Friday 16 October 2009 photo 4/5
|
En dag kom varslet om hans död
och slog sig ner hos oss och stal vår glöd
Livet blev en vandring lång och svår
men kärleken den växte år från år
Svärdet hängde alltid över oss
från sjukdomshelvetets koloss
Dagen kom som blev den sista
då jag honom skulle mista
Marken rycktes undan där jag stod
I kroppen rusade mitt blod
Min älskade så tunn och svag
och där så menlös, där stod jag
och kände hur mitt liv rann bort
Vår kärlekssaga blev för kort
I sorgens land är det så kallt
längtan överskuggar allt
Vackra minnen har jag många
men likafullt är dagar långa
Och helgen ensam är så trist
och jag säger nu till sist
Var tacksam du som ej din kära mist
Vara ensam är så enahanda trist
och slog sig ner hos oss och stal vår glöd
men kärleken den växte år från år
från sjukdomshelvetets koloss
då jag honom skulle mista
I kroppen rusade mitt blod
och där så menlös, där stod jag
Vår kärlekssaga blev för kort
längtan överskuggar allt
men likafullt är dagar långa
och jag säger nu till sist
Var tacksam du som ej din kära mist
Vara ensam är så enahanda trist
Annons