Det finns dagar i livet då man bara vill gömma sig i en påse och ta på sig de där mörka glasögonen, dagar då man inte vill vara med längre. Det vet jag. Jag vet också att det har varit alldeles för mycket skit för din del den senaste tiden. Hade det varit jag som varit i din situation hade jag antagligen gått ut och i skogen och lagt mig under en sten och stannat där tills det växte mossa på mig. Det gör inte du, du kämpar på. Men även kämpare har sina gränser, såklart. Men även när det är som värst så får du inte glömma att jag, och väldigt många fler, älskar dig och tycker du är en alldeles underbar liten människa!

Jag vet ju att människor tycker jag är konstig och jag känner att varje gång jag pratar så blir allt så fel....Jag vill verkligen tro på det du säger men jag kan inte...Jag vet att folk innerst inne tycker att jag är helt knäpp...

Jag vill inget hellre än att ta på mig påsen och glasögonen, gå ut i skogen och bara låta mossan växa....skulle helst av allt vilja vara helt osynlig. Alla har vi vårat eget sätt att fly på, jag har mitt. Tystnaden är värst och jag vill helst att det ska hända något hela tiden...

Jag är ledsen för att jag är jag och vill helst vara någon annan mycket bättre människa...jag är långt ifrån underbar men man får göra vad man kan av det man har. Är ledsen att orken försvinner ibland och ni får lida... Det är bara mig det är fel på och jag hoppas att ni inte tar åt er av mig. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig...det ÄR INTE synd om mig...