Tuesday 18 August 2009 photo 7/7
|
Mina ögon uppfattade två hål i väggen, ett stort och ett litet. vad hade hänt här egentligen? vad var det för hus jag sökt skydd i?
"Cedric, svara mig. Vad är det du pratar om?", sa jag bestämt. När han inte svarade fortsatte jag nu emd en ännu mer irriterad röst. "Stå inte bara där!"
Hastigt vände han sig om, trots att rummet var halvljust kunde jag se att han ögon var rödare än någonsin och att han ansträngde hela kroppen något så koppiöst.
"Vad vill du jag ska säga?", hans röst var grov, nästan arg.
Cedrics käke var hårt spänd och lika så hans händer. Men han skrämde inte mig, trots att han nästan såg ut som ett vilt, otämjt lejon.
"Sanningen kanske?", svarade jag med samma arga tonläge.
Han pustade ut med ett hånleende som blottade de två vita huggtänderna. "Sanningen?", muttrade han så grovt att jag faktiskt blev rädd.
Av ren reflex flög min händer upp över min gapande mun och mina ögon spärrades upp.
"Jag hade rätt! Du är en vampyr!, skrek jag nästan nöjt och pekade chokat på honom.
Han bara himlade med de röda ögonen och klev fram till mig. "Blev du rädd nu, eller?"
Jag skakade på huvudet och kunde inte övertala mgi själv att slita blicken ifrån hans ansikte.
"Cedric, svara mig. Vad är det du pratar om?", sa jag bestämt. När han inte svarade fortsatte jag nu emd en ännu mer irriterad röst. "Stå inte bara där!"
Hastigt vände han sig om, trots att rummet var halvljust kunde jag se att han ögon var rödare än någonsin och att han ansträngde hela kroppen något så koppiöst.
"Vad vill du jag ska säga?", hans röst var grov, nästan arg.
Cedrics käke var hårt spänd och lika så hans händer. Men han skrämde inte mig, trots att han nästan såg ut som ett vilt, otämjt lejon.
"Sanningen kanske?", svarade jag med samma arga tonläge.
Han pustade ut med ett hånleende som blottade de två vita huggtänderna. "Sanningen?", muttrade han så grovt att jag faktiskt blev rädd.
Av ren reflex flög min händer upp över min gapande mun och mina ögon spärrades upp.
"Jag hade rätt! Du är en vampyr!, skrek jag nästan nöjt och pekade chokat på honom.
Han bara himlade med de röda ögonen och klev fram till mig. "Blev du rädd nu, eller?"
Jag skakade på huvudet och kunde inte övertala mgi själv att slita blicken ifrån hans ansikte.