April
Friday 8 January 2010 photo 3/3
|
Jag citerar min gode vän Theta, som han så fint heter här på denna community:
"Det är smärta. Den gör sig påmind i varje slag från sekundvisaren. Man vet det så väl men ändå så kämpar man så hårt för att förneka det. Det är som att vilja gå igenom dörren och samtidigt låsa den. Förvirringen över valet får endast spiralen att slutta brantare nedåt och tankarna tjuter när de viner förbi inuti.
Man känner det innan man ska sova, har man bara smakat på tanken så är man fast i den onda cirkeln. Det ena leder till det andra och man ser de värdsliga sakerna runt omkring sig, varför allt bara är som det är. Man ser sina minnen och tankar blixtra förbi, och man undrar vilken mening de egentligen har.
Man står blödandes på knäna och bönar och ber om ovissheten, önskar att tanken aldrig slagit en från första början. Det bränner som om man fått en glödhet pil genom bröstet och man slås av det faktum att ingenting kan hindra det. Man tänker på allt man missat och allt man missar. På allt det man vill ha och allt det man hade.
Det är en sanning som bara ens spegelbild vet om, man önskar bortom mörkret att där finns något bortanför kunskapen, bortanför vetskapen. Man vill bara släppa tanken, sluta tänka den och bli fri från bojorna. Man vill somna och och vakna upp som om det aldrig existerat. Men man vet att det kommer att komma tillbaka varje gång.
Smärtan är så intensiv att man bara vill sätta revolvern mot tinningen, öppna dörren mot det okända. Så många vet redan svaret, men kan inte förmedla det. Man hör sekunderna ticka vidare och inser att de få sekunder som just passerat var nog för att ruinera en hel livstid.
Det är syftet man börjar undra över, alla dessa miljoner minnen och upplevelser.. Vad har de egentligen för mening. Varför, varför inte. Det river och det tär och man ger upp inombords. Det är nog illa när man ser det i sin spegelbild och undrar varför.
Hur många sekunder har tickat egentligen, och till vilken mening, till vilket syfte?
De flesta påstår sig lyckliga, men de är bara för ignoranta alternativt för rädda för att våga tänka sanningen. För de vet att när den febervarma känslan kryper fram och påminner om sanningen så finns det inga tankar i världen som kan få dem att släppa det.
Man inser att vi alla vandrar de där stegen och att många redan nått avsatsen. Man inser att alla de runt omkring en ska gå samma öde till mötes. Man försöker föreställa sig scenariot och smärtan i bröstet når en ny kulmen. Hur mycket man än kämpar emot det så vägrar det släppa taget. Smärtan gör en blind och man inser att man gör vad som helst för att bara få slippa tanken.
Men vi ska alla dö.. Det är vår mening och det finns inget vi kan göra åt det.
och hur många som än närvarar vid tillfället så dör vi alltid ensamma.. I tanken.
och alla de miljoner minnen och upplevelser som hänt var för ingenting. Allt var för ingenting och ens liv är inget mer än en sekund som tickat förbi."
För övrigt ska jag hem till Örebro imorgon.
"Det är smärta. Den gör sig påmind i varje slag från sekundvisaren. Man vet det så väl men ändå så kämpar man så hårt för att förneka det. Det är som att vilja gå igenom dörren och samtidigt låsa den. Förvirringen över valet får endast spiralen att slutta brantare nedåt och tankarna tjuter när de viner förbi inuti.
Man känner det innan man ska sova, har man bara smakat på tanken så är man fast i den onda cirkeln. Det ena leder till det andra och man ser de värdsliga sakerna runt omkring sig, varför allt bara är som det är. Man ser sina minnen och tankar blixtra förbi, och man undrar vilken mening de egentligen har.
Man står blödandes på knäna och bönar och ber om ovissheten, önskar att tanken aldrig slagit en från första början. Det bränner som om man fått en glödhet pil genom bröstet och man slås av det faktum att ingenting kan hindra det. Man tänker på allt man missat och allt man missar. På allt det man vill ha och allt det man hade.
Det är en sanning som bara ens spegelbild vet om, man önskar bortom mörkret att där finns något bortanför kunskapen, bortanför vetskapen. Man vill bara släppa tanken, sluta tänka den och bli fri från bojorna. Man vill somna och och vakna upp som om det aldrig existerat. Men man vet att det kommer att komma tillbaka varje gång.
Smärtan är så intensiv att man bara vill sätta revolvern mot tinningen, öppna dörren mot det okända. Så många vet redan svaret, men kan inte förmedla det. Man hör sekunderna ticka vidare och inser att de få sekunder som just passerat var nog för att ruinera en hel livstid.
Det är syftet man börjar undra över, alla dessa miljoner minnen och upplevelser.. Vad har de egentligen för mening. Varför, varför inte. Det river och det tär och man ger upp inombords. Det är nog illa när man ser det i sin spegelbild och undrar varför.
Hur många sekunder har tickat egentligen, och till vilken mening, till vilket syfte?
De flesta påstår sig lyckliga, men de är bara för ignoranta alternativt för rädda för att våga tänka sanningen. För de vet att när den febervarma känslan kryper fram och påminner om sanningen så finns det inga tankar i världen som kan få dem att släppa det.
Man inser att vi alla vandrar de där stegen och att många redan nått avsatsen. Man inser att alla de runt omkring en ska gå samma öde till mötes. Man försöker föreställa sig scenariot och smärtan i bröstet når en ny kulmen. Hur mycket man än kämpar emot det så vägrar det släppa taget. Smärtan gör en blind och man inser att man gör vad som helst för att bara få slippa tanken.
Men vi ska alla dö.. Det är vår mening och det finns inget vi kan göra åt det.
och hur många som än närvarar vid tillfället så dör vi alltid ensamma.. I tanken.
och alla de miljoner minnen och upplevelser som hänt var för ingenting. Allt var för ingenting och ens liv är inget mer än en sekund som tickat förbi."
För övrigt ska jag hem till Örebro imorgon.
Comment the photo
Sen att hela texten handlar om det är väl en sak, men damn man måste ta mina metaforer och paralleller på orden om allt man får ut av dem är "att dö". x)
Jag har skrivit en längre version just for you eftersom du verkade gilla den så mycket.
och..
Du stavade fel på mitt nickname btw. Någon random har redan tagit mitt namn med Z här. ^^
<br />
Jag ska ändra det felet omgående, tack för att du sa det. :D
Inte emo; cyniskt. ^^
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xaner0/436317370/
Visa toppen
Show footer