February
Friday 18 January 2013 photo 1/1
|
Hemska mardrömmar red mig inatt som de horor de var.
Zombieapokalyps typ, fast istället för en global syn pä det var det jävligt lokalt sett, var hemma i ett hem jag inte kände till, det var en blandning av bdb-människor och gamla klasskompisar, bla en som under tiden drömmen fortgick utvecklades från foster till min ålder, och hade nån kraft som gick ut på att hon kunde spränga zombierna till köttslamsor, vilket jag råkade se utan att det var meningen.
"HÖH FAN DET LÅTER JU ASROLIGT MANNEN JAG VILL ATT APOKALYPSEN KOMMER HAHA FETT ROLIGT ATT DÖDA ZOMBIES"
Den åsikten får mig att vilja kräkas. För jag tänker mig all skräck, osäkerhet och känslan att aldrig vara säker. Så, mardrömmar som den här har jag bara väntat på, ni ska få läsa det jag kommer ihåg
Rädslan och paniken var ett faktum, har ännu inte sett någon zombie, så jag vet inte hur de ser ut. Jag bara vet att de är här, och de vill mörda mig med allt de har.
Plötsligt medans jag snyftandes med hackiga rörselser rör mig genom hallen som är full av bråte och välta otympliga saker, på väg flr att försöka varna Lou, som inget vet än, hör jag något. rundar hörnet mot tvättstugan, och där... stod den.
bara ett ben, den vinglar lite på stället där den står. den andas gurglande, eftersom ansiktet är grovt deformerat, med läderartad brunsjuk hud, som går i veck runt den läppfria munnen fyllt med svarta krokiga tänder. väldigt lång hals får den att nästan se löjlig ut med sina stumpar till armar, amputerade straxt nedanför axeln. extremt smal, och avsmalnande bröstkorg, med alldeles för många revben. den vände sig mot mig när den hörde mig kvida medans jag segnade ner mot golvet av rädsla, och fräste till med en glimt i de alldeles för stora svarta ögonen som hotade at tränga ut ur sina hålor av upphetsning.
Jag slog mig mot byrån jag föll på, och varelsen snubblande på en matta. och föll på mig. medans den krälade uppför min kropp, siktandes på halsen, såg jag vad som verkade vara en blandning av en sjukligt ful docka, och en anorektiskt bebis koncentrera sig på äcklet. så sprängdes han, och jag fick inget klägg på mig.
nu är jag i ett annat hus på en övervåning med ett par människor, det är fortfarande ljust och dag, men de jag är med har inte märkt det jag märkt. tydligen har en jävel tagit sig in, gömt sig, och väntar. rör sig genom huset när ingen ser. Jag har fortfarande otrolig ångest, fullkomligt vettskrämd och fortfarande chockad. ingen tror mig när jag berättar det för dem, de bara skrattar
nu kommer vi till delen som är rolig såhär efteråt, men i drömmen var jag fortfarande undrr dödligt hot, så jag var fortfarande livrädd
"vi är säkra här, och vi har sprit!"
JA, MEN VI TAR MED OSS DEN OCH DRAR DÅ FÖR DET ÄR EN HÄR I HUSET, VILL NI DÖ ELLER!?
"Haha, ta dig ett glas..."
Jag ser en rörelse i ögonvrån, en skugga drar över väggen, det knakar till i bordet bredvid mig. Det är @Almightymalachi som blivit smittad, men inte hunnit mutera till ett muterat ruttet spetälskmonster än. och det jag ser under bordet är ett ben som klänger sic fast vid ett bordsben, som är way för kraftigt för att tillhöra honom, men det är han, och jag springer till de andra.
Jag springer till de andra, och det enda jag minns nu är spring i en trappa, malachi som rör sig blixtsnabbt, och jag som skriker "HAN HAR INTE SPRITEN, DET ÄR LUGNT, SPRING BARA ERA HELVETEN"
fy helvete vilket jävla trauma.
Zombieapokalyps typ, fast istället för en global syn pä det var det jävligt lokalt sett, var hemma i ett hem jag inte kände till, det var en blandning av bdb-människor och gamla klasskompisar, bla en som under tiden drömmen fortgick utvecklades från foster till min ålder, och hade nån kraft som gick ut på att hon kunde spränga zombierna till köttslamsor, vilket jag råkade se utan att det var meningen.
