Nu kommer ett inlägg om kärlek och dess betydelse (mina tankar och åsikter).

Ordet kärlek beskriver inte en kännsla. Kärlek existerar inte.
Kärlek är mer en saknad i personens frånvaro än glädje i personens närvaro.

Att känna kärlek för någon är bara ett sätt att säga "jag saknar dig när du inte är hos mig".
Sen när personen är där, vad händer då?
Jo, visst kan du tillfälligt bli glad. Visst kan du tillfälligt må bra.
Sen när det gått en tid. T.ex. några år. Då känner du ingenting för personen i dens närvaro, mer än att du inte vill vara ifrån denne pågrund av saknaden du känner när han/hon inte är med dig.

Kärlek kan ju också beskrivas på olika sätt. Att gåta över en persons död är inte nödvändigtvis en kärleksbekräftelse från den gråtandes del. Han/hon kunde lika gärna stått och inte rört en min men fortfarande känna saknad i personens frånvaro.

Att gråta över ett dött husdjur, samma sak där.

Kärlek är ingen kännsla i sig, det är saknad.
Någon som håller med?

Jaha, så dina idé att "homosexualitet är en sjukdom" bygger på en forskningsrapport? Det är minst lika dumt och ignorant xD.



Och sluta projicera bort problemet, ta debatten.

du evigsnubbe, jag skrev läs på till Simon, inte till dig. Har inte ork att ha en jävla argumentation under en jävla bild xD

"Läs på"? Här var man arrogant ser jag ;). Det får bli en vetenskaplig uppsats då eftersom du tigger om det:



"Kärlek" är ett samlingsnamn för känslor som t.ex attraktion, tillgivenhet, (sexuell) lust, trygghet etc. Alla dessa känslor är även de koncept, då det flera signalsubstanser kan kopplas vardera (dock ev. inte till lust, då det vad jag vet bara kopplas till signalsubstansen dopamin). Som jag nämnde nedan så signifieras även "kärleken" av två perioder - "nykärleken" och "senkärleken". "Nykärleken" är den period som signifieras av sexuell lust, spänning och viljan att utforska varandra. Denna period kan vara allt ifrån någon vecka till kanske ett halvår, beroende på hur mycket man träffas. Perioden som följer "nykärleken" är då "senkärleken". Det är ofta här de flesta ungdomarnas förhållanden tar slut, då de känner att "känslorna är borta". I själva verket så är det bara all lust och alla dopaminkickar som börjar avta svagt (värt att veta är att dopamin även är sammanlänkat med motivation). Dopamin är det som ger den där "pirriga" känslan i magen, för att uppmuntra en till att agera. Senkärleken signifieras istället av känslor som närhet, trygghet och förtroende; samt känslan av att man börjar utveckla en djup och nästan spirituell relation till varandra. Denna period kan liknas mer med vänskap (tänk er äldre par så förstår ni precis vad jag menar ^^). Oxytocin är väl egentligen den signalsubstans som ersätter dominansen av dopamin under "nykärleken".



Men ja, därför förstår jag inte vad i helvete "tomtas" snackar om när han påstår sig ha läst en artikel om detta. Antingen har han missuppfattat artikeln, latat sig igenom den, eller så är det någon idiot till forskare som har skrivit den (då en 17 åring uppenbarligen inte borde veta mer än dem); eller så är han helt enkelt bara för arrogant och självgod för att erkänna att han har fel och/eller hittar på och ljuger. Tummen ner till "tomtas", läs gärna på själv, framförallt innan du uppmanar folk som verkligen är intresserade av ämnet att göra det.

Men läs på, det finns en Engelsk forskningsrapport nånstans på internet som jag läst, kommer dock ej ihåg var, google is your friend. :)

Lita på mig när jag säger att jag har studerat detta ämne otroligt mycket. Jag vill helst dock inte dra någon lång vetenskaplig uppsats här i kommentarfältet, så jag håller det till denna nivå. Är ni intresserade av en längre debatt/diskussion så kontakta gärna mig via min gästbok.



