Taget och översatt av @TokioHotelNytt.
Håller med så jävla mycket, 100% av varje jävla ord!

Aftenposten.no (Norge)

Mer än "stygga emos"
Ofta påverkas vi av människor som vi inte ens kunnat drömma om någon gång.

Det var en gång ... Nästan som starten på ett äventyr. Två pojkar föddes i föredetta Östtyskland, i en liten by kallad Leipzig. Ett tvillingpar som blev min varningstriangel, då när jag behövde det som mest.

Fördomar
Hur många av er har inte rynkat på näsan när ni såg Bill och Tom Kaulitz från Tokio Hotel första gången? Bill, med hår som ett piggsvin och häftigt smink. Tom, tvillingbrodern som ironiskt nog brukar ha enorma brallor, XXL t-shirts, keps och långa dreadlocks.

För två år sedan var jag likadan. Det var fullt med fördomar, egentligen fanns det inte plats för något annat. Om jag inte hade skitsnackade med mina kompisar, snackade vi om kändisar. Respektabla kändisar som Britney Spears och Paris Hilton.

Stygga emos
Men så en dag blev Tokio Hotel kända i Norge. Kända som de stygga, tyska emosarna. Men istället för att fokusera på hur kändisarna såg ut, lade jag för första gången märke till vilka de var.

Vackra på insidan
Jag undrade när Bill tillgängade låten "In die Nacht" till sin tvillingbror, och sjöng "Du är allt jag är, och allt jag någonsin kommer vara." Efter det lade jag märke till att Bill flyttade sig närmare Tom under varje konsert när låten "1000 Meere" framfördes. Han sjöng inte till publiken längre, utan till sin tvillingbrodern: "Snälla, försvinn aldrig från mig." Och som en slags blinkade varningstriangel med tvillingarna i centrum så gick det upp för mig att det är det är utsidan man ser, men det är insidan som räknas.

Tack och lov
Jag skriver detta för att försöka få folk att tänka till. Men mest av allt, att tacka dessa killar och gratulera dem på födelsedagen. För de fyller 21 år idag. Olika som natt och dag, men ändå väldigt fästa i varandra. "Vilken är den bästa present du någonsin har fått, Tom?" frågade Bill på födelsedagen ifjol. "Den fick jag 10 minuter efter att jag föddes. Jag fick dig", svarade Tom. Det bevisar iallafall för mig att man aldrig ska döma boken efter omslaget.

Respekt för alla
Och här är historien för mig. Jag förändrades och växte lite. Senare min började min personlighet utvecklas och förändras, igen och igen. Men jag kommer aldrig glömma Bill och Tom, som har lärt mig vad livets viktigaste punkt är. Respekt för alla, oavsett utseende, kön och religion.

Grattis på 21 års dagen, och tack för att ni är er själva.

Lina Hansen 15år

Annons

The photo has no tags

June 2012