutna är att tillsamans med Susume gå över till andra sidan av sjön.
Ensam fanns det ingen annan sida, men då han håller i Susumes hand så kan han se den.
Det kan man väll säga var det det ^^
Mycket bättre då man ser den själv :3