Jag vill bara svara på "tomtas" kommentar, som är full med skit och nonsens. För det första, det är inte bevisat att kärlek är en "kemisk reaktion i kroppen" (om det är något "tomtas" har hört så är det definitivt en lugn). För det första så vore det omöjligt att det skulle vara EN reaktion, eftersom det inte finns någon ENSTAKA kemisk signalsubstans kopplad direkt till "kärlek". För det andra så innefattar konceptet "kärlek" ett flertal känslor, till och med två "perioder" signifierade av helt olika känslor. Varje enstaka känsla i sig är kopplade till ett flertal olika kemiska signalsubstanser. Att påstå att "det är bevisat att kärlek är en kemisk reaktion i kroppen" är därför rent nonsens, och felaktigt.



För det andra så vet jag även av erfarenhet att "tomtas" är nationalist, troligen homofob därav (och det märks). Homosexualitet är inte en "skada", och homosexuella kan mycket väl bli "kära". Den mest utbredda teorin om orsaken till homosexualitet är kopplingen till "insprutningen" av hormon under våran tillväxt som foster. När detta händer så utvecklar vi bl.a kön, men våra hjärnor utvecklas också. Det är vid det här laget vi utvecklar våran instinktiva/undermedvetna sexualitet, och det händer ofta att det kan gå lite snett i mängden hormon vilket leder till att barnet t.ex får en manlig kropp (pga könsbestämningen från kromosomerna), men en kvinnlig sexualitet (pga för lite testosteron närvarande under utvecklingen av hjärnan). Detta är även anledningen till varför homosexuella män ofta naturligt är mer feminina och vice versa med homosexuella kvinnor.

till ankskiten, klart jag tkr att flator är lika sjuka dom med. Om dom är "människor" eller ej sa jag inget om, men eftersom att homosexualitet är en sjukdom så är det något som går snett i deras hjärna. :)

aoo jag vet inte om jag håller med dig riktigt heller, det e sant till viss del

men bland kommentarerna så håller jag allra mest, faktiskt väldigt mycket, med eviglidelse, att kärlek innefattar flera olika känslor.

man känner trygghet (i sig själv, i den tillfälliga omgivningen), i personens närhet, man känner en speciell slags spänning, en spännande stämning.

när jag tänker på kärlek och vad det innefattar tänker jag mycket på tilliten, som är jävligt basic, men som tar lite tid att bygga upp, förtroendet liksom. hängivenheten och entusiasmen, finns det mycket sånt i ett förhållande så är det väldigt aktivt och spännande, och just då kan man nog inte tröttna på varandra.



Sen en jätteviktig sak i förhållanden som jag tycker det borde skyltas med, är problem som dyker upp. Läste ett klockrent citat för nån vecka sen, nåt i stil med "Ett förhållande tar inte slut när problemen uppstår, ett förhållande tar slut när man slutar lösa problemen tillsammans"

Och jag tycker att det var så jävla fint och mitt i prick.

Man måste vara "mogen" och försöka förstå varandra ur den andres perspektiv, ömsesidigt. Båda måste göra det, sen kommer man fram till en lösning, en kompromiss och att den ena eller även båda, ska bättra sig, på vad det nu kan vara.



Gud det blev typ långt. haha^^ få se om nån orkar läsa. Borde nog lägga upp ett eget inlägg där jag skriver typ det hära....



Men du har faktiskt delvis rätt också.

Och tomtas har rätt i det dära vetenskapsmässiga om att "kärlek" om man bryter ner det till atomer och undersöker det att det e en kemisk reaktion. det har jag både hört och kommit fram till själv *värd en klapp på huvudet*

Och inlägget under var det mest omgonaste jag har läst :) Så vitt jag vet är bögar fortfarande homo sapiens precis som resten av befolkningen och ser ingen annledning att de skulle känna annorlunda. FÖrövrigt är det konstigt att han inte komenterade något om lebbar. Är det något att kolla på kanske?

Det stämmer till viss del, men det är bevisat att "kärlek" är en kemisk reaktion som uppstår i kroppen för att försäkra fortplantningen. Bögar är dock skadade som blir "kära" (om dom ens blir det??) i andra killar tex. :D

jag håller nte med D': fast dt e säkert bara för attt jag nte vill tro på dt .

"Kärlek" är inte en känsla, däremot är saknad en känsla (och därav kan kärlek inte vara saknad). "Kärlek" är ett koncept som sammanfattar ett flertal känslor, bland annat saknad eftersom vi ofta saknar det som får oss att njuta.