"HÖH FAN DET LÅTER JU ASROLIGT MANNEN JAG VILL ATT APOKALYPSEN KOMMER HAHA FETT ROLIGT ATT DÖDA ZOMBIES"
Den åsikten får mig att vilja kräkas. För jag tänker mig all skräck, osäkerhet och känslan att aldrig vara säker. Så, mardrömmar som den här har jag bara väntat på, ni ska få läsa det jag kommer ihåg
Rädslan och paniken var ett faktum, har ännu inte sett någon zombie, så jag vet inte hur de ser ut. Jag bara vet att de är här, och de vill mörda mig med allt de har.
Plötsligt medans jag snyftandes med hackiga rörselser rör mig genom hallen som är full av bråte och välta otympliga saker, på väg flr att försöka varna Lou, som inget vet än, hör jag något. rundar hörnet mot tvättstugan, och där... stod den.
bara ett ben, den vinglar lite på stället där den står. den andas gurglande, eftersom ansiktet är grovt deformerat, med läderartad brunsjuk hud, som går i veck runt den läppfria munnen fyllt med svarta krokiga tänder. väldigt lång hals får den att nästan se löjlig ut med sina stumpar till armar, amputerade straxt nedanför axeln. extremt smal, och avsmalnande bröstkorg, med alldeles för många revben. den vände sig mot mig när den hörde mig kvida medans jag segnade ner mot golvet av rädsla, och fräste till med en glimt i de alldeles för stora svarta ögonen som hotade at tränga ut ur sina hålor av upphetsning.
Jag slog mig mot byrån jag föll på, och varelsen snubblande på en matta. och föll på mig. medans den krälade uppför min kropp, siktandes på halsen, såg jag vad som verkade vara en blandning av en sjukligt ful docka, och en anorektiskt bebis koncentrera sig på äcklet. så sprängdes han, och jag fick inget klägg på mig.
nu är jag i ett annat hus på en övervåning med ett par människor, det är fortfarande ljust och dag, men de jag är med har inte märkt det jag märkt. tydligen har en jävel tagit sig in, gömt sig, och väntar. rör sig genom huset när ingen ser. Jag har fortfarande otrolig ångest, fullkomligt vettskrämd och fortfarande chockad. ingen tror mig när jag berättar det för dem, de bara skrattar
nu kommer vi till delen som är rolig såhär efteråt, men i drömmen var jag fortfarande undrr dödligt hot, så jag var fortfarande livrädd
"vi är säkra här, och vi har sprit!"
JA, MEN VI TAR MED OSS DEN OCH DRAR DÅ FÖR DET ÄR EN HÄR I HUSET, VILL NI DÖ ELLER!?
"Haha, ta dig ett glas..."
Jag ser en rörelse i ögonvrån, en skugga drar över väggen, det knakar till i bordet bredvid mig. Det är @Almightymalachi som blivit smittad, men inte hunnit mutera till ett muterat ruttet spetälskmonster än. och det jag ser under bordet är ett ben som klänger sic fast vid ett bordsben, som är way för kraftigt för att tillhöra honom, men det är han, och jag springer till de andra.
Jag springer till de andra, och det enda jag minns nu är spring i en trappa, malachi som rör sig blixtsnabbt, och jag som skriker "HAN HAR INTE SPRITEN, DET ÄR LUGNT, SPRING BARA ERA HELVETEN"
fy helvete vilket jävla trauma.
Camera info
för att kompensera
'cause I luf u
men alltså jag funderar jämt på att skriva saker, but i never do 8D
wellls.... jag skulle Lest de kvinne!
Och efter det så slutar det alltid med att jag blir en snäppet argare Pyramid Head och klyver min väg fram and save the day.
Though jag brukar inte drömma ofta alls.
But man, that dream sucks. *hugs*
Hoppas jag inte får så traumatiserande drömmar när jag sover ensam ikväll.
50 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alcorexic/512468870/
Visa toppen
Show footer