Thursday 23 October 2008 photo 3/4
|
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
Ja hoppar på en buss här som tar mej tillbaks i tiden,
rider gamla vägar för att visa vad man gjort i livet,
det nästan svävar genom tid o rum,
Genom gråt, skratt o tårar från då man va ung,
där e gatan som ja växte upp på,
där e grannarna som hjälpte mej rätt mycket då,
där har vi parken man lekte o va glad,
o där e vägen till skolan man gick varje dag,
jag undrar ibland vad man tänkte på då,
när man va liten o inte kunde förstå,
va livet innebar o va man skulle göra,
hinner inte tänka mer o minnena förstöra,
där e min gamla skola då man då fick driva
lokalerna där ja har lärt mej läsa o skriva,
kiosken o husen o allt utanför ja mycket av dom saker
som idag är förstört,men jag kan se tillbax allt som de var inte mer en
än tjuga för bussen till stan, man levde i en drömvärld
utan massa knas,får rysningar i kroppen när jag tänker tillbaks.
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
Där e Hagaskolan där ja gick upp till sexan ,
man tjäna status o man våga skippa läxan,
helt nya vänner som man då lärde känna,
stunder som ja saknar om man bara kunde vända,
sen blev de mosstag i början höll sig lugn,
man våga inte gärna storma in o spela kung,
tog cykeln om helgerna va ute hela kvällen,
blev packad av spriten redan första sväljen,
ja kompisar som gällde sket i va andra tyckte
billig fylla på köpet av ett dåligt ryckte,
Studion för att rappa, Shit va ja försökte
utanför va trappen där vi alltid tjuvrökte,
Lärarna blev tokiga o ringde alltid hem, då stack
man till en kompis efter skolan sen, Pizzerian o kebaben
dit man alltid stack o åt,
o så fritidsgårn dit man drog i mellan åt
ja kan se skolgårn där vi körde basket,
både sprit o tobak som man haft i högstadiet,
fick ljuga för morsan , säga den är inte min
o ikväll mamma ska vi bara se på film.
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
Sen börja man gymnasiet o flytta in till stan,
ja minnen suddas ut förutom nåra som finns kvar,
ja håller måttet uppe o försöker kämpa vidare,
Ibland känns de hopplöst me allt detta skrivande
o så allt som man gått runt o lovat,
ett stort förlåt till alla vänner ja sårat,
för alla dagar som inte gick som vi sa,
för barndoms kamrater som aldrig kommer tillbaks,
för all den sorg som i mitt huvud bankar,
för Ante Barazza, Ja du finns i mina tankar,
jag lägger upp de nu för att ni ska förstå,
kanske hård på utsidan men känslor finns endå,
från min bardom o uppåt nu står ja här i dag,
17 år o har passerat i väntan på en ny dag,
har inge mer o säga nu bussen har stannat,
skakar om huvet o ja vaknar me det samma!
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
Ja hoppar på en buss här som tar mej tillbaks i tiden,
rider gamla vägar för att visa vad man gjort i livet,
det nästan svävar genom tid o rum,
Genom gråt, skratt o tårar från då man va ung,
där e gatan som ja växte upp på,
där e grannarna som hjälpte mej rätt mycket då,
där har vi parken man lekte o va glad,
o där e vägen till skolan man gick varje dag,
jag undrar ibland vad man tänkte på då,
när man va liten o inte kunde förstå,
va livet innebar o va man skulle göra,
hinner inte tänka mer o minnena förstöra,
där e min gamla skola då man då fick driva
lokalerna där ja har lärt mej läsa o skriva,
kiosken o husen o allt utanför ja mycket av dom saker
som idag är förstört,men jag kan se tillbax allt som de var inte mer en
än tjuga för bussen till stan, man levde i en drömvärld
utan massa knas,får rysningar i kroppen när jag tänker tillbaks.
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
Där e Hagaskolan där ja gick upp till sexan ,
man tjäna status o man våga skippa läxan,
helt nya vänner som man då lärde känna,
stunder som ja saknar om man bara kunde vända,
sen blev de mosstag i början höll sig lugn,
man våga inte gärna storma in o spela kung,
tog cykeln om helgerna va ute hela kvällen,
blev packad av spriten redan första sväljen,
ja kompisar som gällde sket i va andra tyckte
billig fylla på köpet av ett dåligt ryckte,
Studion för att rappa, Shit va ja försökte
utanför va trappen där vi alltid tjuvrökte,
Lärarna blev tokiga o ringde alltid hem, då stack
man till en kompis efter skolan sen, Pizzerian o kebaben
dit man alltid stack o åt,
o så fritidsgårn dit man drog i mellan åt
ja kan se skolgårn där vi körde basket,
både sprit o tobak som man haft i högstadiet,
fick ljuga för morsan , säga den är inte min
o ikväll mamma ska vi bara se på film.
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,
Sen börja man gymnasiet o flytta in till stan,
ja minnen suddas ut förutom nåra som finns kvar,
ja håller måttet uppe o försöker kämpa vidare,
Ibland känns de hopplöst me allt detta skrivande
o så allt som man gått runt o lovat,
ett stort förlåt till alla vänner ja sårat,
för alla dagar som inte gick som vi sa,
för barndoms kamrater som aldrig kommer tillbaks,
för all den sorg som i mitt huvud bankar,
för Ante Barazza, Ja du finns i mina tankar,
jag lägger upp de nu för att ni ska förstå,
kanske hård på utsidan men känslor finns endå,
från min bardom o uppåt nu står ja här i dag,
17 år o har passerat i väntan på en ny dag,
har inge mer o säga nu bussen har stannat,
skakar om huvet o ja vaknar me det samma!
Till er som minns hur de var, var dom när jag minns än i dag, Allt vi gjort ända
sen start kommer du ihåg de här är resan tillbaks,