Previous photoWednesday 11 May 2011 photo 8/9
|
Störst av dom är kärlek.
Och kärlek ska vara nåt vackert och bra, det ska hjälpa och värma. Men det känns snarare som ett långsamt självmord, som vi inte riktigt förstår men brukar oss av. Jag vet inte ens varför jag skriver nu när jag sitter med gråten i halsen, men skriver gör jag och nu vägrar jag sluta.
Jag vill bara säga till dom som sagt hejdå, att jag minns dom och kommer alltid göra det. Minnena kommer få mig att le och göra ont på samma gång, det kommer alltid vara så. Men det är fint, jag fick låna många änglar för en kort stund.
Vissa dog, vissa gick, vissa sa bara hejdå.
Men jag saknar dom hur det än blev, för jag behöver dom fortfarande. Det där stödet man inte riktigt får av vänner, men tro inget, jag får massor av mina vänner och jag älskar dom.
Men vem har inte känt att det räcker inte till?
Jag vet, jag vet. Jag är ung. I min ålder är det kärlek på prov, kärlek på låtsas.
Men varför är jag så jävla beroende av att ha någon som påminner mig om det faktum att jag kanske är lite bra, att jag kanske kan lite grann, jag med?
jag kanske borde ge upp för stunden, bara tänka att det kommer bli bättre sen.
Men det går bara inte, det gör ont, på riktigt, här inne, i bröstet, där hjärtat en gång satt.
För jag har inget hjärta kvar, dom tog sina bitar så nu har jag inget kvar att ge. Jag har ingenting, jag ÄR ingenting.
Vad kan jag göra för ändring på våran Jord? Ingenting, jag kan bara se på när folk förlorar själen, hoppet, när folk krigar och andra kämpar för att få mat och nånstans att sova. Och jag har hjärta att klaga?
Det finns dom som har det värre. Jag vet det, men på nån nivå får jag ångest för det med. För jag kan inte göra nåt, jag kan inte ändra de självklara faktum som funnits i våran värld långt före min födsel.
Jag önskar att ångesten kunde försvinna för ett tag, så jag såg klart, så jag kunde ändra det som ändras kan.
Jag vill inte vara mig själv för alltid, men samtidigt vill jag inte röra mig ur fläcken.
Jag förstår inte in eller ut.
Jag vill bara ändra allt, radera alla fel jag har.
Men förlåt, förlåt jag kan inte.
Och kärlek ska vara nåt vackert och bra, det ska hjälpa och värma. Men det känns snarare som ett långsamt självmord, som vi inte riktigt förstår men brukar oss av. Jag vet inte ens varför jag skriver nu när jag sitter med gråten i halsen, men skriver gör jag och nu vägrar jag sluta.
Jag vill bara säga till dom som sagt hejdå, att jag minns dom och kommer alltid göra det. Minnena kommer få mig att le och göra ont på samma gång, det kommer alltid vara så. Men det är fint, jag fick låna många änglar för en kort stund.
Vissa dog, vissa gick, vissa sa bara hejdå.
Men jag saknar dom hur det än blev, för jag behöver dom fortfarande. Det där stödet man inte riktigt får av vänner, men tro inget, jag får massor av mina vänner och jag älskar dom.
Men vem har inte känt att det räcker inte till?
Jag vet, jag vet. Jag är ung. I min ålder är det kärlek på prov, kärlek på låtsas.
Men varför är jag så jävla beroende av att ha någon som påminner mig om det faktum att jag kanske är lite bra, att jag kanske kan lite grann, jag med?
jag kanske borde ge upp för stunden, bara tänka att det kommer bli bättre sen.
Men det går bara inte, det gör ont, på riktigt, här inne, i bröstet, där hjärtat en gång satt.
För jag har inget hjärta kvar, dom tog sina bitar så nu har jag inget kvar att ge. Jag har ingenting, jag ÄR ingenting.
Vad kan jag göra för ändring på våran Jord? Ingenting, jag kan bara se på när folk förlorar själen, hoppet, när folk krigar och andra kämpar för att få mat och nånstans att sova. Och jag har hjärta att klaga?
Det finns dom som har det värre. Jag vet det, men på nån nivå får jag ångest för det med. För jag kan inte göra nåt, jag kan inte ändra de självklara faktum som funnits i våran värld långt före min födsel.
Jag önskar att ångesten kunde försvinna för ett tag, så jag såg klart, så jag kunde ändra det som ändras kan.
Jag vill inte vara mig själv för alltid, men samtidigt vill jag inte röra mig ur fläcken.
Jag förstår inte in eller ut.
Jag vill bara ändra allt, radera alla fel jag har.
Men förlåt, förlåt jag kan inte.
Visa toppen
Show footer