July
Wednesday 9 January 2008 photo 1/1
|
Rest in peace Barbro <3 En sorgens dag. Mormor barbro har idag begrafts. Har inte tänkte så mycket på sen när jag fick reda på att hon dött. Liksom kände inget. Men idag när jag gick in i kyrkan och såg den lilla vita kistan, så kände jag hur det brände till i halsen. Såg allas ledsa miner, speciellt Kjells där han satt i sin rullstol. Vem hade trott att sjuke gamle Kjell skulle leva längre än Barbro. När jag satt där på raden näst längst fram med min blomma och näsduk i handen började jag tänka. På allt jag gjort med Barbro när jag var liten, sen tänkte jag på så lite jag träffat henne sen hon flyttade in på hem med Kjell. Jag kände mig hemskt. Vi började sjunga psaml 201. Men när jag öppnade munnen och skulle sjunga kom det bara tårar, hur mycket jag än försökte så gick det bara inte att sjunga. När sången var slut började prästen prata om Barbro, om allt de hon hade fått reda på genom de anhöriga. Men egentlligen kan de ju itne känas bra att stå framför massa gråtande folk och prata om den som dött precis som om hon kände den. Men hon verkade inte bry sig. Hon bara pratade och pratade och pratade. Till slut så lyssnade jag inte utan tänkte själv. Och då plötsligt börjar gubben vid pianot sjunga. Han sjöng så fint. & då kom det. Det där jätte anfallet. Jag bara grät och grät och grät , som en 2 åring när den nt får sin glass, fast av sorg. Papa såg hur mycket jag grät och la sin arm runt mig. Just i den sekunden kände jag mig så säkert på något sätt, liksom typ som om det var okej att gråta. Jag grät så jag fick inte ens luft. Jag tänkte att jag måste ut, men då slutade gubben att sjunga och allt blev tyst. SAen sjöng psaln 297 , men där grät jag inte på samma sätt. Prästen fortsatte och predika om gud. Även omj g är konfimerad så tycker jag att gud är en riktigt tråkigt sak att snacka om, känns så överambsiösit typ. Sen blev det mer psaml 249 , grymt fin psalm, önskar jag hade trexten, men tyvärr inte.ja såg hur ledsna alla var. Speciellt Kjell. Han försökte resa sig ur rullstolen, men när han sotg upp med hjälp av två andra så kom han ingenstanns. Han bara stog där, Jag trodde han höll på att dö . Men efter ett tag satte han sig i stolen och sa adjö till henne. Tyckte så hemskt synd om honom just då. Men så var de min tur att gå fram. Jag tog min ros och jag suttit och luktat på hela begravningen och min nästduk och gick fram. Äen om man inte såg Barbro så kunde man ändå tänka sig hur hon såg ut. Jag väntade till sist att lägga min blomma, Jag pussade på min blomma la den på kistn och gick tillbaka till min plats. Nu grät jag nt, nu hetsgrät jag verkligen. Prästen tackade och sa en massa som jag inte hörde, allt jag tänkte var att jag behövde klomma ut för illamåendet hade kommit igen. Jag sprang ut ur kyrkan, men pappa hack i häl:) Efter en nypa frisk luft gick ja in i kyrkan tände ett ljus för Barbro och ett för farfar så klart. Ni finns för evigt i mitt hjärta. Rest in peace Barbro ( & farfar)
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 9 Jan 2008 19:25
stackars dig!!! fan va sorgligt att det har hänt!, synd om dig!!!! du kan alltid snacka med mig om d e ngt eller så :) im best :P
aaaleexaandraa
Wed 9 Jan 2008 19:26
Tack:) ja du är då för jävla bra asså;) MEn jag e bästare än du.
Anonymous
Wed 9 Jan 2008 16:59
Men åååh, STACKARSSTACKARS dig:( Begravningar är de värsta som finns:( Tycker så synd om dig vännen, men du klarar detta!
Anonymous
Wed 9 Jan 2008 16:38
:'(
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aaaleexaandraa/148034772/
Visa toppen
Show footer