June
Wednesday 9 September 2009 photo 3/11
|
Without you I wither away,
Without you I didn't know anything,
Without you I walk as blind and deaf,
Without you I i walk around in silence,
Without you I had no rest,
Without you I didn't have a home,
Without you I didn't have a target,
Without you I haven't any advice.
Du trodde du var säker, du trodde du var trygg,
livets autostrada, där du drog fram i all din glans,
har blitt en dammig landsväg, som inte leder någonstans.
Du letar till en ordning, som inte längre finns,
Världen störtar samman, livet går i kras,
marken börjar skaka, och ingenting står kvar,
stjärnorna kollapsar, vargen slipper lös,
fördämningarna brister, och nya stjärnor föds,
du ser dig om i fasa, och fattar ingenting,
Du vaknar ur din dvala, du vaknar ur din dröm,
du förstår att du har sovit, den medvetslöses sömn,
allt du ville hålla, har glidit ur din hand,
huset som du rev, var byggt på lösan sand,
du famlar runt i mörker, som om du vore blind,
Du står i din förvirring, ditt hjärta gör så ont,
ditt sinne är förmörkat, och din hjärna alldeles tom,
alla som du älskade, har redan gett sig av,
varken löften eller lögner, kunde hålla dig kvar,
förtvivlan och förvåning, det är allt du egentligen minns,
smärtorna blir värre, Men det finns en tid för glädje
det finns en tid för sorg, det finns en tid och öppna sig,
och en tid att börja om, natten föder drömmar,
som mörker föder ljus, och vem kan säkert säga,
hur framtiden ser ut, kanske kommer dagen,
att dansa kind mot kind, sådant kan va möjlighet,
när livet får sin frid.
Without you I didn't know anything,
Without you I walk as blind and deaf,
Without you I i walk around in silence,
Without you I had no rest,
Without you I didn't have a home,
Without you I didn't have a target,
Without you I haven't any advice.
Du trodde du var säker, du trodde du var trygg,
livets autostrada, där du drog fram i all din glans,
har blitt en dammig landsväg, som inte leder någonstans.
Du letar till en ordning, som inte längre finns,
Världen störtar samman, livet går i kras,
marken börjar skaka, och ingenting står kvar,
stjärnorna kollapsar, vargen slipper lös,
fördämningarna brister, och nya stjärnor föds,
du ser dig om i fasa, och fattar ingenting,
Du vaknar ur din dvala, du vaknar ur din dröm,
du förstår att du har sovit, den medvetslöses sömn,
allt du ville hålla, har glidit ur din hand,
huset som du rev, var byggt på lösan sand,
du famlar runt i mörker, som om du vore blind,
Du står i din förvirring, ditt hjärta gör så ont,
ditt sinne är förmörkat, och din hjärna alldeles tom,
alla som du älskade, har redan gett sig av,
varken löften eller lögner, kunde hålla dig kvar,
förtvivlan och förvåning, det är allt du egentligen minns,
smärtorna blir värre, Men det finns en tid för glädje
det finns en tid för sorg, det finns en tid och öppna sig,
och en tid att börja om, natten föder drömmar,
som mörker föder ljus, och vem kan säkert säga,
hur framtiden ser ut, kanske kommer dagen,
att dansa kind mot kind, sådant kan va möjlighet,
när livet får sin frid.
Visa toppen
Show footer